I förra veckan hävdade Kinas regering att de avvärjt en terroristattack. De påstod att en grupp uiguriska muslimer från Xinjiangregionen planerat att spränga ett passagerarflygplan i luften och att planet som var på väg mot Peking tvingades nödlanda.
Uigurerna har under nästan sex decennier försökt vinna självständighet från det kinesiska kommuniststyret. De förnekar att de har någonting med terrorattacken att göra och rättsgrupper menar att den kinesiska regeringen har den dåliga vanan att anklaga utan bevisning.
– Kina backar inte upp sina terroranklagelser med bevis och restriktioner vilket gör det omöjligt för oberoende utredare att bekräfta beskyllningarna, säger Mark Allison, Amnesty Internationals utredare i Hongkong i en intervju med Epoch Times.
Sedan 11 september har det varit vanligt att länder med muslimska minoriteter använt sig av ”kriget mot terrorn” som en ursäkt för att stänga muslimerna ute.
Det är vad som har hänt i Serbien, där albaner vanligtvis anklagas för terroristkonspirationer. I Ryssland var det tjetjenerna som stämplades, men inte helt utan anledning. 2002 tog tjetjeniska rebeller över 600 personer som gisslan i en av Moskvas teaterbyggnader och 2004 dog fler än 300 personer i en blodig skolockupation i Beslan. De flesta offren var barn.
De uiguriska muslimerna i Kina verkar emellertid få ett särdeles hårt bakslag. De anklagades långt före 11 september, men beskyllningarna har intensifierats de senaste sex åren. Tills idag har inte några uigurorganiserade terroristattacker verifierats av oberoende källor.
– Den kinesiska regeringen såg 11 september som en historisk möjlighet att vidare rättfärdiga förföljelsen av det uiguriska folket eftersom vi är muslimer, sade den välkända uighuriska Rebiya Kadeer på ett av Amnesty Internationals forum i Sydney.
Kadeer avslöjar att den högsta domaren tagit upp 1013 rättsfall mot uigurer i Xinjiangs uiguriska område under de senaste fem åren. Fler än 15 000 arresterades. På en säkerhetskonferens 2004 deklarerade Kinas politiska sekreterare att han den månaden hade dömt 55 uigurer som anklagats för att vara terrorister till döden.
Trots att det överhängande terroristhotet är lågt i Kina, jämfört med mer labila områden som Storbritannien eller USA, verkar den kinesiska regeringen lägga stor vikt vid att hämma minoritetsgruppen.
Enligt rapporter sade nyligen Xinjiangs kommunistpartiledare Wang Lequan att myndigheterna kommer att tillgripa en policy vilken innebär att man går till angrepp först mot de ”tre onda krafterna”: terrorister, separatister och extremister i regionen. Ett systematiskt ”kulturellt folkmord”.
Förföljelserna i Kina har eskalerat på senare tid, men förtrycket av den uiguriska minoriteten kan dateras tillbaka till 1949. Då tog kommunisterna makten och belägrade Östturkestan, numera formellt känt som Xinjiangs uiguriska autonoma region. På ena sidan ligger Pakistan, på den andra sidan Kina.
Över nio miljoner muslimer bor i området som har sina egna lagar. Det var meningen att det skulle vara fristående från Kinas konstitution. I verkligheten har uigurerna tvingats att överge sitt språk, sin kultur och religion. Det här är en form av förföljelse som Kadeer kallar ”kulturellt folkmord”.
– I dag finns där ingen religionsfrihet, de kan inte besöka en moské eller be sina böner. De som gör det arresteras eller sätts i fängelse, berättar hon.
Kadeer beskriver en miljö med statligt förtryck som har ”reducerat uigurerna till fattigdom och ignorans”.
Sedan det officiella förbudet mot inhemskt språk 2003, har färre barn möjlighet att gå i skolan och tvingas att lära sig kinesiska. Många lärare har förlorat sina jobb. Kvinnor tvingas till abort – som en del av Kinas ettbarnspolitik – vilket har traumatiserat tusentals såväl fysiskt och psykiskt.
Många i västvärlden känner till massakern på Himmelska fridens torg 1989, då tusentals studenter slogs ned när de efterlyste ett demokratiskt styre i Kina, men inte så många har hört talas om massakern i Gulja åtta år senare.
1997 dödades ett okänt antal av främst uiguriska ungdomar, 8 000 försvann och omkring 50 000 fängslades eller misshandlades då de fredligt försökte få ett slut på det fortsatta förtrycket i Östturkestan.
– De senaste 58 åren klassades alla uigurer som talade, skrev eller sade någonting kritiskt mot Kinas regering, på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt, via telefon, böcker eller vad som helst, som separatister och torterades av den kinesiska regeringen, säger Kadeer som själv tillbringade sex år i ett kinesiskt fängelse för att ha försökt att skicka några tidningsurklipp till sin make i USA.
Hon släpptes 2005 efter påtryckningar från USA:s kongress och människorättsorganisationer. En gång i tiden var hon den elfte rikaste personen i Kina och ägde en varuhuskedja. Nu lever hon i exil i USA, reser runt och har blivit uigurfolkets röst till omvärlden.
Men internationella resor försvåras alltmer till och med för Kadeer.
– Den kinesiska regeringen har en vana att hindra mig alla slags internationella besök, de säger att jag är en internationell terrorist, säger hon.
Ironiskt nog så är det enda stöd Östturkestan får stödet från demokratiska länder i väst trots att landet är omgivet av muslimska länder, säger Kadeer.
– Kazakhstan, Pakistan, Uzbekistan och alla andra muslimska länder deporterar med stor iver tillbaka uigurer till Kina för att behaga den kinesiska regeringen. När de sänts tillbaka så antingen försvinner eller avrättas de.
Frihetskampen fortsätter, och många hoppas på att en förändring kommer att äga rum i och med OS.
– OS symboliserar fred, frihet, harmoni och medkänsla för medmänniskor… ifall de ska hålla i OS är det här deras möjlighet att visa världen att de kommer att ge tillbaka minoriteterna deras rättigheter i Kina – tibetanernas, mongolernas, manchufolkets och uigurernas, säger Kuranda Seyit, vd för forumet Australia’s Islamic Relations.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-3-11/67388.html
