Kinas ambitioner och bräcklighet, en fara för världen
Upploppsträning: Bild tagen den 23 oktober som visar hur den kinesiska kravallpolisen övar sig på att kväsa en våldsam demonstration på en arena i Chongqing i sydvästra Kina. I Kina sker många och omfattande protester varje år, ofta utlösta av anklagelser om korruption på regeringsnivå och underblåsta av en växande klyfta mellan rika och fattiga. (Foto: AFP/Getty Images)


Mellan 1989 och 1991 kollapsade kommunistregimerna i det forna Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder.

Under samma period valde Deng Xiaoping, Kinas dåvarande högsta ledare, tillsammans med andra veteraner bland kommunistledarna, att sätta in militären mot den studentledda demokratirörelsen på Himmelska fridens torg.

Det kinesiska kommunistpartiet (KKP) överlevde med nöd och näppe, trots att det bara blev en svag reaktion från resten av världen. KKP hade återigen dragit fördel av den totala makt, stränga övervakning och användande av militär styrka som hjälpte dem att gripa makten 1949.

Deng insåg att kommunistpartiet var tvunget att anta en ny strategi för att överleva det internationella anti-kommunistklimatet. Viktiga delar i denna nya strategi innebar: ”dölja vår kapacitet, bida vår tid och få jobbet gjort.” Dessa principer omsattes i utrikespolitiken och användes som ett sätt att vända bort världens uppmärksamhet från vissa grundläggande fakta, d v s att Kina var, och fortfarande är, under KKP:s styre och att det i grunden ser västvärlden som den främsta fienden till sin kommunistiska agenda.

Efter att ha återhämtat sig från chockvågorna efter massakern på Himmelska fridens torg förklarade Deng 1992 att ekonomisk utveckling måste sättas i fokus för Kinas inrikespolitik, och att landet bör fortsätta att öppna sig för omvärlden ifråga om affärsutbyten, samtidigt som det upprätthåller en sträng kontroll över Kina. Enligt Dengs bedömning behövde Kina, innan det blev tvunget att drabba samman med Väst, ha minst tjugo lugna år av utveckling. Dessutom skulle KKP:s legitimitet förbättras om den ekonomiska tillväxten blev bra.

Dengs strategi avväpnade väst. Västvärlden har gett upp tanken på att det kinesiska folket förtjänar något annat än kommunismen som politiskt system. Och många av kommunistpartiets ”vänner” i Väst har till den amerikanska regeringen sålt idén om att det är både bättre för Kina och säkrare för världen om KKP får styra.

Länder i Väst har erkänt KKP-ledarnas legitimitet och behandlar regimens tjänstemän som om de var folkvalda, och som om de representerade det kinesiska folkets intressen.

Västerländska företag har investerat mycket i Kina, och i bl.a. USA har de därför även blivit förespråkare för partiets styre. Företag som Yahoo, Google och Microsoft har varit Kinas Internetcensur behjälpliga.

Bill Clinton, (en tidigare president i USA) beslutade att skilja på handel och mänskliga rättigheter, och hävdade att fri handel skulle bidra till att förbättra de mänskliga rättigheterna i Kina. Resultatet har blivit det motsatta. Mänskliga rättigheter i Kina försämrades när världen blev mer ekonomiskt beroende av Kina. En del av frågorna rörande mänskliga rättigheter har nästan blivit tabu inom diplomatin med Kina. Diskussioner om mänskliga rättigheter mellan kinesiska och amerikanska tjänstemän sker bakom stängda dörrar, på begäran av den kinesiska regimen.

KKP-ledare har också snabbt lärt sig hur det amerikanska samhället och regeringarna i Väst fungerar. De utnyttjar Västländernas valsystem och försöker påverka genom sina egna agenter och kontakter. De anställer PR-företag för att lobba för sin politik och sina intressen. De etablerar många frontorganisationer som företräder deras intressen under en täckmantel av att det är en affärs-, yrkes-, forskar-, eller studentorganisation. De erbjuder affärsmöjligheter till före detta amerikanska statstjänstemän, inklusive många tidigare ministrar. De erbjuder finansiering till kinaforskare och bidrar med forskarstuderande som hjälp till inflytelserika forskare.

Kina har också använt ”soft power” för att penetrera den amerikanska kultur- och mediasfären. Den kinesiska regimen kontrollerar direkt eller indirekt över 90 procent av alla kinesiskspråkiga medier i USA, enligt en rapport från Jamestown Foundation. Program som produceras av CCTV, språkrör för det kinesiska kommunistpartiet, sänds av kabel- och TV-kanaler i USA och Kanada. Upprättandet av konfuciusinstitut på universitet runt om i världen är ytterligare ett av KKP:s försök att i förtäckt form påverka människor och samhällen i Väst.

Samtidigt som Kina använder en mängd sätt för att påverka och manipulera västerländska företag, politiker och forskare, kan man märka ett fenomen som författaren James Mann kallar ”Kinaundantaget.” Den beskriver hur USA:s ledare kan bortförklara KKP:s förtryckarbeteende och fortsätta göra affärer som vanligt med Kina.

Följaktligen har KKP de senaste 20 åren fått ett allt större självförtroende i sina affärer med USA. Det har insett att Väst kan köpas, manipuleras och hotas så länge dess önskningar uppfylls och rädslor utnyttjas. KKP har inte bara överlevt krisen för dess styre utan har även blivit en mycket skrämmande makt för många av världens ledare idag.

Bortom allt skrävlande tvivlar vissa USA-baserade forskare på regimens stabilitet, plågat som den är av inhemska kriser, och förutsätter att den en dag kommer att falla.

Kinas ekonomi drivs i hög grad framåt av korruption. Eftersom det inte finns någon transparens och inget oberoende rättsväsende har korruption bland tjänstemän, i kombination med svågerpolitik, blivit en cancersvulst i det kinesiska samhället. Som professor Sun Liping skrev i sin blogg så har Kinas reformer i viss mån varit ett krig med öppet rövande av pengar och förmögenheter.

Det finns inte längre något gemensamt mål eller social orientering, och inte heller några moraliska hämningar när det gäller hur man påverkar andra genom mutor. Samhället som helhet har snabbt fallit sönder.

Även om oroligheter i samhället inte kommer att kunna rubba Kinas stabilitet, eftersom de kan hanteras med våld och vedergällning,  kan samhällets sönderfall göra det, sade Sun. Han sade att den obotliga korruptionen och sönderfallet av det kinesiska samhället beror på att olika intressegrupper vägrar vidta några som helst åtgärder som kan äventyra deras makt och intressen.

Eftersom Kinas ekonomiska utveckling drivs av KKP:s politiska imperativ att stanna kvar vid makten,  måste ekonomin utvecklas snabbt vad som än händer.

Slöseriet med naturresurser, miljöförstöringen, den låga produktkvaliteten och den omänskliga behandlingen av arbetare, beslagtagandet av mark och hus för nybyggnation, den växande klyftan mellan rika och fattiga, är alla konsekvenser av detta.

KKP har många gånger i sin historia förvandlat kriser till möjligheter. När Japan invaderade Kina tog KKP tillfället i akt att rekrytera och utveckla sin armé. KKP:s egna trupper deltog knappt i striderna utan väntade bara ut kriget och slog sedan ner Kuomintangregeringens arméer, vilka var helt utmattade efter att ha besegrat japanerna.

Nationalismen är ett mycket kraftfullt sätt att förena och manipulera det kinesiska folket. Det är alltid mycket praktiskt för KKP att ha kvar några fiender till det kinesiska folket t.ex. Taiwan, Japan och USA.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/26947/