Kina stärker greppet om media
En man går igenom en mycket gammal del av Peking, nära de 800 år gamla "trum-och klocktornen" - ett område utsatt för demolering av myndigheterna för ekonomisk exploatering. Reportar utan gränser lade den 26 augusti 2004 ut en webbsajt som uppmanar till bojkott av Peking-OS, nästan samtidigt lanserade Human Rights Watch en webbsajt för bevakning av Peking-OS. (Foto: AFP PHOTO/Frederic J. BROWN)


Uppenbart trötta på kritiken över bristen på mediatransparens förbjöd kinesiska myndigheter i veckan representanter från pressfrihetsorganisationen Reportar utan gränser att komma in i landet.

Reportrar utan gränser planerade att hålla en presskonferens i Peking den 8 december i syfte att fördöma de kinesiska myndigheternas misslyckande med att förbättra pressfriheten. De nekades visum och höll istället pressmötet i Hongkong.

”Samtidigt som regeringen sammanställer filer över utländska journalister och människorättsaktivister före de olympiska spelen, är denna vägran bevis på dess beslutsamhet att hålla kritiker på avstånd,” skriver organisationen i ett pressmeddelande.

De kinesiska myndigheterna är uppenbarligen inte förberedda på påminnelser om de löften de gav om att förbättra situationen för mänskliga rättigheter och särskilt pressfriheten då de 2001 tilldelades 2008 års OS.”

Då Kina ansökte om OS 2008 lovade man att spelen skulle hjälpa till att förbättra mänskliga rättigheter och pressfrihet och att utländska reportrar skulle ha ”fullständig frihet att rapportera” under OS.

Kina är för närvarande det land som fängslar flest journalister, bloggare och andra cyperdissidenter. Reportrar utan gränser känner till 33 journalister som för närvarande sitter fängslade och minst 49 cyberdissidenter. Minst tre Epoch Times-reportrar sitter fängslade i Kina idag.

De kinesiska myndigheterna har lovat att från den första januari i år lätta på restriktionerna för utländska journalister och tillåta en fri och transparent rapporteringsmiljö samt tillstånd att intervjua vem som helst som vill bli intervjuad.

Efter det har Reportrar utan gränser dokumenterar minst 60 fall då kinesisk polis har gripit, trakasserat eller på annat sätt stört aktiviteterna för utländska journalister i deras arbete.

Förra månaden rapporterades det om hur kinesiska myndigheter sätter ihop en databas av personlig information över cirka 28 000 journalister som förväntas komma in i landet under OS.

Enligt AP har en undersökning bland 163 Kina-baserade utländska reportrar visat att 40 procent av dem erfarit någon typ av inblandning eller störning från staten i sitt arbete sedan den första januari, däribland övervakning, frihetsberövande och hot mot deras källor.

Den 20 november misshandlades exempelvis en schweizisk tv-reporter och hennes kinesiske kameraman. De kvarhölls i sju timmar av polis i Hebeiprovinsen, nära Peking. Samma dag i Hubeiprovinsen i centrala Kina arresterades och kvarhölls ett schweiziskt fotograf-par då de arbetade med en rapport om bybor som hotats och slagits i samband med en markdispyt.

I oktober greps och slogs brittiska journalister då de undersökte de ”svarta fängelserna” i Peking där de kinesiska myndigheterna kvarhållit och torterat tusentals medborgare som åkt till Peking för att söka upprättelse för orättvisor.

I september arresterades en BBC-korrespondent som rest till Kinas Hebeiprovins för att rapportera om civila oroligheter. Han kvarhölls ett dygn av myndigheterna. När han släpptes upptäckte han att bultarna som höll fast däcken på hans bil hade försvunnit.

I november inledd kinesiska myndigheter ett nedslag mot vad som kallas de ”fyra journalistbluffarna”, innefattande ”bluffreportrar”, ”bluffnyheter” och ”bluffpublikationer”. Detta handlar om att göra det lätt för myndigheterna att klassificera vilken som helst media eller reporter som ”bluff” och därmed låta kommunistpartiet diktera vad som utgör riktiga nyheter.

Den kinesiska median har klarat sig ännu sämre än sin utländska motsvarighet. Redan helt styrda eller godkända av staten har den kinesiska median ställts inför ännu tuffare restriktioner kring sina verksamheter.

Det är förbjudet för kinesisk media att bevaka nyheter som får regimen att framstå negativt, såsom nyheter om miljöproblem och allmänna hälsofrågor. Enligt China Daily stängdes i augusti runt 300 ”bluffpublikationer” vilka inte registrerats av partiet.

Artikel 51 i de olympiska stadgarna säger att IOC måste ta ”alla nödvändiga steg för att försäkra heltäckande mediabevakning av olika media och den största möjliga publiken vid OS.” Artikeln säger också att alla beslut om mediabevakning måste göras av IOC – inte av värdlandet.

Kritiker och människorätts-förespråkare har pekat på hur Peking överträtt många av olympiadens sidoregler. Enligt China Aid Association har den allmänna kinesiska säkerhetsbyrån gett ut en konfidentiell order som förbjuder alla ”antagonistiska” personer, ”illegala organisationer” och ”media som kan skada OS” från att närvara vid spelen.

Enligt en rapport från Associated Press har kinesiska myndigheter också sagt att anhängare av Falun Gong – en traditionell meditationsutövning som förbjöds 1999 av partiet – inte får närvara vid spelen.

Spelens sidolagar säger att ”varje form av diskriminering av land eller person grundat på ras, religion, politik, kön eller annat är i motsättning till den olympiska rörelsen.”

Reportrar utan gränser har skrivit många brev till den internationella olympiska kommittén och uppmanat till påtryckningar för att få Peking att leva upp till löften om mänskliga rättigheter och pressfrihet. Enligt organisationen svarar IOK endast att de inte är en ”politisk” organisation.

IOK har inte velat svara på frågor från Epoch Times inför den här artikeln.

Översatt från engelsk version