Kina hoppas på inhemsk konsumtion
Kineserna ska nu få fart på tillväxten med konsumtion, är tanken. Alla är dock inte övertygade om att det kommer att gå så lätt. (Foto: Kevin Frayer /Getty Images)


Kina befinner sig i en omvandling från investeringsdriven till konsumtionsdriven ekonomi. Konsumtion ska rädda landets tillväxt. Gordon Chang författare till ”The Coming Collapse of China” tror inte på det scenariot, men Jack Ma, grundaren till internethandelsjätten Alibaba, är förhoppningsfull.

Goldman Sach har tittat på ojämlikheten i inkomstfördelningen i Kina. Befolkningen i arbetsför ålder ligger på 770 miljoner, och man har tittat på hur den fördelar sig över olika kategorier. Så här ser det ut:

1,4 miljoner tjänar mer än 500 000 dollar – de rika kineserna.
146 miljoner tjänar i genomsnitt 11 733 dollar – medelklassen.
236 miljoner tjänar i genomsnitt 5858 dollar – den urbana arbetarklassen.
387 miljoner har en genomsnittslön på 2000 dollar – de fattiga i jordbrukssektorn.

Kina har haft en snabb industriell revolution, men trots det är oerhört många kvar i fattigdom i jordbrukssektorn. Inkomstskillnaderna är väldigt stora, mätt enligt ginikoefficienten.

Goldman visar att bara 2 procent av Kinas arbetsföra 770 miljoner, tjänar tillräckligt mycket för att betala inkomstskatt och 11 procent räknas som medelklass. Detta signalerar att något inte står rätt till, menar Gordon Chang.

– När ett system inte längre kan leverera framgång och välstånd, när det uppstått riktigt allvarliga ekonomiska problem, så tror jag folk kommer att komma till en punkt där de har ‘fått nog’”.

Jack Ma, en av Kinas rikaste män, menar att Goldmans fakta om hur stor medelklassen är (146 miljoner), inte stämmer. Han hävdar att de är 300 miljoner och kommer att växa till 500 miljoner under en tioårsperiod.

Ma påpekar att kineser har det största privata sparandet i världen. Vid sämre tider med långsammare tillväxt har det kinesiska folket därför fortfarande stark köpkraft, för de har ett högt privat sparande som de kan använda.

Kineserna sparar dock inte för nöjen, de sparar för att kunna betala för sina utbildningar, sjukvård och pension. ”Så var ska kineserna få medel ifrån för att öka konsumtionen?”, frågar sig Valentin Schmid näringslivsredaktör på Epoch Times.