Kemikalieinspektionen kräver strategi för nanoteknik
Ethel Forsberg, kemikalieinspektionens generaldirektör, manar till försiktighet med nanotekniken, eftersom dess risker är relativt okända. (Foto: Kemikalieinspektionens hemsida)


Kemikalieinspektionen, (KemI), har sammanställt en rapport om nanoteknik och föreslår regeringen en rad med åtgärder. Den vill också att det svenska EU-ordförandeskapet 2009 ska genomföra en workshop om hur risker med nanoteknik för hälsa och miljö bör tas om hand av lagstiftningen.

– En svensk strategi för nanoteknik, som även innehåller forskning om hälso- och miljörisker, behöver snarast utarbetas, säger KemI:s generaldirektör Ethel Forsberg.

Nanoteknik handlar om hur man bildar och använder ytterst små strukturer. Man har ett material i makroskala som mals ned till material i nanoskala eller alternativt skapas materialet från atomer eller molekyler. Dessa små strukturer får helt nya egenskaper och funktioner och kan kontrollera eller manipulera materia på atomär och molekylär nivå.

Detta, att ett ämne kan få helt andra egenskaper och egenskapskombinationer när ämnets storlek förändras, har väckt stort intresse och tillverkningen av nanomaterial ökar snabbt både avseende volym och antalet tillverkare. En kraftig ökad utveckling av kommersiella produkter som baseras på nanoteknik väntas under de närmast kommande tio åren, enligt flera utredningar från andra länder.

Nu är inte nanoteknik något nytt, det har faktiskt använts kommersiellt sedan 1930-talet. Exempel på det är silver i fotografisk film och kimrök, som nästan all svart färg kommer ifrån. Men nu accelererar nanotekniken och kunskaperna om vilka hälso- och miljörisker den kan medföra är bristfällig.

Om nanomaterial är farligt kan inte bevisas idag eftersom kunskaperna är så bristfälliga. Kunskap saknas om hur människan och miljön reagerar på nanomaterial och också om vilka farliga egenskaper olika nanomaterial kan ha.

Kemikalieinspektionen skriver att huvudorsaken till att ett ämne tillverkas i nanoskala är att få fram nya, unika egenskaper och då kan man misstänka att dessa material även är unika när det gäller hur de tas upp, fördelas och försvinner från kroppen eller naturen. Det gäller även ämnets giftighet.

– Den snabba utvecklingen inom området och okunskapen om hälso- och miljörisker manar till försiktighet. Det är viktigt med en ökad satsning i Sverige på forskning om nanoteknik, säger Ethel Forsberg.

Det blir en teknisk utmaning att ta fram metoder för att upptäcka nanomaterial i miljön. Människan kan utsättas i arbetslivet, som konsument och via miljön och där är luftvägarna sannolikt det viktigaste exponeringssättet. Vissa studier tyder på att nanopartiklar kan passera in i hjärnan via luktnerven. Men kunskapen om skadliga effekter är som sagt mycket begränsad.

– På KemI startar nu på kommissionens uppdrag en utvärdering av risker för hälsa och miljö av silver bland annat i nanoskala. Det är ett exempel på hur högaktuell frågan är, säger Ethel Forsberg.