Xiao Yan levde mellan åren 464 till 549. Efter hans död tilldelades han namnet Wu Di. Xiao Yan grundade Liangdynastin och blev dess förste kejsare. Han regerade i 48 år, och i Kinas historia blev han en av kejsarna som levde längst. Xiao Yan dog vid 85 års ålder vilket bara överträffas av Qianlong-kejsaren i Qingdynastin (1711-1799).
Det ansågs att Xiao Yan var ättling till Xiao He, Handynastins förste premiärminister. Xiao Yan var känd som en utbildad intellektuell militär och beskyddare av buddhismen.
Kort efter att Xiao Yan hade intagit tronen bemödade han sig om att sätta sig in i kejsarens arbetsuppgifter med beundransvärd lidelse. Han stärkte utbildningssystemet, såg till att de rättfärdiga ämbetsmännen kom framåt och reformerade det kejserliga livets rituella koder.
För att förbättra kommunikationen med sitt folk lät han placera två brevlådor nära slottets främre port, en för statstjänstemännens klagomål och den andra för allmänhetens önskemål.
Xiao Yan lade stor vikt vid urvalet av ämbetsmän när någon post skulle tillsättas och han ordnade möten med ämbetsmän med låg rang för att visa sin uppskattning. Eftersom han främjade och belönade många upprätta och opartiska ämbetsmän förbättrades styrelseskicket avsevärt.
Under hans överinseende reformerades utbildningssystemet och landets nationella universitet återöppnades vilket gjordes för att få fram mer kvalificerade ämbetsmän och intellektuella. Han upplöste harems kör och såg till att de äldre musikanterna, som inte längre kunde spela, fick bidrag till sin försörjning.
Xiao Yan var en kejsare som hade stor medkänsla och han var mycket försiktig med användandet av dödsstraff.
Xiao Yan var utbildad enligt Konfucius principer men utökade också sina intressen till taoismen och dess skrifter. Så småningom valde han emellertid att konvertera till buddhismen strax efter att hans regeringstid som kejsare hade inletts. Vid den ceremoni som skulle markera omvändelsen, deltog 20 000 munkar och lekmän i en stor religiös sammankomst.
Kejsaren hoppades kunna bygga ett ”buddhistiskt land” där människor skulle sträva efter befrielse från sina vardagliga begär. Han blev vegetarian och förbjöd offrandet av djur. Som författare av några välkända buddhistiska texter beordrade han att den första kinesiska Tripitakan skulle förberedas, vilken är en samling buddhistiska skrifter.
Som en hängiven troende drömde han om att få vara munk i ett tempel snarare än att vara rikets kejsare och en dag flyttade han in i ett kloster. År 527 lämnade han sitt rum i klostret efter att ha övertalats att återvända till palatset av en stor grupp ministrar som hade fått reda på var han befann sig.
Under resten av sin regeringstid gjorde han flera försök för att återvända till klostret. Det gjorde att han blev känd som ”kejsarmunken” eller ”Bodhisattva-kejsaren.”
Under hans regeringstid utvecklades kultur och ekonomi till sin höjdpunkt och buddhismen blev till statsreligion. Eftersom det inte fanns någon ersättare till kejsaren när hans religiösa hängivenhet distraherade honom senare i livet från nationella angelägenheter, passade några ministrar på att utnyttja hans storsinthet.
Xiao Yun dog av svält i ett kloster vid 85 års ålder efter att huvudstaden hade anfallits av en armé ledd av en barbar till ledare.
