Kejsare Taizu av Song - militär ledare och humanitär regent
Kejsar Taizu av Song, en militär ledare och humanitär regent. (Illustratör: SM Yang, Epoch Times)


Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

Zhao Kuangyin (927-976), även känd som kejsar Taizu, grundade Songdynastin. Som militär ledare återförenade han större delen av Kina som vid den här tiden bestod av många små kungariken. Han ses som en humanitär regent som gav folket mer yttrandefrihet och förbättrade systemet för hur talanger till staten skulle väljas.

Under hela sin regeringstid var kejsar Taizu fullt medveten om att ”en nations öde avgörs av dess folk”. Han satte upp mottot ”håll tillbaka min egen önskan och ha mer omsorg för mitt folk” på fönstret i sitt sovrum som en påminnelse, och han följde mottot.

Historiska dokument visar att kejsar Taizu fortsatte att föra ett sparsamt liv efter att han bestigit tronen. Han hade en vanlig bärstol och hans sovrum var inrett på ett mycket enkelt sätt med tillklippta gardiner av vass-vävt tyg, som inte såg annorlunda ut än allmänhetens frånsett att hantverket var bättre utfört.

Han behöll och bar sina gamla kläder och förväntade sig att hans släktingar levde ett liknande liv. Han sade en gång till drottningen:
– Hur kan man tro att folk ska stödja en om man tar deras rikedomar ifrån dem för att behaga en själv?

Han skällde ut sin dotter när hon bar en överdådig klänning med dyra broderier.

– Du borde vara tacksam mot himlen för att du föddes in i en rik familj. Förstör aldrig din välsignelse med extravagans eftersom du då skapar dålig karma åt dig själv!

Kejsar Taizu var en god och generös härskare till sitt folk. Under hans regeringstid inträffade en hel del naturkatastrofer. Kejsar Taizu svarade alltid med hjälpåtgärder, skattebefrielse, och härbärgen. Han krävde av lokala ämbetsmännen att de skulle lugna de drabbade och hantera följderna av katastrofer med stor omsorg.

Kejsar Taizu hedrades i Kinas historia som den ”strängaste kejsaren” för hans hårda sätt att slå ner på korrumperade ämbetsmän. Under hans regeringstid som varade i 16 år, beordrade han att 28 ämbetsmän skulle avrättas. Ämbetsmän som var dömda för korruption var undantagna från nationell amnesti.

Kejsar Taizu genomförde ett system som på ett bättre sätt valde ut talanger. Han återupptog år 973 den så kallade hovets examen, ett examensprov där talanger kunde urskiljas. Provet leddes av kejsaren själv i palatset. Trehundra år tidigare, under Tangdynastin, hade sådana examina genomförts.

En gång tog en examinator emot mutor och manipulerade listan över antagna. Av rädsla för tentandernas protester presenterade han listan för kejsar Taizu innan det officiella tillkännagivandet i hopp om att använda kejsarens godkännande för att motivera sitt val.

Kejsar Taizu reagerade med ilska.

– Jag har utsett dig till examinator för att ansvara för antagning. Vad är poängen med att be om mitt stöd eftersom jag inte har gått igenom deras examensprov? Om jag hör något klagomål efter det officiella tillkännagivandet kommer jag att hålla dig ansvarig!

Granskaren blev så rädd att han rättade antagningsordningen.

Historiska dokument visar att när vissa tentander upptäckte att en examinator tog emot mutor vädjade de till kejsaren. Kejsaren gjorde själv iordning nya tentamensfrågor och beordrade att en ny tentamen skulle hållas.

Efter det insisterade kejsaren på att själv hålla en andra omgångens tentamen, som kallades hovets examen och han systematiserade denna examen. De som utmärkte sig i hovets examen kallades efter detta för ”Kejsarens studenter”. Denna examen ansågs vara en ytterligare förbättring i systemet med att välja ut talanger.

Under kejsar Taizus regeringstid upplevde Kina en lysande och framstående period av konst, filosofi, litteratur och ekonomiska framgångar.