I New Yorks tunnelbana träffade jag Chen, en kock från Fujianprovinsen på Kinas sydkust. Han berättade om ett dilemma han ställts inför då han ansökte om Green Card i USA.

I sitt kinesiska pass stod hans yrke angivet som ”bonde”. Detta förvirrade tjänstemannen vid immigrationsmyndigheten (INS) eftersom Chen själv sade att han var kock. Tjänstemannen konsulterade många Kina-experter och till slut insåg han att ”bonde” i Kina inte bara är ett yrke utan också en symbol för identitet. Lyckligtvis blev Chens ansökan godkänd till slut.

Många utländska tjänstemän har stött på betydligt mer förbryllande frågor än huruvida bonde är ett yrke – frågor som västerlänningar knappt kan förstå även om de anlitar tio gånger så många Kina-experter. Sådana frågor kan handla om att förstå begrepp som Kinas marknadsekonomi, ”demokratin med karaktäristiska kinesiska förtecken”, kinesiska mänskliga rättigheter och så vidare. När jag diskuterar Kinafrågor med utlänningar har jag flera gånger fått ägna en massa tid åt att förklara hur ett begrepp kan få en annan innebörd i Kina än i alla andra delar av världen. Intressant i sammanhanget är att tidigare östeuropeiska tjänstemän inte behöver sådana förklaringar, tack vare deras erfarenheter av att leva i ett samhälle styrt av ett kommunistparti.

I en artikel listade nyligen hydrovetenskapsmannen Wang Weiluo de standarder för vattenkvaliteten som Kina haft de senaste årtiondena. Genom att jämföra olika års standarder för kemisk syreförbrukning (COD), en av de viktigaste indikatorerna för vattenkvalitet, såg Wang att kravet för drickbart vatten 2002 till och med är lägre än vad det är för konstbevattning 1998. Det betyder att ”drickbart” vatten 2002 inte ens skulle klara gränsen för konstbevattning 1988.

I ovanstående fall har bibetydelsen och/eller utvidgningen av den allmänna föreställningen om begreppen förändrats. Många har märkt hur svårt det är att prata med någon som ofta förvränger allmänna föreställningar. Det är lika svårt som att fråga någon om riktningen som har sin egen definition av öst och väst. Det är av samma skäl som folk, speciellt utlänningar, finner det så svårt att kommunicera med kinesiska myndigheter. I själva verket har Kinas kommunistparti bevisat sig vara mycket benäget att förvränga allmänna föreställningar.

Jag kunde göra en lista med tusentals liknande fall om jag hade tid. Problemet är att sådana förvrängningar inte är ett resultat av okunnighet, utan avsiktliga och kalkylerade handlingar. Jag kommer ihåg när jag läste en artikel i en prokommunistisk tidning i Hongkong som smickrade Kinas ”demokrati” och ”rättvisa”, samtidigt som man attackerade västerländsk demokrati. Ironiskt nog fanns det, direkt under artikeln, en annons för immigrationsservice som riktade sig till kunder med ”brittisk demokrati, amerikansk utbildningssystem och ett stabilt samhälle”. När man insett vanan att förvränga, blir man inte förvånad av den höga korruptionen och avvikelsen bland kinesiska tjänstemän, trots deras ofta upprepande löften om att bekämpa korruption.

I dagens kinesiska samhälle är det lika vanligt bland regeringstjänstemän som vanliga medborgare att ha två ansikten. I alla handlingar visar kinesiska tjänstemän upp en sådan dubbel personlighet. Det finns inget skäl till att en immigrationstjänsteman från New York ska förstå detta, men från många liknande erfarenheter måste han åtminstone ha lärt sig att inte lita på kineser. Det är så här Kina har förvirrat det västerländska samhället.

Civilisationens själva kärna är folks värderande uppfattningsförmåga. Ett gemensamt värdesystem som har drag av självförnekelse är utan tvekan ohälsosamt för vilket samhälle som helst. Med detta sagt, betvivlar jag starkt den vida propagandistiska myten av att ”Kina är på framväxt”.

Översatt från engelska.
kinesiska.