När Jiag Nai Ke var tio år upplevde han den värsta perioden av den stora kinesiska svälten. På nätterna brukade han döva hungersmärtorna med att äta murbruk från väggen hemma hos sina farföräldrar.
Under 1960 började människor i hans omgivning dö av svält. När svälten avtog 1962 hade hälften av människorna i hans by i Lionangprovinsen i norra Kina dött.
– Folk gjorde det de gjorde för att överleva. De åt vad som helst. En del åt till och med jord, de plockade upp jord och åt det, berättade Jiao, som nu är i sextioårsåldern och bor i Bangkok.
Somliga hemföll till och med till kannibalism.
Två år tidigare, 1958, hade kommunistpartiets ledare Mao Zedong inlett ”Det stora språnget” som enligt honom skulle få Kinas jordbruks- och industriproduktion att gå om industriländerna.
– Myndigheterna genomförde några mycket konstiga beslut angående jordbruket under 1958, sade Jiang, som beskrev hur marken runt farförädrarnas by bestod av sandig jord, lämplig för jordnötter, majs, ris och vete.
– Det var en politisk rörelse som kallades ”gräva i jorden”. Bönderna var tvungna att gräva upp grödorna de odlade som nästan var redo för skörd, bara för att använda de nya teknikerna. Man skulle gräva en meter ner i marken och lägga ner det goda matjordsskiktet där, det blev ingen bra odlingsjord. Det var meningslöst och vansinnigt, sade Jiang.
Reformerna inkluderade även en politisk rörelse som gick ut på att ”smälta stål”, berättade Jiang. Man tvingade kineserna att lämna in sina metallföremål, som grytor, skedar och dörrhandtag, vilka skulle smältas ner i masugnar på folks bakgårdar. Stålet man producerade med denna metod var sprött och oanvändbart.
Lantbrukssamhällena runt om i Kina organiserades i stora kollektiv och människorna beordrades av de lokala kadrerna att överlämna all sin mat till myndigheterna.
– Så folk kom med sin mat och funktionärerna kollade att man verkligen gett dem allting, sade Jiang.
– Ingen vågade sätta sig upp mot dessa order eftersom partiet redan dödat många människor och alla var rädda. Det såg ut så här över hela landet.
Jiang berättade att alla åt i ett stort kollektivt kök i fyra månader, men sedan tog maten slut, och då fick folk höra att de fick klara sig själva.
– De lokala myndigheterna hade några kokkärl kvar och de gav tillbaka dem till familjerna så de kunde laga mat hemma, men folk hade ju ingen mat att laga. De hade redan gett allting till det stora köket.
Maos stora svält
Svälten var resultatet av Det stora språnget (1958-1962) vilket var sociala och ekonomiska reformer som Mao Zedong sade skulle driva Kina in i en socialistisk utopisk framtid. Baserat på det kinesiska kommunistpartiets arkiv dog uppskattningsvis 45 miljoner människor i vad som är historiens värsta katastrof som skapats av människor.
Under den här perioden dödades även minst 2,5 miljoner människor genom tortyr eller avrättning. För att ”inte tappa ansiktet” under Det stora språnget exporterade Kina mat till utlandet även när svälten var som allra värst.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/50738/
