• Produktionsår: 2008
• Produktionsland: Frankrike/USA
• Regi: Morgan Spurlock
• Kommer ut: 080912
• Anmärkning: Releasedatumet gäller för den så kallade ”importerade” utgåvan, vilket betyder att filmen inte har någon svensk text.
• Titel: Where in the World Is Osama Bin Laden?

Dokumentärfilmen fick ett rejält ansiktslyft med Michael Moores ”Bowling for Columbine” (Kanada/USA/Tyskland, 2002), som bevisade att dokumentärer faktiskt kan kombinera ett allvarligt ämne med humor. Moore gjorde dokumentärfilmen till en populär genre, vilket gjort att filmmakare som Morgan Spurlock, som inte är lika politiskt aggressiv som Moore, kan få exponering.

Spurlocks ton är till och med lättare än Moores. Förutom att han är mer subtil med sina politiska åsikter, använder han sig av roande animationer, bland annat i form av Bin Laden dansandes till MC Hammers ”U Can’t touch this”. Men bara för att han har en lättare ton och inte försöker banka in sitt politiska budskap, betyder det inte att han gjort en innehållslös film. Nej, han har verkligen grävt ner sig i ämnen som terrorism och arabers inställning till USA.

Bara en del av bilderna känns nog för att föra fram ett budskap, utan att Spurlock behöver förklara något med sin berättarröst. Som när han är i Afghanistan och alla människor man ser är beväpnade med automatkarbiner. Till skillnad från Moore är dock inte Spurlocks syfte att jaga upp sin publik, utan mer att problematisera ett ämne som verkar vara svartvitt vid en första anblick. Han utför bland annat intervjuer på gatan i länder som Egypten, Marocko och Saudiarabien. Frågorna han ställer kretsar mest kring Usama Bin Laden; filmens humoristiska ton beror mycket på det faktum att han frågar vanliga människor om de vet vart Osama Bin Laden finns.

När han ställer frågor som har med folks åsikt om Usama Bin Laden eller USA att göra, får vi dock höra ett antal olika svar. Det är detta som skiljer Spurlock från Moore. Moore har en tendens att bara visa sin sida av saker och ting. Personligen tycker jag om Moores filmer, eftersom jag egentligen inte tycker det är något fel med att framföra sin egen synpunkt om saker och ting. Spurlocks film slutar dock inte med något förslag på lösning eller något fördömande. Nej, filmen slutar med att Spurlock står med fler frågor än när han började. Personligen tycker jag att detta är ett passande slut, eftersom svåra frågor inte ska ha lätta svar.