Ett hundratal ensamkommande kinesiska barn har under de senaste tre åren försvunnit i Sverige. Myndigheterna har ingen aning om vart de tar vägen, eller vad som händer med dem sedan.
– De här barnen skiljer sig mycket från de andra flyktingbarnen, berättar Keleta Kibreab för studio ett på onsdagen.
Keleta är chef för det transitboende dit alla ensamkommande asylsökande barn placeras när de först kommer till Sverige.
– De kinesiska barnen är totalt olika de andra flyktingbarnen. De här är glada och pigga, säkra och målmedvetna och helt orädda när de kommer. Det verkar som om de redan har en plan där de vet vad som ska hända med dem. De är helt ointresserade av vår information och tar inte in den överhuvudtaget. De är även mycket försiktiga och undviker att svara på frågor.
Barnen säger sig vara under arton år. De är välklädda, har alltid samma summa pengar på fickan motsvarande 10 000 kronor och en mobiltelefon med kontantkort i. De har falska pass eller inga identitetshandlingar alls.
– Det är som om de plockat ut ett kit med samma uppsättning prylar i.
Ulla Ahlbeck från rikskriminalpolisen tycker att svenska myndigheter är fega. Hon tycker att ett sätt att motverka smidigheten med att eventuella smugglare utnyttjar Sverige vore att låsa in dem när de kommer.
– Det skulle inte vara lukrativt att komma via Sverige om de togs i förvar här. Om vi vill skydda dem är det ett litet steg att ta dem i förvar, menar hon. Vi kan inte bara säga att så kan vi inte göra med barn.
Keleta berättar att personalen på boendet i Sigtuna inte har någon befogenhet att följa efter barnen när de går ut eftersom det är ett öppet boende. Tidigare när barnen bodde hos migrationsverket tog det några dagar, men här kan det ta bara några timmar innan de är borta. Personalen berättar att de i samband med information brukar berätta för dem att det förekommer att kinesiska barn har försvunnit tidigare och att vi är mycket oroliga för deras säkerhet, men de lyssnar inte alls på informationen.
Alla försvinner på ungefär samma sätt. De lämnar boendet genom att gå ut på en promenad eller liknande och kommer aldrig tillbaka. Ulla Ahlbeck säger att barnen måste lita mycket på sina smugglare. Det finns exempel på när man träffat på barnen efter att de försvunnit, men de är lika förtegna också då om vad de varit med om och vilka de har träffat.
De andra asylsökande barnens beteenden skiljer sig märkbart när de kommer till transitboendet. De flesta kommer från Somalia, Irak och Afghanistan. De är spända, oroliga och rädda för vad som ska hända med dem och de lyssnar alltid uppmärksamt på den information de får.
Problemet med de försvunna kinesiska barnen var mycket stort innan man avslöjade en liga på 18 personer i Holland. Man fann då även sex av de barn som försvunnit i Sverige. Ett svenskt kinesiskt par straffades för människosmuggling. I ett och ett halvt år upphörde verksamheten nästan helt. Men den 12 maj i år började återigen problemen med försvunna barn.
Ansvaret för barnen har lagts ut på kommunerna och det är endast ett fåtal kommuner som tecknat avtal. Barnen får en god man när de kommer, men eftersom de försvinner så fort hinner de ibland inte ens träffa den gode mannen innan de är borta.
Det troligaste är att barnen är utskickade av sina föräldrar för att arbeta. Det finns inga belägg för att barnen hamnar i prostitution eller organhandel. Barnen verkar lita på smugglarna, eftersom de är beredda på att försvinna igen och de berättar ingenting för oss när vi träffat på dem efter att de hittats, säger Ulla Ahlbeck till studio ett.
