En lagändring är på väg för att kunna låsa in återfallsförbrytare som Nytorgsmannen på obestämd tid. Men lagen hann inte träda i kraft för att gälla i hans fall.

Fem års fängelse blev domen i Lunds tingsrätt för Nytorgsmannen Fredrik Lundgren, som nu sammantaget dömts för åtta våldtäkter och ett stort antal andra sexualbrott. Det gör honom till en av Sveriges värsta serievåldtäktsmän.

Det är med fall som Nytorgsmannen i minnet som regeringen föreslagit en ny lag, där återfallsförbrytare ska kunna låsas in på obestämd tid. Men lagen har föreslagits träda i kraft först i mars nästa år.

Allvarliga brott

Lagen om så kallade säkerhetsstraff ska kunna riktas mot dem som begått allvarliga vålds- eller fridskränkningsbrott och återfaller, eller har en ”påtaglig risk” för återfall. Syftet är att skydda samhället även i de fall där livstidsstraff inte kan bli aktuellt, som exempelvis i fall med serievåldtäktsmän.

Magnus Ulväng, professor i straffrätt vid Uppsala universitet, anser att straffet skulle kunna vara aktuellt för seriebrottslingar som begår upprepade våldtäkter eller pedofil-brott.

– Då är det inte helt orimligt med den typen av säkerhetsstraff, anser Ulväng.

Frågan är vem som ska avgöra vem som tillhör den kategorin. Det har inte heller utredningen lagt tid på att definiera, enligt Ulväng.

– Det måste bli tydligt vilka vi pratar om. Om man gör det för enkelt och bestämmer att alla som exempelvis ägnar sig åt gängkriminalitet ska låsas in på obestämd tid, då har det gått för långt.

Norska och danska lagar

Men liknande lagstiftning finns redan i Norge och Danmark. Där kan återfallsförbrytare eller personer dömda för mycket allvarliga brott dömas till obestämd förvaring. Den har ofta en bortre gräns, men kan förlängas med fem år i taget.

Ulväng vill inte kommentera fallet med Nytorgsmannen, men är generellt tveksam till om säkerhetsstraff är rätt sätt att komma åt återfallsbrottslingarna. Förvaringsstraffet, som byggde på att vissa brottslingar var oförbätterliga, avskaffades i Sverige 1981, bland annat därför att det ansågs för rättsosäkert.

– Hela det synsättet har man för länge sedan gett upp. Varje gång man tar på sig uppgiften att kategorisera människor som otillräkneliga eller samhällsfarliga riskerar man att röra sig mot en deterministisk syn på människan, att de som begår en viss typ av brott är kroniskt oförbätterliga, säger han.

Grundbulten i frågor om påföljd är enligt Magnus Ulvhag att straff alltid ska utgöra en rättvis vedergällning för vad gärningsmannen har gjort.