Hur skapas fred i nordöstra Asien
Två söner till en dödad officer besöker att sorgealtare på flottbasen i Pyeongtaek för att hedra de besättningsmän som dog när det sydkoreanska krigsskeppet Cheonan sänktes nära den omtvistade gränsen mot Nordkorea. (Foto: AFP)


Koreakriget har aldrig tagit slut på riktigt. Vapenstillestånd 1953 skrevs inte under av Sydkorea. Något fredsfördrag har aldrig blivit signerat av någon av parterna och tungt beväpnade styrkor står mot varandra längs en spänd demilitariserad zon.

Nyckeln till att få fred på Koreahalvön och i Nordostasien är att förstå Kinas roll.

Allt sedan de kinesiska styrkorna öppet gick in i Koreakriget i oktober 1950 har regimen hävdat att den agerat defensivt.

Den 21 juni i år publicerade statsstyrda Chinanews.com en artikel som upprepade den kinesiska regimens standardsvar sedan 1950: Placerandet av USA:s sjunde flotta för att försvara Taiwan och de allierade truppernas korsande av den 38:e breddgraden in i Nordkorea i oktober 1950 hotade Kinas nordliga regioner, och var orsaken till att det kinesiska kommunistpartiet (KKP) sände trupper till strid.

Men i själva verket fanns KKP:s trupper där redan från starten, i juni 1950. Dokument i sovjetiska arkiv, bland dem den Ryska federationens utrikespolitiska arkiv och arkivet tillhörande den Ryska federationens president, visar att kinesiska trupper utgjorde huvudstyrkan under den invasion av Sydkorea som startade kriget.

Innan Nordkorea invaderade sin sydliga granne gjorde Mao Zedong ett åtagande gentemot Josef Stalin och Kim Il-sung om att sända trupper. Generalmajor Xu Yuan i Folkets befrielsearmé påstår i sin bok ”Mao Zedong och Koreakriget” att det kinesiska kommunistpartiet skickade tre divisioner till Nordkorea i februari 1950.

Kinas kommunistparti hade ideologiska skäl att sända trupper. Det hade förlitat sig på Sovjetunionens hjälp för att växa sig starkt och ta makten i Kina – på den tiden var det ideologiskt orienterat mot Sovjetunionen. Partiets politik baserades på hänsynstaganden i fråga om östblockets intressen och i och med det användes Kinas kommunistregim av sovjeterna.

Och efter att kommunisterna vunnit det kinesiska inbördeskriget relativt lätt steg framgången ledarna åt huvudet och de var ivriga att gå i krig igen. De underskattade stridskraften hos de amerikanska trupperna.

Dessutom eldade Mao Zedong i sitt storhetsvansinne ytterligare på den kinesiska stridslusten. Hans personlighetsdrag var en av de allra viktigaste orsakerna till att det kinesiska kommunistpartiet gick in i Koreakriget.

Kinas tre första militära uppdrag efter att ha gått med i kriget blev lite oväntat stora framgångar. På grund av det beklagar många kinesiska akademiker idag att partiet inte skrev på ett avtal om eldupphör tidigare.

Men Kinas hökaktiga attityd hade stött på problem förr eller senare. Avancemangen stoppades när de kinesiska trupperna fick lära känna kraften hos de amerikanska styrkorna. 

På de allierades sida misslyckades ledarna med att förstå kommunistpartiets natur och betydelsen av dess allianser med Sovjetunionen och Nordkorea. De gjorde inte heller riktiga analyser av kommunistpartiets ledarskap, vilket bidrog till dåliga strategiska beslut och, som en konsekvens därav, enorma förluster.

Enorma förluster

Kriget hade ingen vinnare, förlusterna var enorma på båda sidor. Koreahalvön hade lagts i ruiner, splittringen mellan Nord- och Sydkorea hade förstärkts och scenen var riggad för det kalla kriget.

På ytan såg det ut som om Sovjetunionen hade utnyttjat Koreakriget för att dra in Kina i en konflikt med USA och för att temporärt minska på det strategiska trycket i Östeuropa, medan man sålde vapen till kineserna.

Men under kriget avslöjades Sovjets hämningslösa profitsökande för kineserna, och det såddes split mellan det kinesiska kommunistpartiet och Sovjetunionen. Sedan dess har de båda länderna sysslat med ömsesidiga svek. De har framstått som nära allierade men i själva verket har de legat i fejd och till slut var de nära att hamna i väpnad konflikt.

Koreakriget var en tragedi för det kinesiska folket. Vid sidan om de kända krigsförlusterna bidrog det också till att stabilisera och stärka den styrande gruppen inom partiet. Det kinesiska kommunistpartiets kidnappning av det kinesiska folket tilltog och med den en allt starkare isolering från civilisationen i allmänhet.

Det har skett enorma förändringar sedan dess och kommunismen har försvunnit som global politisk kraft. Även om de allierade betalade ett högt pris för stabilitet i Nordostasien, så var resultatet viktigt. Segern var inte bara militär utan flyttade även fram positionerna för gemensamma värden som demokrati och frihet, medan de totalitära krafterna försvagades.

Framtiden för Nordostasien

Det kalla kriget är slut men de militära operationerna i Nordostasien fortsätter. Nordkoreas kärnvapenambitioner hotar fortfarande. Sänkningen av den Sydkoreanska korvetten Cheonan tidigare i år förvärrade en redan spänd situation.

Det kinesiska kommunistpartiet har alltid utgett sig för att vara fredsälskande när det visat upp sig för världen, och det internationella samfundet önskar varmt att partiet ska spela en aktiv roll i att eliminera det nordkoreanska kärnvapenhotet. Till exempel betonar amerikanska experter ofta vikten av samarbete med Kina. Detta tänkande är omdömeslöst och farligt.

Kinas kommunistparti har förändrats mycket – dess ideologi har omvandlats. Men grundstenarna för dess totalitära styre ligger kvar. I dag skulle partiet inte strida för att rädda Östblocket, om det hade funnits kvar. Men partiet skulle inte tveka att dra i krig för att skydda sina egna intressen.

Kommunistpartiet har blivit det kinesiska folkets fiende och kan inte längre lura vanligt folk att kämpa för det. Men landvinningarna inom den militära teknologin innebär att dagens krig i grunden skiljer sig från traditionella krig.

Innehavet av massförstörelsevapen gör det möjligt för det kinesiska kommunistpartiet att konfrontera världen. Partiet kan använda sin militära styrka till att stödja Nordkorea i en lokal konflikt och säkra sin grannes överlevnad.

I gengäld har Nordkorea visat sig mycket användbart som förhandlingsobjekt i det internationella samfundet. När Kina fick kritik för att hjälpa Iran med dess nukleära planer så bidrog frågan om Nordkoreas kärnvapen till att lätta på trycket. När frågan om Kinas växelkurs kommer upp kan den nordkoreanska kärnvapenfrågan användas till att avleda uppmärksamheten. När inre konflikter blossar upp i Kina kan det militära dödläget mellan Nord- och Sydkorea distrahera allmänheten.

Eftersom partiet tjänar på det rådandet krigsnära tillståndet på den koreanska halvön, kommer fred inte att infinna sig i Nordostasien, så länge det kinesiska kommunistpartiet har makten.

Att möta våld med våld är ingen hållbar strategi. Det internationella samfundets bästa strategi vore, å ena sidan, att göra fullskaliga förberedelser för att krig – eftersom krig endast kan undvikas genom att förbereda för dem. Å anda sidan måste man börja med att sprida gemensamma värderingar. Det innefattar att stödja det kinesiska folket i dess kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Först när hela det kinesiska folket har vaknat upp kommer kommunistpartiet att förlora makten. Bara de kinesiska massorna har makten att besluta om fred i Nordostasien.

En engelsk översättning av det kinesiska originalet har tidigare publicerat på beforeitsnews.com.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/39102/