Cirka 34 procent av Indiens mangrovträd förstördes under 1950-2000, nästan alla korallområden är hotade, marint fiskebestånd minskar och flera arter av akvariefiskar och sjögurkor försvinner i snabb takt.
Indien, erkänt som en av de tolv stora mångfaldsländerna i världen, står inför allvarliga ekologiska utmaningar.
Temat för årets firande av Jordens dag är ”Klimatförändringens ansikte.” Här visar vi en snabb ögonblicksbild av klimatförändringarna i landet som kämpar för att hitta en balans mellan en föränderlig ekologi och ökade påfrestningar på naturresurserna.
Östra Himalaya i Indien är ett av de tjugofem viktigaste områdena av biologisk mångfald i världen. Området uppvisar hög artrikedom som är geografiskt unik för Himalaya.
Ekologin av de övre delarna av Himalaya står dock inför en betydande hotbild på grund av tunnelgrävande och avledning av Himalayas floder.
Enligt en rapport från en indisk tidskrift, Tehelka, har den indiska regeringen planerat att bygga 600 dammar i floden Ganges och gräva tunnlar med en sträcka på 130 km, som börjar bara 14 km från flodens källa.
Miljöaktivister är oroliga för att tunnelbyggen för sådana långa sträckor skulle resultera i förlust av flora, fauna och bördig jord.
Uppvärmning av klimatet över hela världen förändrar Himalaya snabbare än någon annan region i världen och de väldiga glaciärerna, som förser de flesta av de indiska floderna med vatten, smälter.
Enligt en studie med titeln ”The Changing Himalaya” av International Center for Integrated Mountain Development (ICIMOD) har uppvärmningen i Himalaya varit större än det globala genomsnittet på 0,74 grader Celsius under de senaste hundra åren.
Studien tyder på att i många områden förefaller en större andel av den totala nederbörden falla ner som regn än tidigare. Som ett resultat börjar snösmältning tidigare och vintern är kortare. Detta påverkar flodsystem, naturkatastrofer, vattenförsörjning och människors försörjningsmöjligheter.
Indien har en lång kustlinje med rikt ekosystem. De kustnära och marina ekosystemen inkluderar en variation av mangrovträd, korallrev, havsgräs, flodmynningar och laguner etc.
Men enligt en rapport från Världsbanken, ”Skydda Indiens kustlinje,” trots deras ekologiska rikedom och bidrag till ekonomin, har landets kustområden och marina områden inte fått tillräckligt skydd och utsätts för påfrestningar.
I rapporten sägs att omkring 34 procent av Indiens mangroveträd förstördes under 1950-2000 (trots att omfattande restaurering och bevarande har skett under de senaste 10 åren), nästan alla korallområden är hotade, det marina fiskbeståndet minskar, och flera arter av akvariefiskar och sjögurkor försvinner snabbt.
Rapporten har dessutom pekat på att endast nio procent av avloppsvattnet från Indiens kuststäder renas innan det når kustvatten. Detta ökar dess redan tunga kemiska belastning från stora volymer av avrinning från jordbruket som rutinmässigt flyter in i dem.
Indiens floder har upprätthållit landets civilisation sedan urminnes tider genom att agera som dess livlinor. Men de är i dessa dagar allvarligt hotade av det extremt stora inflödet av landets avfall i dem.
Mediarapporter säger att 80 procent av landets avfall rinner orenat ut i dess floder.
Floderna Ganges och Yamuna hotas av förorening på grund av avfallshanteringen. Rapporter tyder på att dessa beständiga floder, som får sitt vatten av smält snö, har sin källa i Himalaya och håller på att degraderas till avloppsvattenrännor efter att ha nått till städerna.
Det gradvisa dödandet av landets resurser sker i chockerande snabb takt medan takten av åtgärder för bevarande och skydd är relativt långsam.
Problemet har blivit så allvarligt att det förorenade flodvattnet framstår som den största orsaken till hudproblem, funktionshinder och hög spädbarnsdödlighet.
Översatt från engelska
