Hu Jia tilldelades Sacharov-priset
Europeiska parlamentets ordförande Hans-Gert Pottering håller ett tal bredvid Hu Jias tomma stol den 17 december under prisutdelningen av Sacharov-priset 2008 vid Europaparlamentet i Strasbourg. (Foto: Dominique Faget/ AFP)


Den 17 december fick Hu Jia, aktivist för mänskliga rättigheter i Kina, Sacharov-priset. Hu Jia sitter fortfarande fängslad i Peking. Hans fru Zeng Jinyan berättar i en video om den svåra situationen för mänskliga rättigheter i Kina men uttrycker även hopp om framtiden. 

Zeng Jinyan tackade i videomeddelandet Europaparlamentet som tilldelat Hu Jia Sacharov-priset.

– Jag vill sända ett tack från djupet av mitt hjärta till våra vänner från det europeiska parlamentet, sade en rörd Zeng i videon. 

– Det europeiska parlamentet har från början visat intresse för Hu Jias fall och har gjort avsevärda ansträngningar för Hu Jias och andra människorättsaktivisters frihet, ansträngningar som kräver respekt. 

Zeng Jinyan och Hu Jia har varnats av de kinesiska fängelsevakterna att inte prata om Sacharov-priset. Alla brev som Hu Jia skriver konfiskeras om de innehåller information om samhället eller om situationen i fängelset, berättar Zeng Jinyan.

Hu Jia sitter nu fängslad i Peking, dit han 10 oktober förflyttades från Chaobai-fängelset i Tianjin. Zeng Jinyan säger att fastän Hu Jia har fått det lite bättre i fängelset i Peking finns det rädsla för att hans sjukdom blivit värre.

Vad gäller hans hälsa ser han lite bättre ut nu, …dock tog man två blodprover under en period av fyra veckor men vi vet inte vad resultaten visade. Fastän vi frågade efter dem, har resultaten inte delgivits familjen. Detta beteende oroar oss. Det får oss att tro att hans leverchirros har blivit värre, säger Zeng.

Hon berättar vidare att Hu Jia i en hälsning via modern tackat för priset och sagt att det är mycket viktigt för Kina. Samtidigt hade maken gett följande kommentar: ”Kanske tänkte Europaparlamentet på det arbete jag gjort för aids och miljön, eftersom det jag har gjort för mänskliga rättigheter är långtifrån tillräckligt och jag behöver fördubbla mina ansträngningar”. 

Enligt Zeng Jinyan har Hu Jias viktigaste insats för mänskliga rättigheter i Kina varit att han konstant hållit fast vid att berätta sanningen.  

– Han slutade aldrig att skriva om de fenomen han observerade, han slutade aldrig att beskriva, en efter en, den verklighet som den kinesiska media inte får berätta om. Han slutade aldrig att publicera allt detta på webbsidor, så att allmänheten kunde lära sig om verkligheten i Kina och förstå den. 

Men inte ens för kineser är det lätt att förstå sitt eget samhälle menar Zeng Jinyan.

– Om du ser på Kina idag, alla pratar men lögnaktighet är vida spridd. Alla skolböcker som våra barn läser, tidningar, nyheter, bibliotek, alla dess dokument i Kina påminner om novellen 1984. De … beskriver en fiktiv verklighet. Vad är det verkliga Kina? Vi vet inte, säger Zeng.

Därför har tänkande människor som Hu Jia aldrig övergett sitt sökande efter sanningen.

Men de som kämpar för mänskliga rättigheter förföljs och deras familjer och barn pressas hårt. 

Hu Jia är en av många som har betalat ett mycket högt pris. Zeng Jinyan har nära till tårar när hon berättar om sin ettåriga dotter. 

– Vår dotter är bara ett år och detta är en viktig period i hennes liv men Hu Jia kan inte vara vid hennes sida. Det är mycket svårt för mig att tala om detta.  

Enligt Zeng har Hu Jia ofta sagt att ”han vill starta ett nätverk som hjälper familjer till människorättsaktivister”. Därför kommer hon att använda de femtio tusen euro till att starta en fond för att stödja familjerna. 

Zeng Jinyan talar samtidigt om tecken på förändring, att det finns hopp för Kina, hopp om ett rättvist och öppnare samhälle.

– Hu Jia har alltid varit optimistisk. Vi måste upprätthålla en optimistisk attityd, och fortsätta våra ansträngningar att förbättra rättssäkerheten, att förbättra demokrati och frihet i Kina. Vi är hoppfulla för att snart få ett öppet Kina, avslutar Zeng Jinyan.

Fotmot: Zeng Jinyuans videomeddelande kan ses på hennes blogg och Reportrar utan gränsers hemsida.