Marie Ulin hade tagit med sig sina döttrar, My och Mimi Samuelsson, till föreställningen Chinese Spectacular. På 70-talet gick hon på statens dansskola, nuvarande danshögskolan.
– Det är ju vanligt med sopraner, men en altsolist var spännande att få höra, säger sångerskan och friskvårdaren My.
– Det här var nåt nytt. Det var kul med helheten – dom varvade både dans, sång och musik, det var liksom alla element. Det var skönt att titta på, spännande och samtidigt blev det aldrig för långt, upplevde jag.
My gillade bäst instrumentet erhun och Marie var allra mest förtjust i numret med de nedstigande konungarna, det första numret.
– Koreograf och kostymtillverkare tycks ha samarbetat väldigt bra. Nu känner jag inte till den kinesiska traditionen, men det känns som att när man syr en dräkt så ingår den i det koreografiska mönstret beroende på vad det är man vill gestalta. Det kändes så tight, väldigt estetiskt, säger hon.
– Den mongoliska tedansen och det första trumnumret med de manliga dansarna som var väldigt maskulint och kraftigt, det gillade jag, men i övrigt var jag mest fascinerad av deras mimik, det var ett sådant skådespel eftersom det inte är talroller, det är dansroller, så mimiken var något enastående, säger Mimi, som studerar till historiker.
– Jag gillade framförallt det där med statyerna och vi konstaterade hur skojigt det var att en av männen kunde stå i den här ställningen med öppen mun och stora gester i säkert fem minuter. Det var karaktär må jag säga.
De hade läst om hur ambassaden försökt stoppa showen. Marie berättar:
– Det känns lite kusligt nu när OS är snart och man har läst om oroligheterna där nere mellan Dalai Lama och Kina och vad man tydligen får säga och inte säga. Jag sa till My och Mimi att man vill ju inte ha ett München till.
– Samtidigt är det ju något positivt att man projicerar stor uppmärksamhet och mediaverksamhet just åt ett trots allt modernt land, alltså modernt så till vida att de influensmässigt i världen utgör en väldigt stor plätt, om det är nu en diskussion om klimatfrågan, bistånd till Darfur eller nåt dylikt – mänskliga rättigheter, Dalai Lama och Tibet – men det är intressant att den här dansföreställningen kom till Sverige just i denna tid då diskussionen är så het, säger Marie.
