Historien om skrivpenseln
(Foto: Shutterstock*)


Handynastins välkände historiker Sima Qian (司馬遷) skrev i ”Shiji” (史記) ´Den stora historikerns nedteckningar`, att ”Meng Tian (蒙恬) använde pälshår från bergens harar för att göra penslar”.

Meng Tian var en högt uppsatt general under Qindynastin (221-206 f. Kr). Han utmärkte sig i kampanjer mot invasioner av nomadstammar i norr och i byggandet av den kinesiska muren i försvarssyfte.

Senare generationer har ärvt talesättet att “Meng Tian skapade penseln”. På Mengs tid hade inte bara Qinstaten skrivpenslar utan även Kinas andra stater hade penslar. Skillnaden låg i att bara Mengs penslar kallades bi (, bǐ), det kinesiska namnet för en skrivpensel, medan penslarna i andra stater såsom Chu, Wu och Yan hade olika andra namn.

Det var inte förrän Qin Shi Huang (秦始皇) blev det förenade Kinas förste kejsare, som både tillverkning och namn blev enhetliga på skrivpenslarna.

Vid den tiden behövde skickligheten vid penseltillverkningen fortfarande finslipas och penslar användes inte heller allmänt, således hade vanligt folk inte tillgång till skrivpenslar.

Det finns en historia om en skrivpensel i ”Samlade biografier av de odödliga” (列仙傳) även översatt till ”Biofgrafier av föredömliga odödliga”, en bok som traditionellt tillskrivs Handynastins Liu Xiang (劉向).

Historien går så här: Under kejsare Huan av Hans (漢桓帝) (132–168 e. Kr.) regeringstid levde en penselmakare vid namn Li Zhongfu (李仲甫). En dag tog Li med sig penslarna till Liaodongs marknad för att bjuda ut dem till försäljning.

Oavsett om kunden hade pengar att betala med eller inte gav penselmakaren Li Zhongfu varje person en pensel. På det sättet tog det inte lång stund förrän alla penslarna var slut.

Nästa dag tog Li med sig tio buntar med penslar till marknaden. Hans överlägsna skicklighet i penseltillverkning blev snart känd inom ett vidsträckt område.

Enligt ”Samlade biografier av de odödliga” utövade Li Zhongfu Dao-kultivering som lärjunge till daoisten Wang Jun (王君). Det dröjde inte länge förrän Li hade lärt sig många daoisttekniker, bland andra tekniken för osynlighet. När har var över 100 år gammal blev han dessutom mycket ung till utseendet.

När Li först började lära sig osynlighetstekniken kunde han bara vara osynlig i cirka 100 dagar. Senare klarade han att förbli osynlig under mycket längre tid. När han talade med en person kunde den andra bara höra hans röst men var oförmögen att se Li.

En man, som bodde cirka 500 li (250 kilometer) från Lis hem, levde av att fånga fåglar och en dag kastade han ett nät och fångade en fågel som förvandlades till Li Zhongfu.

Efter att de båda männen talats vid sade de adjö och Li begav sig av hemåt. Det skulle ta en vanlig människa flera dagar att gå 250 kilometer men Li kom hem samma dag.

Li stannade i den mänskliga världen i över 300 år innan han drog sig tillbaka till Det västra stora berget för att aldrig mer återvända till de dödligas värld.

Det västra stora berget eller berg Xi Yu (西嶽山), är ett av Kinas fem stora berg, en grupp ryktbara berg som har haft stor andlig betydelse i den kinesiska historien.

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

Bearbetad från minghui.org.