Den polske kompositören Henryk Góreckis tredje symfoni handlar om de mödrar som genom historien förlorat sina barn, men symfonin behandlar också teman som uppenbarelse, tröst och löften. Anton Carlson är full av beundran inför detta verk.
För 50 år sedan började den polske kompositören Henryk Górecki arbeta på sin tredje symfoni – ”Symfoni över klagosånger”. Tidigare hade han inte gjort lika harmonisk musik, och ett skäl till att han hittade fram till denna harmoni var att symfonin bygger på traditionella melodier hämtade från hemlandet Polen. Den första satsens text är hämtad ur en klagosång från 1400-talet, där Jungfru Maria sjunger direkt till Jesus.
I den andra satsen möter vi en text som är tagen från en inristning på en cellvägg i ett Gestapofängelse. Texten ristades in av en 18-årig kvinna, och Górecki blev djupt berörd av att hon i sin inristning inte skrev om sig själv eller om att hämnas, utan i stället bönföll Jungfru Maria och bad sin egen mor om att hon inte skulle gråta för hennes skull. Den tredje satsen handlar om en mor som begråter sin son som hon förlorat i kriget, förmodligen i de schlesiska upproren. Även om två av texterna härrör från politiska händelser såg Górecki inte sin symfoni som politisk, utan menade att den kretsar kring det rena band som finns mellan en mor och hennes barn.













