Haren är ett av våra vanligaste djur, men också ett de flesta vet ganska lite om. En övergiven harpalt fick Chloe Dalton att se på haren – och världen omkring henne – med nya ögon.
Chloe Dalton är tydlig med att den som ser en övergiven harpalt inte ska plocka upp den. Mamman är nästan alltid i närheten. Och hennes första reaktion var att låta det lilla djuret ligga kvar.
Men när hon kom tillbaka fyra, fem timmar senare låg harpalten där hon lämnat den. Vråkar cirklade ovanför och den låg på en trafikerad väg.
Hon visste inte om haren skulle överleva första natten, men i tre år stannade den i hennes närhet. Hon beskriver upplevelsen i boken ”Haren och jag” – hennes första bok, nyligen utgiven på svenska.
Haren på sin favoritplats i dörröppningen till Chloe Daltons arbetsrum. Foto: Chloe Dalton
– Jag är väldigt berörd av att ett djur som saknar stämband, som är helt tyst, hjälpt mig att hitta min egen röst, säger den brittiska författaren till TT under ett besök i Stockholm.
Ungar i arbetsrummet
Redan från första början var hon noga med att behandla harpalten som ett vilt djur. Hon såg det som sitt ansvar att den skulle kunna återvända till det vilda. Men haren fick sådan tillit till henne att den födde sina ungar i hennes arbetsrum.
– Jag skrev boken medan en hare, en vild hare, sov i rummet och skrev delar av den med två harpaltar gömda i bokhyllan bakom mig.
Chloe Dalton har ingen bakgrund inom viltvård eller djursjukvård. Hon har jobbat som utrikespolitisk rådgivare och talskrivare och beskriver sig själv som den minst sannolika människa att ta sig an en harpalt.
– Jag tänkte inte på det då, men nu undrar jag om jag nästan såg på haren som en person från ett annat land där jag inte talade språket eller kände till kulturen. Och kanske hade jag på grund av mitt jobb instinkten att vilja förstå och respektera.
Lämnat avtryck
Haren hon hittade finns inte kvar, det enda den har lämnat efter sig är några morrhår och en svag grop i mattan där den brukade ligga. Men ungarna och deras ungar kommer fortfarande till Chloe Daltons trädgård.
Avtrycken i Chloe Daltons liv är desto starkare. I takt med att hon lärde sig mer om harar fick hon upp ögonen för hur utsatta de är och driver i dag på för en lagstiftning om ökat skydd. Hon har fått ett nytt förhållande till naturen. Att vara i harens närhet blev en tröst i oroliga tider som hon fortfarande bär med sig.
– Vi behöver inte vara konstant påverkade av allt hemskt som händer i världen. När det blev jobbigt brukade jag ibland titta på haren och hennes värdighet och lugn, hennes tålamod och uthållighet. Jag tror att vi kan lära oss något från det faktum att rasen överlevt.
