Hemligheterna bakom Japans diplomatiska förbindelser med Kinas regim
Ming Chu-cheng, professor i politisk vetenskap vid Taiwans Nationaluniversitet håller ett tal i Los Angeles. (Foto: Ji Yuan/Epoch Times)


Enligt japansk media har Japan och Kina kommit överens om att genomföra detaljerade överläggningar när Kinas premiärminister Wen Jiabao besöker Japan i april, då han även ska hålla ett tal i Japans parlament.

Om detta blir verklighet är det första gången på 22 år som en ledare för det kinesiska kommunistpartiet (KKP) talar inför det japanska parlamentet.

På senare tid har flera besök på hög nivå bidragit till att den kinesisk-japanska relationen långsamt tinat. Ming Chü-cheng, professor i politisk vetenskap vid Taiwans Nationaluniversitet, presenterade nyligen sin syn på frågan i en intervju med Epoch Times.

Ming menar att diplomatiska relationer i första hand tjänar inrikespolitiska syften. KKP har en tid gjort kraftfulla försök att ”få över” Japan. Detta ses av många som att KKP försöker skydda sin sönderfallande diktatur.

Till skillnad från förre premiärministern Junichiro Koizumi, har Japans nuvarande premiärminister Shinzo Abe gått in i överläggningarna med båda mjuka och hårda taktiker. Japan kan till exempel spela en modererande roll genom att ta upp frågan om mänskliga rättigheter med KKP. Om Japan på ett bra sätt kan använda sina hårda och mjuka taktiker, kan det göra det väldigt svårt för KKP att uppnå sina mål.

Ming var tidigare dekanus för institutionen för politisk vetenskap vid Taiwans nationaluniversitet. I dag är han, utöver sin forskning och undervisning, ordförande för Kinas institut för politik.

Han är också speciell rådgivare i Taiwans kabinett för Kina/Taiwan-förbindelser. I augusti 2000 utsågs han till speciell forskare inom Taiwans nationella politiska forskningsenhet. Här följer en sammanfattning av intervjun.

KKP:s plan

Ming säger att Hu Jintaos makt i Kina ännu inte stabiliserats. Den politiska kampen mellan Hu Jintao och den förre ledaren Jiang Zemin och hans anhängare är ännu inte över. Det kommer att utspelas många maktkamper innan den 17:e nationalkongressen hålls senare i år. Det är för närvarande oklart om Hu Jintao kommer att gå segrande ur den.

På grund av maktkampen inom kommunistregimen kommer Jintao att behöva skaffa så mycket politiskt stöd som han bara kan. Om hans inflytande inom regeringen inte är stort nog kan det bli svårt för honom att behålla ledarskapet i partiet. När Koizumi var Japans premiärminister var relationen mellan Kina och Japan mycket spänd. Trots att KKP intog en mycket arrogant hållning var det negativt för Hus ledarställning inom regimen. Efter skiftet av ledare i Japan har Hu försökt skapa en bättre relation med premiärminister Abe, för att bygga upp sitt politiska inflytande i regeringen.

De senaste åren har KKP försökt stärka de diplomatiska banden till andra inflytelserika länder. Japan anses starkt, såväl ekonomiskt, militärt som teknologiskt. De senaste åren har Japans internationella politiska styrka också växt. För KKP är det därför mycket viktigt att hantera relationen med Japan väl. Eftersom Japan är mycket bra på finans- och handelsfrågor, är ekonomi- och handelsrelationer mellan Kina och Japan av stor betydelse för KKP i den fortsatta teknologiska och ekonomiska utvecklingen.

Det finns också frågor gällande säkerheten mellan USA och Japan som är viktiga att beakta. Alliansen mellan USA och Japan är en kraft som bidrar till att stabilisera regionala spänningar i Asien. USA är ledaren av och initiativtagaren till denna förbindelse. Japans anses följa efter. Men Japan kommer sig sakta och närmar sig statusen av en jämställd partner till USA. USA vill också stärka Japans position. När Japan stärker sin ställning kommer förbindelsen mellan Japan och USA att ytterligare öka det internationella trycket på KKP.

Kommunistkina har å sin sida försökt försvaga de regionala säkerhetsförhållandena mellan Japan och USA. Japan och dess förbundna är de ideala första målen. KKP skulle kunna använda politiska påtryckningar för att underminera, och diplomatiska vägar för att försvaga alliansen mellan USA och Japan. Men för närvarande inriktar det sig främst på Japans premiärminister Abe och använder mjuk i stället för hård taktik.

Vi måste därför inse att alla diplomatiska förbindelser endast tjänar syftet att gagna det egna landets affärer. KKP har gjort kraftfulla försök att dra nytta av Japan. Man måste hålla i minnet att utöver behovet att balansera de politiska spänningarna mellan olika länder är dess yttersta mål att upprätthålla sin försvagade diktatur.

Premiärminister Shinzo Abes strategi

Den förre japanske premiärministern Junichiro Koizumi hade ett spänt förhållande till Kina under sin tid vid makten. Han stod för en tuff attityd gentemot Kina. Nuvarande premiärministern Shinzo Abe har också en tuff politisk hållning. När Nordkorea för några år sedan sköt några missiler höll Abe, i ställning av chefkabinettsekreterare, ett kraftfullt offentligt tal utan att i förväg ha rådgjort med Koizumi. Detta stärkte Abes anseende i Japan.

Den allmänna uppfattningen är att relationen mellan Kina och japan förbättrats sedan Abe blev premiärminister. Abes diplomatiska taktik är att agera både tufft och mjukt på samma gång. De båda förhållningssätten stödjer och hjälper varandra.

Under de senaste månaderna har Abe uppgraderat den japanska försvarsbyrån till försvarsministerium. Han stärkte militären genom att säga att de japanska självförsvarsstyrkorna ska spela viktigare och ”aggressivare” roll i Japans utrikespolitik, det nationella försvaret och i upprätthållandet av fred i världen. För att undvika kritik från länder som Sydkorea och Kina stärkte Abe militären samtidigt med att han gjorde det mjuka draget att besöka den kontroversiella minnesplatsen för krigsdöda japanska soldater Yasukuni Shrine (betyder direktöversatt ”fredligt nationellt skrin).

Ming anser att denna ”dubbla diplomati” är bättre och har långtidsverkan. Nu riktar sig Abe mot Kina men Sydkorea bör stå på tur.

KKP:s schema kanske inte håller

Japansk diplomati följer ofta västerländska supermakters. När en västerländsk supermakt var inriktad på en fråga, så har Japan omedelbart följt efter, så länge det gagnat Japan. Framför allt följer Japan USA tätt i hälarna. För en framväxande supermakt som Japan är detta mycket klokt.

Abe noterade nyligen att USA, Tyskland, EU, Australien och Kanada börjat prata med Kina om kränkningar av mänskliga rättigheter. Abe kommer också att börja prata om detta eftersom det blir en viktig del i hans dubbla diplomati.

För närvarande utvecklas de diplomatiska strategierna mellan Kina och Japan. För att dra bort uppmärksamheten från sin militära upprustning kommer Japan att kritisera KKP:s brott mot de mänskliga rättigheterna. Om Japan kan få sin dubbla diplomati att fungera, kommer KKP att få väldigt svårt att stoppa Japan från att fortsätta utveckla sitt militära försvar.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/7-2-3/51268.html
Översättare Hans Bengtsson