Hårt slag mot ursprungsbefolkningarna
Den 29 juni tågade ursprungsbefolkningen i protest förbi parlamentet i Ottawa under en ’Nationell aktionsdag’. Syftet var att fästa uppmärksamhet på den stora fattigdomen i ursprungsbefolkningens samhällen. Protesterna skedde genom att tända brasor på järnvägsspåren, parkera fallfärdiga bussar tvärs över landsvägarna, tåga i protest i varje stad och ställa indiantält på den lagstiftande församlingens gräsmattor. (Foto: Michel Comte/AFP/Getty Images)


Grupper för mänskliga rättigheter och social rättvisa var i juni överlyckliga när FN:s generalförsamling antog den länge väntade deklarationen för ursprungsbefolkningens rättigheter.

Besvikelsen kom dock när fyra länder med stor infödd population – Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland – röstade mot deklarationen, vilken tagit mer än två årtionden att författa. Elva länder avstod från att rösta.

Trots att det inte hade varit bindande utan mest symboliskt, hade godkännandet av deklarationen setts som en bekräftelse på de inföddas rättigheter i tider när dessa människor i många av världens regioner möter dagliga hot mot sitt välbefinnande och sin överlevnad.

Australien, Kanada och Nya Zeeland menade att om deklarationen undertecknades skulle det äventyra icke-infödddas rättigheter.

Ed Bianchi, samordnare för Kairos program för aboriginers rättigheter, säger emellertid att inga av dessa orsaker ”håller under fingranskning” och han oroar sig för att de kan orsaka fientlighet gentemot ursprungsbefolkningen.

– Det skapar en bild av att om man på något sätt hedrar, skyddar och gynnar de inföddas rättigheter skulle det utgöra ett hot mot icke-infödda, säger Bianchi.

Spekulationer grodde i maj 2006 då Kanadas premiärminister Stephen Harper, strax efter besöket av Australiens premiärminister John Howard, meddelade att hans regering inte längre skulle backa upp FN:s deklaration trots tidigare långvarigt stöd.

– Ett aboriginbarn,
som föds i Australien, lever tio år kortare än ett barn som föds i utvecklingsländer som Bangladesh och Nigeria, säger Gary Highland, landschef för organisationen Australians for Native Title and Reconciliation.

Aboriginernas situation sägs ha formats av kolonialiseringen och liknar förhållandena i Kanada. De inföddas samhällen i båda länderna präglas av fattigdom, missbruksproblem, höga självmordssiffror, våld och sexmissbruk. Livslängden ligger en bra bit under det nationella genomsnittet.

Både Australien och Kanada har under många år drivit olika program för integrering av ursprungsbefolkningen. Under stor del av 1900-talet togs unga barn med tvång ifrån sina föräldrar. I Australien adopterades barnen bort eller institutionaliserades, i Kanada sändes de till kyrkans internatskolor. Med tiden kunde man dock erkänna att denna typ av politik hade en förödande effekt på ursprungsbefolkningen i båda länderna.

– Situationen för ursprungsbefolkningarna förbättrades mellan 1970-90, men under det senaste årtiondet har man återigen sett en tillbakagång. Avvisandet av FN-deklarationen överensstämmer exakt med regeringens attityd gentemot ursprungsbefolkningen, säger Highland.

Översättningen från engelsk version förkortad