Hård kritik mot att OS hålls i Peking


I sin bok ”Det stora sveket – Den olympiska rörelsen i diktaturens tjänst” framför journalisten Sverker Lindström hård kritik mot att 2008 års olympiska spel hålls i Peking. Han drar paralleller med Hitlers förföljelse av oliktänkande, framför allt judar, och Kinas kommunistpartis förföljelse av oliktänkande såsom inhemska journalister, dissidenter, religiösa grupper, människorättskämpar och demokratiförespråkare.

Boken är uppdelad i två sektioner där den första påvisar hur idrott och OS blev affärer och makt, Hitlers propagandatriumf under Berlin-OS och IOK:s skenheliga maktspel, medan den andra belyser Kinas mörka baksidor.

Några av de svenska högsta ledarna inom idrottsrörelsen, som till exempel Sigfrid Edström och Clarence von Rosen, hyste antisemitiska åsikter och såg upp till Hitler. Miljonären Avery Brundage som var ledamot i den amerikanska OS-kommittén tillät inte judar att vara med i hans klubb i Chicago och de som önskade bojkott av Berlin-OS var enligt honom ”judiska”, ”politiska” och ”oamerikanska. Han ansåg även att en bojkott skulle vara en ”kommunistisk attack”.

Lindström belyser vad som bland annat ligger bakom den kinesiska ekonomiska boomen. I den ekonomiska frizonen i södra Kina arbetar hundratusentals kinesiska ungdomar under hårda och vidriga förhållanden i sweatshopfabriker. Dessa ungdomar tvingas arbeta 12-14 om dagen med en timlön på cirka två kronor i vad som nästintill kan räknas som arbetsläger. Det är i dessa fabriker som en stor del av världens kläder och sportskor tillverkas. Här återfinns de kända märkena som till exempel Adidas, Puma, Reebok, H&M och Nike. Även i arbetsläger där samvetsfångar sitter tillverkas produkter som säljs billigt till västerlandet.

Författaren tar även upp det så kallade hukou-systemet, ett intrikat registrerings- och övervakningssystem. Kineserna delas upp i två grupper där cirka 900 miljoner är registrerade i byar och mindre orter på landsbygden och cirka 400 miljoner bor i städerna. Med hjälp av denna registrering bibehålls makten över folket. Själva systemet är snarlikt apartheid. Är man född ute på landsbygden så är man för alltid hemmahörande där. Att vara född i en stad innebär att man blir privilegierad. De landsbygdsbor som flyttar till storstäderna förblir migranter i sitt eget hemland. I hukou-systemet ingår även att sätta hårt mot gruppen ”targeted people”, de som rör sig inom den politiska kategorin (de som hotar landets säkerhet), aktivister (förrädare), separatister (t ex förespråkare för ett fritt Tibet), politiska avhoppare samt andliga och religiösa grupper (som t ex Falun Gong).

En viktig mörk baksida som Lindström inte nämner i sin bok är den om organstölderna av Falun Gong-utövarna i Kina. Tre undersökningsrapporter har hittills kommit fram i dagens ljus, varav den mest uppmärksammade ”Blodig skörd” är författad av David Kilgour och David Matas. Mycket tyder på att tusentals Falun Gong-utövare har dödats för sina organ som sedan säljs till framför allt västerlänningar. Allt fler bevis börjar komma fram och fler vittnen börjar träda fram. Detta allvarliga brott måste fram i ljuset speciellt nu när OS i Peking närmar sig.

Att IOK valde Kina som värd för OS visar att idrott och politik hör ihop. OS i Peking kommer att kosta cirka 40 miljarder dollar samtidigt som evenemanget kommer att generera miljontals i sponsorpengar och andra intäkter. Baksidan är samtidigt att fler än en miljon har tvingats att flytta från sina hem så att nya hus kan byggas för att bättra på OS-fasaden. Lägg till detta att Adidas, Reebok, Nike, Puma och de andra stora multinationella företagen kommer att få sin beskärda del samtidigt som dessa produkter tillverkas i fabriker under vidriga förhållanden. Kommer OS att leda till att de mänskliga rättigheterna förbättras? Eller kommer förtrycket bara att stanna upp under de veckor som spelen hålls, för att sedan fortsätta som vanligt? Kanske, varnar Lindström, blir OS i Peking en propagandatriumf för det kinesiska kommunistpartiets ledare och Kina precis som det blev för Hitler och Tyskland.

Är en bojkott av OS befogad med tanke på det allvarliga förtryck som pågår i Kina? Kanske leder det inget vart som vi tidigare har sett i historien. Men en sak är dock säker, precis som Lindström påpekar, att var och en får utgå från sin egen moraliska måttstock vare sig det handlar om huruvida att bojkotta eller besöka OS i Peking, köpa produkter tillverkade i sweatshopfabrikerna eller göra affärer och avtal med Kinas kommunistpampar.