Halvljummen romantik
Filmregissören Scott Hicks poserar vid ankomsten till premiären av filmen "The Lucky One" på Graumans Chinese Theater i Hollywood den 16 april 2012. (Foto: AFP/Frederic J. B)


  • Film: The Lucky One
  • Produktionsår: 2012
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Scott Hicks
  • Medverkande: Zac Efron, Taylor Schilling, Blythe Danner, Riley Thomas Stewart, Jay R. Ferguson m fl.
  • Kommer ut: 121010

Det mest romantiska i filmväg sedan ”Titanic” (James Cameron, USA, 1997) är onekligen ”The Notebook” (Nick Cassavetes, USA, 2004), baserad på Nicholas Sparks bok med samma namn. Detta är ytterligare en filmatisering av en av Sparks böcker. Visst är det romantiskt, men det här känns lite halvdant.

Den amerikanska soldaten Logan (Efron) hittar ett fotografi tillhörande en annan soldat mitt under det brinnande kriget. Tack vare att han stannar upp och tittar på bilden, som föreställer en ung kvinna, undviker han en granatattack som skulle ha dödat honom. Väl hemma i staterna igen ifrågasätter han att han överlevde medan så många andra i hans pluton dött. Han ger sig av för att söka svar genom att leta efter kvinnan på bilden. Snart finner han henne i den lilla staden Hamden. Hennes namn är Beth och hon jobbar deltid på sin mormors kennel. Traumatiserad som han är, hinner han inte få ur sig berättelsen om vad han gör där. Snart jobbar han på kenneln och romantiken är ett faktum.

Själv har jag inte läst någon av Sparks böcker. Däremot har jag sett filmatiseringarna av fyra av hans romaner. Romantiken ligger på en hög nivå och ofta finns det hinder i vägen för kärleksparet. Den enda filmen jag tyckt om är  ”The Notebook”, som är så välspelad och välregisserad att det måste vara något fel på den person som inte fäller åtminstone en tår efter att ha sett den. ”Dear John” (Lasse Hallström, USA, 2010) är en segdragen historia, som inte ens är hälften så romantisk. Romantiken rinner ut i sanden, helt enkelt. ”The Lucky One” är ännu värre än ”Dear John”. Skillnaden ligger främst i att romantiken ligger på en jämn nivå, vilket i det här fallet är en fisljummen nivå.

Problemet med dessa senare filmer är att Sparks namn har blivit synonymt med kvalitetsromantik på grund av den enorma framgång som ”The Notebook” hade. Jag har som sagt inte läst något av Sparks, men jag kan intyga på att det finns två saker som skiljer ”The Notebook” från de andra filmerna. Den första saken är regissören, Nick Cassavetes, som är oerhört duktig på att få till sympatiska karaktärer. Den andra saken är skådespelarna. Gena Rowlands (regissörens mamma), James Garner, Ryan Gosling och Rachel McAdams är en svårslagen kvartett. Efron är en flickidol, som tyvärr har problem med att bära upp den sorgtyngda karaktären Logan. Schilling, å sin sida, känns halvblek. Regissör Hicks har en lång karriär fylld med halvljumma filmer bakom sig. Trots att filmen bygger på en väldigt romantisk idé, blir det bara till för Hicks att lägga till ytterligare en halvljummen film till sitt CV.