En gång i tiden var sju sorters kakor en självklarhet i det svenska folkhemmet. Vare sig människor samlades i kyrkan, partilokalen eller hemmet stod kakfatet i centrum. Men om denna samvarons mitt inte längre finns, vad betyder då det?

Under våra resor runt om i Sverige kan jag ibland bli tämligen upplivad när jag och frun rullar in i ett litet samhälle. Det sker när jag får syn på en gammal skylt där det står ”Konditori”. Jag ber alltid frun parkera i närheten så att jag får möjlighet att inspektera utbudet. Varje gång jag kliver in på ett litet konditori på landsbygden när jag förhoppningen att jag ska mötas av ett rikt utbud av småkakor. Oftast blir jag besviken, för att inte säga smått sorgsen, när det närmaste som bjuds är industriellt framställda dammsugare, chokladbollar och mazariner. Man kan tycka att min saknad efter hantverksmässigt framställda brysselkex, drömmar, pepparnötter och hallongrottor är uttryck för en smak som är lite väl konservativ, för att inte säga reaktionär. För måste inte alla former av kokkonst – även bakning – utvecklas och förändras? Inte vet väl jag, men vad jag vet är att om vi låter den svenska småkakan dö ut är det ett bevis för att något mer har dött, något större.

Småkakan är som den ofta omtalade kanariefågeln i gruvgången. Vad människor knaprar på till sitt kaffe eller te säger ganska mycket om vilka de är. Det börjar åter bli lite mera tillåtet att diskutera olika folkgruppers och nationers särdrag samt vilka bidrag de har gjort till världskulturen och mänsklighetens framsteg. Alla vi som tillhör en annan etnicitet än den judiska kan ju känna en viss utmattning om någon som hör till det folket i en diskussion påbörjar en uppräkning av alla Nobelpris som erövrats av judar. När den uppräkningen är klar kommer rabblandet av alla framstående judiska affärsmän genom tiderna (i varje upptänklig bransch) och har man tur tar det stopp där. Men märkligt nog – och jag har upplevt en hel del sådana uppräkningar, och blivit vederbörligen imponerad av detta folks bidrag till kultur och vetenskap – nämns aldrig det som i mitt tycke är det judiska folkets största bidrag till Västerlandets kultur, och det är konditorikonsten: det hantverksmässiga skapandet av söta bakverk.