Gästkrönika: För vem är det värst?


Att någonting så fullkomligt och starkt kan upphöra så snart efter att man har kramat om dess varma kropp och mött dess levande blick. Att livet redan kan ha upphört när man sitter och läser en text som personen har skrivit i sitt fullaste medvetande. Plötsligt blir bilder, liksom ljud- och videoinspelningar av personen nästan skrämmande närvarande. Det är i saknaden av personens existens, som vi förstår någonting djupare.

Död är vårt ondaste mysterium. Inte alltid för den som dör, men nästan alltid för de som är närvarande. Någon frågade mig vad som är värst, att dö plötsligt utan att behöva lida, eller att få ta ett långsamt men smärtsamt farväl?

Värst för vem? undrar jag.

Organisationen Ung Cancer
skriver: ”Kunskap är makt. Kärlek är grundläggande. Inställning är allt.” Den som är drabbad av cancer ska aldrig behöva kriga ensam. Vi är många i kampen och det är viktigt att vi släpper medömkan och istället slåss tillsammans, för att kunna komma framåt.

Under 2012-13 har vi blivit extra påminda om en av de sjukdomar som skrämmer oss mest.

Kristian Gidlund offentliggjorde sin kamp mot cancern genom projektet ”I kroppen min”.

Vi är hundratusentals människor som har läst hans blogg och lyssnat på hans sommarprat. Hans öppenhet och envishet krockar med smärtan han beskriver.

Utställningen med samma namn som bloggen, har turnerat runtom i Sverige för att ta sig in i din känslovärld och lägga beslag på den. Vi  får följa musikern på ett annat sätt än förut.

Fotografen och vännen Emma Svensson var med honom genom projektet, och har bevarat hans sista tid i livet genom fotografier. Allt det abstrakta blir så konkret men fortfarande lika ofattbart. Ett naket skal som har dolt ett mentalt helvete.

Vi är fortfarande med honom och kommer för alltid att minnas hans envishet att leva. Den har gett många av oss styrka i vardagen, och vi hoppades att envisheten skulle räcka längre än vad den gjorde. Som om oviljan att dö skulle kunna rädda liv.

Kristian Gidlund kommer aldrig att bli uttjatad. Han är en hjälte och en gemensam symbol för alla som berörs och är medvetna.