Gamla berättelser om goda grannar


Som samhällsmedborgare måste vi interagera med andra människor. Traditionell kinesisk kultur betonar dygd och etik i mellanmänskliga relationer, inräknat grannsämja.

Kärlek till grannar

Zi Rudao levde under Yuandynastin och bodde i Shandong-provinsen. Han var alltid glad när han kunde göra goda saker och han var känd för sin vänlighet.

När han vick veta att flera personer i hans hemstad var för fattiga för att kunna försörja sig, gav Zi Rudao dem var sin bit jordbruksmark så att de kunde arrendera ut marken till jordbrukare för att tjäna lite pengar. Zi Rudao krävde marken åter när dessa människor gick bort.

En gång när en pest svepte över hela Kina spreds nyheten att en viss sorts melon kunde bota sjukdomen genom att få patienten att svettas ymnigt. Zi Rudao köpte många sådana meloner och även andra livsmedel, och trots risken att smittas av pesten gick han själv från dörr till dörr för att leverera förnödenheterna till invånarna. Genom sitt handlande räddades många människor.

Ibland gav Zi Rudao bort sitt vete och råris (kinesisk durra) till behövande under vårsäsongen och tillät dem att betala efter skörden utan att ta ut någon ränta. Om det blev en dålig skörd det året och folk inte har tillräckligt bra skörd för att kunna återbetala, brände Zi Rudao upp skuldsedeln och sade åt för dem att glömma det.

Han sade ofta sin familj:

– För det första är skälet till att man lagrar spannmål att vara förberedd på en hungersnöd. Om vi därför får ett dåligt skördeår, måste vi hjälpa våra mindre lyckligt lottade grannar.

En störande åsna

Yang Zhu som levde under Mingdynastin, som varade mellan 1368-1644, var ceremonimästare. Han red vanligtvis på sin åsna till det kungliga hovet eller vart än han skulle. Yang Zhu gillade sin åsna väldigt mycket. Efter han kom tillbaka från det kungliga hovet matade han själv åsnan varje dag och tog väl hand om den.

Yang Zhus granne var en äldre man. När han var nästan 60 år fick grannen och hans fru en son. Naturligtvis var paret glada över det nya tillskottet till familjen, men barnet grät varje gång han hörde åsnan skria. Gråten störde hela familjen.

Eftersom Yang Zhu var en högt uppsatt tjänsteman, tordes familjen inte ta upp detta med honom. Men åsnans skriande upprörde barnet så mycket att barnets aptit minskade betydligt, och till slut hade paret inget annat val än att berätta det för Yang Zhu.

Utan att tveka sålde Yang Zhu omedelbart åsnan. Från och med då gick han helt enkelt när han skulle gå till det kungliga hovet eller till andra ställen.

Vägledande principer

I det gamla Kina hade folk talesätt som dessa: ”En person är genuint vacker endast om han är välvillig i själ och hjärta.” ”Upprätthåll en harmonisk relation med alla dina grannar.” ”En person är vänlig och dygdig om varje ord och agerande är till nytta för andra.”

Dessa talesätt visar att i vad vi än gör, bör moral och rättfärdighet vara våra ledstjärnor. Vi bör vara stränga mot oss själva ändå milda mot andra och ha ett välvilligt hjärta. Man bör vara empatisk, omtänksam och hjälpsam mot andra och ta hänsyn till andra genom att sätta sig in i deras situation.

Detta beteende visar sig när människor kultiverar mot höga moraliska värderingar och kommer att beröra andra personer så de också blir medkännande. Resultatet blir ett samhälle som innehåller varma och harmoniska förhållanden vilket är grunden för ett rättvist samhälle.

 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/40607/99999999/1/1/