De direkta fredssamtalen mellan Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Palestinas president Mahmoud Abbas inleddes under stora förhoppningar den 1 september, då president Barack Obama var värd för en middag för de förhandlande parterna i Vita huset.
Dagen därpå inleddes samtalen mellan Netanyahu och Abbas i närvaro av utrikesminister Hillary Clinton. Båda sidor gick med på Obamas krav att samtalen skulle vara avklarade inom ett år.
Vilka är utsikterna för att denna nya samtalsrunda ska leda till framgång, med tanke på tidigare misslyckanden att nå en uppgörelse?
– Det är svårt att vara optimistisk när det gäller de här direkta samtalen. … Bakom den här sortens hoppets symbolism som sådana samtal ger så är verkligheten att på den inhemska politiska nivån är varken israelerna eller palestinierna kapabla att göra den sortens eftergifter som är nödvändiga för att nå verklig framgång, sade Steven A. Cook, Hasib J. Sabbagh senior fellow för Mellanösternstudier, Council of Foreign Relations.
Samtalen får stöd från arabstater, vilka har intresse av en övergripande fredsprocess i Mellanöstern. Vid middagen i Vita huset deltog, förutom Netanyahu och Abbas, president Hosni Mubarak från Egypten och kung Abdullah från Jordanien. Båda är konservativa arabledare som kommer att stötta och skydda Abbas om han skulle ingå avtal med israelerna och bli attackerad av arabiska avståndstagare som inte önskar något avtal med israeler.
Samtalen påbörjas i skuggan av en angelägenhet som, om man inte tar sig över den, garanterat kommer att få dem att spåra ur nästan innan de har börjat. Under oerhörda påtryckningar har Israel gått med på ett moratorium för utbyggnaden på Västbanken, ett stopp som löper fram till 26 september. En av de stora stötestenarna för uppnåendet av en överenskommelse har varit Israels utvidgning av sina bosättningar på Västbanken – ett territorium som palestinierna gör anspråk på under en palestinsk stat.
Abbas krävde att byggandet av bosättningar frystes helt, som ett villkor för att åter delta i samtalen, men gick dock motvilligt med på samtal. Netanyahu ville inte gå med på total frysning eftersom han inte har råd att rubba sin bräckliga högerkoalition, i vilken några har yttrat sig mot att fortsätta moratoriet.
Cook påpekar att det 10 månader långa nya moratoriet endast gällde projekt för nybyggnation på Västbanken.
– Alla byggnationer som var planerade när Netanyahu gick med på moratoriet har fortsatt. Så även om det har varit ett moratorium så har det varit något av en byggnadsboom på Västbanken.
En Israelisk partiell frysning gör palestiniernas position svår. Abbas är ”känslig för politiska attacker från Hamas, eftersom förhandlingarna sällan leder någonvart. Abbas är också försvagad i den här samtalsrundan om fred, på grund av att det har funnits ett splittrat Palestina alltsedan januari 2006, sedan Hamas fick majoritet i det palestinska parlamentet i juni 2007 och sedan Hamas tog över Gaza med våld, sade Cook.
Enligt olika mediarapporter gav Abbas ett meddelande till den amerikanske presidenten den 1 september, i vilket han sade att om bosättningsaktiviteten återupptas den 26 september så kommer det att bli ytterst svårt för honom, troligtvis omöjligt, att fortsätta med förhandlingarna.
Fred på dagordningen för återupptagna Mellanösternsamtal
Framgång avhängigt av om Israels premiärminister Netanyahu och Palestinas president Abbas vill göra eftergifter.
President Barack Obama går tillsammans med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu (t.v.) och Palestinas president Mahmoud Abbas i Vita huset den 1 september. (Foto: Tim Sloan/Getty Images)
De omstridda frågorna mellan parterna har diskuterats grundligt sedan fredsprocessen startade för 20 år sedan. Mestadels kommer Netanyahu och Abbas att använda sig av den grund som utarbetats av deras företrädare vid de tillfällen man varit nära en uppgörelse. Dessa frågor innefattar en tvåstatslösning, Israelisk säkerhet, gränsdragningar, Israelsiska bosättningar på ockuperat territorium, Jerusalems status samt rätten för palestinska flyktingar att återvända.
Det finns en allmän konsensus att vilken överenskommelse det än må bli så kommer de stora israeliska bosättningarna på Västbanken, med 300 000 invånare, att finnas kvar, och det kommer att bli kohandel när det gäller territorier. Men byggandet av en säkerhetsbarriär runtom bosättningarna medför en mur som går mycket djupt in på palestinskt territorium. Omkring 20 procent eller minst 65 000 människor bor bakom barriären, enligt Cook.
Hur ska då dessa nybyggare skyddas?
– Det tog Ariel Sharon ett år och det splittrade hans politiska parti att evakuera 7000 nybyggare från Gaza, så hur handskas man med de här stora antalen, dessa stora bosättningarna? säger Cook.
Många observatörer är optimistiska när det gäller utvecklingen på Västbanken under den palestinske premiärministern Salam Fayyeds initiativ. Enligt Cook liknar det som de försöker att göra, det som israelerna gjorde innan deras egen självständighet.
– Och genom att utveckla Palestinas säkerhetsstyrkor, genom att utveckla Västbankens ekonomi, skänka stabilitet, förbättra den service som Palestina kan ge, har Fayyad skapat momentum från grunden och uppåt för en positiv utveckling av en palestinsk statsbildning, sade Cook.
– Man kan se på områden där Fayyed har varit framgångsrik, och han ger människor ett visst hopp om att den här processen nerifrån och uppåt kan bära frukt åt palestinierna, tillade han.
Palestinsk politik är för närvarande uppdelad på två grupper, och resultatet av de här förhandlingarna kan få vågskålen att tippa över till förmån för endera av dem. Å ena sidan förespråkar president Abbas att det är effektivt att åstadkomma en nationalstat genom förhandlingar.
Å andra sedan finns det de ”som länge har hävdat att det är genom motstånd, väpnad kamp, våld, terror, som man får israelerna till att göra eftergifter”, sade Robert Danin, senior fellow vid Middle East and African Studies vid Council for Foreign Affairs i en telefonkonferens. Om förhandlingarna misslyckas stärks det senare tillvägagångssättet.
Så mycket står på spel i de återupptagna samtalen. Observatörer letar efter tecken på en nystart. Milhem noterade att observatörer uppmärksamt letar efter tecken på att tänkandet förändras.
– Alla håller på att bli Talmudiska, lägger märke till vartenda ord här och där. I går kallade Netanyahu Västbanken för Västbanken, inte Judéen och Samarien. Aha! Det ligger något däri.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/42223/
