Från kunglighet till asket
Måleri av en Buddha. Konstnär Sarath Yatawara. (Foto: AFP/Ishara S. Kodikara)


Berättelsen om Sakyamuni buddhismens grundare, del 1.

Vägen till upplysning var inte någon lätt resa för prinsen som lade grunden för buddhismen. Detta är första delen i historien om Siddharta Gautama som sedan blev Buddha Sakyamuni.

Cirka 500 år f.Kr fanns kungadömet Kapilavastu i Nepal, som styrdes av krigarkastet Shakyas (lejonen). I Kapilavastu var Suddodana Gautama kung och Mahamaya Devi drottning.

Legenden säger att när kungaparet väntade sitt första barn, drömde drottningen en mycket underlig dröm en natt. I drömmen lystes hon upp av ett klart vitt ljus och en magnifik vit elefant med sex betar framträdde. Elefanten kom närmare och smälte samman med hennes kropp.

När hon vaknade berättade hon om sin dröm för kungen. Han sökte upp de vise männen för att be om råd. De vise männen sade till honom att det var en lyckobådande dröm och att drottningen skulle komma att föda ett mycket speciellt barn.

Fyra hälsofrämjande effekter av meditation

Prinsen föds

Enligt traditionen skulle Maya Devi resa till sitt föräldrahem när hon skulle föda barnet. Resan dit gick av stapeln i maj när det var fullmåne och den indiska månaden Vaishak. När de kom fram till Lumbini såg hon de vackra skogsgläntorna och bad att få vila. Samtidigt som hon passerade två enorma Salträd kände hon de första födslovärkarna, och snart var prinsen av Kapilavastu född.

Legenden säger att barnet föddes nästan helt utan smärta, och ett stilla regn föll över modern och barnet för att rena dem. Samma dag föddes ytterligare sju varelser – bodhiträdet, prinsessan Yashodhara, hästen Kanthaka, kusken Chandaka, elefanten Kaludayi (prinsens barndomsvän) samt sju skatter.

Nästa natt fördes barnet till huvudstaden, och fem dagar senare fick han namnet Siddharta, som betyder ”en som har nått sina mål”. Många visa män kom för att välsigna barnet. En av dem var en from gammal man med namnet Asita som tidigare hade undervisat kungen. Han levde som asket och hade uppnått en hög nivå.

En framtida storhet

Kungen kände sig hedrad av Asitas besök och räckte över den lilla prinsen till honom för att barnet skulle vörda asketen. När Asita såg tecken på prinsens kropp som tydde på ett andligt kall, reste han sig genast från stolen. Med sin övernaturliga förmåga såg han den nyföddes framtida storhet och hälsade honom välkommen med knäppta händer.

Sju dagar senare dog drottning Mahamaya och systern Mahaprajapati fick ta hennes roll som mor. Mahaprajapati fostrade pojken kärleksfullt och hängivet. När Siddharta fyllde tolv år tillkallade kungen ett orakel för att förutspå prinsens framtid. Oraklet sade att Siddharta skulle följa den asketiska vägen ifall han skulle se tecken som åldrande, sjukdom och död eller träffade en asketisk eremit.

Kung Suddodana som ville se sin son växa upp till en stor monark, lät övervaka palatset och förkunnade att orden ”död” och ”sorg” var förbjudna. Siddharta hölls borta från allt som skulle kunna locka honom att följa ett asketiskt liv. Prinsen levde innanför murarna i ett av de tre kungliga palatsen där han försågs med lyx och prakt och växte upp till en stark ung man.

Prinsen vill se världen

Som prins i en krigarkast tränades Siddharta i krigskonst. Genom att besegra sina motståndare i olika sporter, vann han den unga prinsessan Yashodharas hand. Hon kom från ett kungadöme i grannskapet och de gifte sig vid 16 års ålder. Siddharta fortsatte att leva med lyx och underhållning, men eftersom tiden gick blev han alltmer rastlös och ville se världen utanför palatsets murar. Så en dag bestämde han sig för att besöka sin stad, sitt folk och sitt land.

Kungen arrangerade noggrant hans besök i staden, målade och gjorde fint. Fula eller sorgliga vyer togs bort för att undvika att prinsen skulle stöta på något av de fyra tecknen som den vise mannen förutspått. Men alla förberedelser var förgäves då prinsen gav sig av i förväg med sin kusk Chandaka.

Siddharta möter tecknen åldrande, sjukdom och död

I staden såg Siddharta en rynkig gammal man som av en händelse strövade omkring i närheten av Siddhartas paradväg genom staden. Prinsen blev förvånad och frågade Chandaka vem mannen var. Sedan såg han en sjukling som hostade och prinsen förstod inte det heller. Slutligen fick han ta del av en begravningsceremoni vid flodstranden.

Prinsen såg även en asket – en munk som hade förnekat allt världsligt för att uppnå evig frid och glädje. Munkens fridfulla ansikte stannade kvar i Siddhartas medvetande en lång tid efteråt. Han frågade Chandaka vad alla de här sakerna betydde. Kusken berättade för prinsen om den enkla sanningen som han borde ha fått lära känna redan från början.

Siddharta förstod att alla ting i världen var illusioner och förgängliga, och han bad sin far om tillåtelse att bege sig ut i världen som tiggarmunk för att söka efter meningen med livet. Fylld av sorg förstärkte fadern säkerheten runt palatset och tillförde mer underhållning och distraktioner innanför murarna.

Siddharta lämnar palatset

Under den här tiden födde hans hustru Yashodhara en son som de gav namnet Rahula vilket betyder ”kedja” eller ”boja”.
Siddaharta kände ändå ingen tillfredställelse med livet och beslutade att fly från palatset på sin häst Kantaka med kusken Channas hjälp. En natt steg han upp tittade på sin hustru och son en sista gång, sadlade sin häst och red iväg. När han kom till stadsportarna klippte han av sig sitt långa hår och överlämnade sina prinskläder till Chandaka.

Sedan började Siddhartas sökande efter meningen med livet.

VIDEO: Förföljelsen av falungong i Kina