De båda männen var, utan tillstånd, ute med metalldetektor när de av en slump hittade en unik silverskatt från vikingatiden – och valde att behålla den. Nu döms de till villkorlig dom för grovt fornminnesbrott.
Silverskatten väger totalt lite under ett kilo och har bedömts vara från tidig vikingatid, omkring 800–900-talet.
Det handlar enligt domen om totalt 108 arabiska silvermynt, en flätad halsring och andra smycken och silverföremål.
Det är ett väldigt ovanligt fynd enligt arkeologerna vid Jönköpings länsstyrelse.
– Det är ett unikt fynd. Just att det inte bara är mynt utan också en hel del andra föremål, som halsringen, sade Anders Kraft, antikvarie vid länsstyrelsen, till TT i samband med att skatten till slut lämnades in hösten 2024.
Lämnades anonymt
Problemet är bara att det inte var arkeologer som hittade skatten, nära Ölmstads kyrka mellan Gränna och Huskvarna, omkring 2018.
De båda upphittarna har uppgett att de var ute för att hitta spår efter Nordiska sjuårskriget (1563–1570). De hade dock inte tillstånd för att gå med metalldetektor och när de hittade silverskatten valde de att behålla den.
När skatten väl lämnades in, hösten 2024, valde en av männen dessutom att behålla fem av silvermynten i ytterligare några månader.
Visas på museum
De båda upphittarna ställdes i somras inför rätta – bland annat för att de enligt åtalet förgäves försökt att sälja skatten med hjälp av ytterligare en man. Enligt domen försökte medhjälparen lämna in skatten till länsstyrelsen i utbyte mot en hittelön.
Jönköpings tingsrätt dömer männen till villkorlig dom och dagsböter, men friar den misstänkte medhjälparen.
Åklagaren hade yrkat på fängelsestraff, men enligt domstolen har tidigare och jämförbar brottslighet snarare handlat om plundring av befintliga fornlämningar.
”I det här fallet har skatten av allt att döma hittats av en slump”, säger rådmannen Mikael Malm i ett pressmeddelande.
Silverskatten då? Den visas i höst och i vinter på Jönköpings läns museum, som valt att skapa en utställning med namnet ”Den stulna silverskatten och arkeologernas kunskap”.
