Ny forskning visar att mayafolket inte främst offrade flickor och unga kvinnor till gudarna vid ruinstaden Chichén Itzá.

– Den här forskningen vänder den berättelsen upp och ned, säger Harvardforskaren Christina Warinner till The Washington Post.

Tyska och amerikanska forskare har undersökt fynd från den berömda ruinstaden Chichén Itzá i dagens Mexiko, en av de främsta arkeologiska platserna i Mesoamerika. I en underjordisk kammare, en så kallad chultún, som upptäcktes 1967, hittades kvarlevorna av mer än 100 barn. Barnen begravdes i kammaren efter att ha offrats rituellt.

Tidigare har den allmänna uppfattningen varit att det rört sig om flickor och unga kvinnor, men det är svårt att avgöra kön utifrån skelett tillhörande unga personer.

Tvillingar offrades

Men genom att studera kvarlevorna genetiskt har forskarna nu kunnat se att mayafolket på platsen uteslutande offrade pojkar. En fjärdedel av offren var släkt med varandra, visar studien som presenteras i Nature.

"Det mest överraskande var att vi identifierat två par enäggstvillingar", säger Kathrin Nägele, en av forskarna vid tyska Max Planck-institutet, i ett pressmeddelande.

De barn som var släkt med varandra hade dessutom ätit samma mat, vilket tyder på att de vuxit upp tillsammans. Forskarna drar därför slutsatsen att offren valts ut i par.

Dateringar visar att chultúnen användes under minst 500 år, mellan 600-talet och 1100-talet.

Eftersom skelettdelarna ligger blandade valde forskarna att plocka ut vänster klippben, en del av kraniet, för att inte räkna samma individ flera gånger. Totalt undersöktes kvarlevorna från 64 individer.

Döden inget dåligt

I studien jämfördes dna från offren med blodprover från 68 personer som i dag lever i staden Tixcacaltuyub, fyra mil från Chichén Itzá. Det visade sig att de var släkt med varandra, vilket tyder på att mayafolket valde ut sina offer bland personer som växte upp i närheten.

Studiens huvudförfattare Rodrigo Barquera säger till The Washington Post att han förstår att tanken på barnoffer är hemsk i dag, men att döden inte nödvändigtvis sågs som något dåligt i de mesoamerikanska kulturerna.

– På den tiden, och med deras myter och tro, gjorde de vad de ansåg vara rätt. Så vi kan inte döma dem med dagens ögon, säger han.