En kinesisk petitionär åkte till Peking år 2007 för att vädja för sin man, som gripits och torterats, men hon drabbades av ett liknande öde i händerna på de kinesiska myndigheterna, som dömde henne till månader av hårt arbete innan de låste in henne i tre år i ett nedlagt bårhus.

Chen Qingxia, numera rullstolsbunden, tillbringade ett och ett halvt år i tvångsarbetsläger innan hon låstes in i bårhuset. Tvångsarbete är ett vanligt straff som avkunnas direkt av polisen till petitionärer som framför sina klagomål till den kinesiska regimen.

Chens son, som var 12 när hon greps, försvann i Peking för sex år sedan, och det är inte känt var han befinner sig, rapporterade statliga medier.

Fallet kom nyligen fram i den statliga pressen, förmodligen för att informera om att Chen nu kommer att få ersättning från lokala tjänstemän.

Hennes svårigheter började 2003 när hennes man fått psykiska problem efter att ha blivit torterad i ett fångläger. Chen försökte vädja till de lokala myndigheterna, som sade att de skulle ge hennes familj vederbörlig ersättning, men det gjorde de aldrig, utan tvingade henne att framföra sina klagomål i Peking, rapporterade kinesisk statsradio.

Chen for till Peking 2007 för att klaga och fördes sedan tillbaka från Peking till sin hemstad Yichun i Heilongjiang. Innan hon kom tillbaka till Heilongjiang kvarhölls hon i ett fångläger i 10 dagar. Där blev hon slagen, och som följd blev hon förlamad i benen. Myndigheterna lämnade henne liggande utanför i regnet. Senare skickades hon till ett arbetsläger i 18 månader, rapporterade Global Times, en statlig tidning.

”Mina fötter var okej när jag återvände från Peking”, sade hon till South China Morning Post. ”Jag gick in i häktet; de slog mig. Jag kan inte längre gå på benen.”

Vittnen berättade för den statliga radion att de inte hjälpte henne eftersom de var rädda att bli straffade av de lokala myndigheterna. ”När grannar eller vänner försökte engagera sig trakasserades de ofta av byrån för allmän säkerhet. De flesta är för rädda för att hjälpa henne”, sade ett vittne.

När hon satt i ett bårhus – de statliga medierna uppgav inte när hon frihetsberövades – bevakades hennes dörr av renhållningsarbetare 24 timmar om dygnet, med övervakningskameror och järnstänger på varje dörr, rapporterade den statliga radion.

Hennes man, med familjenamnet Song, hade uppenbarligen redan psykiska problem, men greps och misshandlades år 2003 efter att ha passerat genom ett karantänområde under sars-skräckens tid, enligt Morning Post. Senare fick han diagnosen schizofreni och blev hänvisad till att vistas i hemmet. Chen, som sade att hon sett blåmärken på hans kropp, tvingades begära ersättning, rapporterade Global Times.

Nu befinner sig hennes make på ett mentalsjukhus, och Chen kan inte ta hand om sig själv. Det är också oklart om hennes son, som tros vara cirka 17 år nu, lever eller är död.

”Vi var på en busstation. Min son var redan på bussen och jag skulle just kliva på. Lokala kommunistpartiets chef för brev och telefonsamtal, Yang Haifeng, tog tag i mig och släppte mig inte och bussen körde iväg. Yang sade att han skulle leta reda på min son, men det gjorde han aldrig”, berättade Chen för Global Times.

Tjänstemannen Yang fick hederstiteln ”Yichuns mönsterarbetare på hög nivå” mellan 2005 och 2007.

Fall som Chens har fått många kineser att ifrågasätta legitimiteten för landets läger för omskolning genom tvångsarbete, vilka vanligtvis riktar in sig på petitionärer, religiösa, demokratiaktivister och människorättsaktivister. Det har föreslagits och spekulerats om att systemet kanske ska avskaffas eller reformeras inom en snar framtid.

Advokaten Chen Jiangang från Peking berättade för New York-baserade New Tang Dynasty Television att även om systemet avskaffas, skulle det inte spela så stor roll eftersom samma tjänstemän sitter vid makten.

Det Kinesiska Kommunistpartiet har uppskattningsvis spenderat mer än 700 miljarder kronor på att ”upprätthålla stabiliteten” hemma, mer än vad som enligt uppgift spenderas på militären.