Fem år sedan den blodiga organskörden i Kina avslöjades
David Matas (The Epoch Times)


Det var en svårsmält historia, minst sagt fasansfull. Vad som började som ett rykte kom dock att utvecklas till en kampanj av brutalitet och skräck, iscensatt av den kinesiska regimen.

Den internationelle människorättsadvokaten David Matas var på sitt kontor när historien kom ut i mars 2006. Det kom in i hans mailbox som en del av det flöde av nyheter om mänskliga rättigheter som han läser varje dag.

Det var historien om en kvinna som under pseudonymen ”Annie” berättade att hennes make led av mardrömmar på grund av det han utsatt över 2000 personer för.

Annie sade att hennes make, en kirurg, var anställd av den kinesiska regimen för att avlägsna hornhinnor från levande Falun Gong-utövare och att han skar upp deras ögon medan de fortfarande levde. Resten av deras organ togs också från kropparna och allt gick till den illegala organmarknaden.

När han berättade för sin fru, ”Annie”, vad han höll på med, lämnade hon honom och flydde till USA för att avslöja det pågående brottet.

Matas hade sina dubier om nyheten, men han sade att han ”visste tillräckligt om Falun Gong för att veta att de förföljdes,så det slog mig att det kunde vara sant”.

Matas befann sig på ett hotell i Genève när Epoch Times intervjuade honom per telefon och han berättade om hur historien fortskred.

Han tänkte inte så mycket mer på historien förrän två månader senare, då han ombads undersöka anklagelserna tillsammans med den tidigare kanadensiske regeringspolitikern David Kilgour.

– Jag visste att det här var en svår fråga att bedöma. När jag började hade jag ingen aning om anklagelserna var sanna eller falska, men jag visste av erfarenhet från människorättsfrågor att det kunde bli svårt att hitta någon annan som ville undersöka det, sade Matas.

Att undersöka om det kinesiska kommunistpartiet systematiskt skördade organ från levande Falun Gong-utövare skulle bli svårt. De kunde inte intervjua offren eftersom de alla dödats. Det fanns inga kroppar eftersom de kremerats och den kinesiska regimen tillåter inte människorättsaktivister att arbeta inom landets gränser.

Matas beskrev det hela som ”ett bevisproblem”, men hans dagliga arbete där han försökte bevisa eller avfärda de påståenden som flyktingar kom med gav honom en punkt att utgå från.

– Jag arbetar med människor som kommer med bara kläderna de står i och med en historia att berätta, sade han.

Kilgour och Matas började dock arbeta och kunde hitta 51 bevisspår som ledde till att de drog slutsatsen att anklagelserna var sanna.

– Att se det här hända med ett stort antal oskyldiga människor i Kina på 2000-talet fyllde mig med fasa, sade Kilgour i en telefonintervju från Kanada.

Bland bevisen fanns telefonsamtal till sjukhus där personer som låtsades vara amerikaner ville köpa organ från Falun Gong-utövare och där sjukhusets personal villigt erkände att de hade organ från just Falun Gong-utövare.

Kina hävdar att man får organ från avrättade fångar, men Kilgour och Matas fann att siffrorna inte överensstämde mellan antalet rapporterade avrättningar och antalet transplantationer. De drog slutsatsen att Falun Gong-utövare sannolikt varit källan till 41 500 transplantationer mellan 2000 och 2005.

De publicerade sin första rapport i juli 2006, vilket de följde upp med en utökad rapport och därefter boken Bloody Harvest: The Killing of Falun Gong for their organs, som publicerades i oktober 2009.

Översatt från engelska