Existerar själen?
En flicka i Hyderabad, Indien, tänder ljus vid en död släktings grav på Alla själars dag den 2 november. Kristna ber då för de bortgågnas själar som renas i skärselden innan de går upp till himlen. Bland vetenskapsmännen råder dock oenighet om själens existens. (Foto: Noam Seelam/AFP)


Den 28 juli 1976, kl 3:42 på morgonen, ägde den tredje största jordbävningen i historien rum i Tangshan i Kina och med den flest dödsfall under 1900-talet. Ungefär en femtedel av staden utplånades i katastrofen och tusentals räddades vid dödens rand. En undersökning gjordes med de människor som räddades från ett tillstånd nära döden, för att studera vad de upplevde under den mest kritiska stunden i sina liv.

Förvånansvärt nog svarade många att de vid dödens rand inte kände någon smärta eller ånger, utan upplevde en slags upphetsning, som om de hade befriats från sina fysiska kroppar. En del sade att de hade sett en tunnel med ljus och vissa rapporterade att de sett andra varelser.

Många människor känner förmodligen till dessa berättelser, som av experterna benämns nära döden-upplevelser (NDU).

Förekomsten av NDU ger upphov till ett dilemma, eftersom den moderna vetenskapen hävdar att sinnet är en produkt av neurokemiska reaktioner, snarare än en existens som är oberoende av hjärnan och som kan frigöras när man dör. Forskarna har olika åsikter huruvida själen är en oberoende existens.

1907 gjordes en studie av en läkare vid namn Duncan MacDougall i Haverhill, Massachussets i USA. MacDougall arbetade med sex patienter som befann sig i kritiska tillstånd. Han vägde patienterna ögonblicket innan döden och sedan direkt efter.

Resultatet, som publicerades i moderna medicinska tidskrifter, var att patienterna tappade i genomsnitt 21 gram i dödsögonblicket. MacDougall drog slutsatsen att detta är vikten av den mänskliga själen.

Nuförtiden räknas den här studien inte som mer än en anekdot i vetenskapliga kretsar, eftersom belackarna hävdar att mätfel, som kan ha orsakats av flera faktorer, kan ha begåtts. Emellertid har ingen upprepat experimentet, vare sig för att bekräfta det eller motbevisa det.

Det reduktionistiska synsättet [föreställningen att komplexa begrepp kan beskrivas med hjälp av enklare begrepp – övers. anm.] är skeptiskt till existensen av ett oberoende medvetande. Vetenskapsmannen Francis Crick – Nobelprisvinnare tillsammans med James Watson 1962 för att ha upptäckt dubbelhelixstruktur hos DNA – är förmodligen den mest välkände nutida representanten för detta synsätt.

Professor Crick påstod i en studie som genomfördes under ett flertal år att ”våra sinnen – våra hjärnors beteenden – kan förklaras genom interaktioner mellan nervceller (och andra celler) och de molekyler som är knutna till dem”.

Vissa forskare hävdar emellertid att professor Crick klänger sig fast vid ett extremt synsätt. ”Det är som att säga att en katedral är en hög med stenar och glas. Det är sant, men alltför enkelt och saknar poängen”, säger Michael Reiss, professor vid universitet i London som både är präst och vetenskapsman.

Den mest kompletta studien hittills av NDU utfördes av Pim van Lommel och ett team med holländska läkare på 344 patienter från tio sjukhus. Patienterna hade återupplivats efter att ha fått hjärtstillestånd.

Studien, som rapporterades i Lancet 2001, kom fram till att 62 av patienterna (18 procent) hade vissa minnen av en nära döden-upplevelse. Av dessa beskrev 41 patienter att de haft en ”djup” eller ”mycket djup” upplevelse.

Hälften av dem som rapporterade att de haft en NDU sade att de var medvetna om att de var döda, medan 56 procent sade att de upplevt positiva känslor. 15 personer (24 procent) rapporterade att de haft en ut ur kroppen-upplevelse, medan 31 procent hade upplevt att de rört sig genom en tunnel. 18 patienter sade att de såg ett ”himmelskt landskap”. En tredjedel sade att de träffat döda släktingar och åtta patienter sade att de såg sitt liv passera.

Professor Van Lommel säger att detta ifrågasätter ”begreppet om att medvetandet och minnet är lokaliserat i hjärnan, något som antagits men aldrig vetenskapligt bevisats.”

Han frågar: ”Hur kan ett klart medvetande utanför ens kropp upplevas i det ögonblick då hjärnan inte längre fungerar under en period av klinisk död, då EEG-kurvan är rak? Vidare har blinda människor beskrivit (iakttagelser som överensstämmer med verkligheten) under en ut ur kroppen-upplevelse vid tiden för denna erfarenhet.”

Professor Van Lommel säger att nära döden-upplevelser tänjer på gränserna för begreppen inom medicinen kring räckvidden för mänskligt medvetande och relationen mellan hjärna och sinne.

Ämnet kommer sannolikt förbli en omtvistad fråga i vetenskapliga kretsar och ytterligare studier kan vara berättigade för att undersöka den eviga frågan – huruvida det finns liv efter döden.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/6-12-9/49051.html