Gunter Nooke, Tysklands kommissionär för människorättspolitik och humanitära hjälpinsatser på det tyska utrikesdepartementet, reste till Peking 5 augusti för att göra en utvärdering av människorättssituationen i samband med OS.
Nooke anlände till ett tomt och städat Peking, mycket annorlunda än det Peking han besökte för fem-sex år sedan.
Han hade inga officiella kontakter inplanerade under sin resa eftersom regimen låtit göra känt att inga officiella besökare eller statsgäster var välkomna till Peking efter juli månad, eftersom det skulle bli för tätt inpå OS.
Däremot träffade han flertalet dissidenter, vilka tvingades hemlighålla såväl namn som möten, och representanter från frivilligorganisationer som har nära band med den styrande regimen.
Han kände sig varken otrygg, övervakad eller skuggad under sin vistelse i landet.
– Kinesiska tjänstemän hade organiserat allting i förväg. Till exempel tvingades inte bara alla icke-registrerade arbetare, utan alla som saknade giltigt uppehållstillstånd i Peking att lämna staden och alla andra potentiella protesterare – människorättsadvokater och dissidenter – sattes i husarrest flera veckor innan spelens början, berättar Nooke.
Epoch Times frågade Nooke hur han uppfattat journalisternas frihet att rapportera i landet.
– De västerländska mediapublikationernas förutsättningar är, trots ett det krävs åtskilliga tillstånd, samma som för Pekings medier och det som resten av de i Kina möter dagligen.
Nooke bekräftar att många kinesiska internetsidor är blockerade, allt som regimen anser ha ”kritiskt innehåll” och i synnerhet dem som de kinesiska ledarna anser som ”farliga”.
– Men det finns sätt att kringgå dessa restriktioner, speciellt för dem som har att göra med dem hela tiden eller för dem som har goda kunskaper i eller åtminstone förstår det engelska språket; de har möjligheter att hålla sig informerade, tillägger han.
Med erfarenheter från det forna DDR (Deutsche Demokratische Republik, det före detta kommunistiska Östtyskland) kan Nooke känna igen de kinesiska ledarnas metoder. Han menar att alla diktaturer fungerar likartat.
– De vill blockera alla försök att ”öppna ett fönster och släppa in frisk luft” och tillåta raka diskussioner av rädsla för att kompromissa sin maktbas – därför finns alla dessa strukturer för att styrka de styrande tjänstemännens roller, partiets roll och maktgreppet. Den biten var identisk i DDR; det var halvt om halvt förbjudet och fullt av hotelser och bestraffningar.
Han ser även vissa skillnader i och med globaliseringen och internet-tekniken samt möjligheten att vara i kontakt med omvärlden och hålla sig informerad.
Han upplevde att kineserna som helhet verkade vara i god stämning, åtminstone utåt sett.
– Men det är mycket viktigt att komma ihåg hur verkligheten ser ut för hundratusentals i Kina, till exempel de som sitter fängslade, eller i husarrest, befinner sig på hjärntvättscenter eller i tvångsarbetsläger.
