Att USA har lämnat WHO är mer än ett hälsopolitiskt beslut. För amerikaner handlade det om att återta kontrollen från en global byråkrati och om en kulturell konflikt mellan mångas misstro mot auktoriteter och andras europeiska tilltro till kollektiva lösningar – ett arv som påverkar världspolitiken, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
I januari lämnade USA Världshälsoorganisationen (WHO). Beslutet motiverades av WHO:s misslyckanden under covidpandemin, men också av brist på reformer, korruption och beroende av Kina. Och eftersom USA historiskt har stått för 15–20 procent av WHO:s budget, vilket lämnar ett hål på cirka 260 miljoner dollar per år, kommer organisationen nu att tvingas till nedskärningar av både personal och program.
Då beslutet markerar en dramatisk förändring i global hälsopolitik är reaktionerna som man kunde förvänta sig delade. Bland annat protesterade givetvis WHO självt. Generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus varnade för att utträdet ”gör både USA och världen mindre säkert”, medan Trumpadministrationen och flera andra republikanska röster uttalade sig för beslutet som ett nödvändigt sätt att återupprätta amerikansk suveränitet och sluta finansiera en ineffektiv och korrupt byråkrati.










