Dagens blockpolitik speglar inte nödvändigtvis väljarnas ideologiska tyngdpunkt. När konstlade samarbeten ersätter politisk samhörighet riskerar både mandat och legitimitet att urholkas.
En stor del av denna valrörelse har kretsat kring diskussioner om röda linjer och om en sannolik svekdebatt som väntar efter valet. Sådana diskussioner är knappast något nytt för denna valrörelse. Nytt är dock att debatten är mindre centrerad kring Sverigedemokraterna, eftersom den politiska brandväggen mot partiet successivt har monterats ned inom högerblocket under senare år. I stället är det inom en eventuell rödgrön regeringsbildning som vi i dag ser de mest betydande röda linjerna.
Ett samarbete där V, MP, S och C samlas under samma tak skulle onekligen innebära betydande inneboende spänningar. V, MP och C är så pass olika politiskt att de inom många områden är varandras politiska motpoler. Lika påtagliga spänningar finns inom ett teoretiskt samarbete som innefattar MP, C och KD. Blir en socialdemokratisk regeringsbildning aktuell blir det närmast omöjligt för många partier att undvika att bryta en del löften till väljarna.













