I helgen drog Göteborgs konstmuseums utställning ”Apokalyps – från yttersta domen till klimathot” sin sista suck med en så kallad ”finissage”. Trots en vision om bredd och djup gav denna utställning ett splittrat intryck, där själva undergångskänslan möjligen kom från ett håll som inte var planerat.
I nästan ett år – från vinter till vinter – har besökarna på Göteborgs konstmuseum kunnat se 500 års undergångskonst som täcker en bred historisk båge: katastrofer, profetior och dystopier från bibliska domedagar, via romantikens sublima vulkanutbrott till bisarra samtidsskulpturer. Utöver målerier visas grafik, skulpturer samt video- och ljudinstallationer, i anpassade lokaler med en mörk och vass scenografisk idé. Utställningen är i tre akter: ”Hotet från samtiden”, ”Gudarnas vrede” och ”Vid ruinens brant”, och inkluderar verk ur samlingen, internationella inlån samt en del nordeuropeisk samtidskonst.
Utställningens sista dagar kallades för ”finissage”, ett ord som är en blandning av finito och vernissage. Fenomenet har spridit sig bland konstgallerier på senare år – möjligen som ett svar på en halvsovande konstmarknad. Med finissage bjuds besökaren på ytterligare evenemang – i Göteborgs konstmuseums fall en serietecknarverkstad och specialvisningar.














