En adelsman har samma egenskaper som jade
Jade finns i olika färger såsom grön, vit, röd, gul, brun, violett och svart. (Foto: Wikipedia)


Den kinesiska och den västerländska världen ser på jade på olika sätt. Mineralogi och petrologi i västerlandet studerar stenar och mineraler enbart baserade på deras kemiska och fysiska egenskaper. Forskare undersöker deras sammansättning och sättet som de bildats på. Därefter klassificeras och bedöms de utifrån dessa undersökningar.

Forntidens kineser studerade emellertid bergarter och mineraler utifrån förståelsen att de hade ett samband med moral och andlighet.

Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk som säger: ”En adelsman lämnar aldrig kvar sin jade utan orsak.” Konfucius sade också: ”En adelsman har samma egenskaper som jade.” Jadestenens egenskaper är mjuka men ändå fasta och uthålliga, och de har associerats med upprätta egenskaper. Därför bar adelsmän jade för att påminna sig själva om att upprätthålla ett gott moraliskt beteende.

Konfucius sade att en adelsman borde vara respektfull och medgörlig men även orubblig i sitt hjärta. Med andra ord bör en adelsman upprätthålla en stor tolerans för andra men vara sträng mot sig själv. Likaså bör han inte visa sina inre styrkor utan istället vara ödmjuk. Jadestenens egenskaper ansågs likna en adelsmans goda moraliska karaktär så därför bar de forntida kineserna jade.

Forntidens kineser klassificerade jade baserat på dess mjukhet, densitet och hållfasthet, men färgen var också avgörande. Endast enfärgad jade hade hög kvalitet medan de med olika färger ignorerades. Jade som var vitt som animaliskt fett, ansågs vara den mest värdefulla. Det sades att i Hetian-området i Xinjiang, Uighur-regionen, fanns de renaste jadestenarna. Faktum är att de kinesiska kejsarna föredrog jade från detta område.

Det finns ett talesätt: ”En adelsman jämför sin moral med sin jades egenskaper”. Kejsare och adelsmän granskade ofta sina egna karaktärsdrag i fråga om tolerans, tillmötesgående, och självdisciplin. De var Kinas moraliska förebilder så det var absolut nödvändigt att de förädlade sitt sinne så att det matchade renhet hos jadestenen.

I forna tider hade jade också ett andligt värde och den samlades inte in för dess ekonomiska eller dekorativa värde, utan snarare användes den vid speciella tillfällen för att visa vördnad inför himlen. Forntidens kineser trodde att gudarna skyddade människorna, och att människorna i sin tur skulle uppföra sig enligt den norm som hade fastställts av gudar. På så sätt levde människorna i harmoni med jorden och himlen.

Forntidens kineser visade sin respekt för den universella ordningen genom ceremonier där jade användes, eftersom den fungerade som en påminnelse om att bevara en inneboende upprätt karaktär som skänkts av gudarna. Även om lager av sten täcker jadestenen förblir dess natur oförändrad och opåverkad efter en minutiös slipning av ädelstenen. Forntidens människor ville aldrig glömma bort sin gudomliga förbindelse.

Idag använder människor jade som en symbol för social status eller helt enkelt för dekorativa ändamål. Det sedvanliga sättet att använda jade för att upprätthålla god moralisk karaktär och visa sin respekt mot himlen har till stor del glömts bort. Idag känner mycket få människor till jades sanna värdet.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/7305/