I månader spreds den sällsynta ebolavarianten i tysthet. Nu har fler än 5 000 människor konstaterats smittade i Kongo-Kinshasas utbrott – nästan hälften av dem har dött.

– Det är en ”perfect storm”, säger Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin.

Över 5 000 smittade och nära 2 400 dödsfall hade registrerats fram till i söndags, enligt nyhetsbyrån AP. Det innebär en dödlighet på nästan 48 procent.

– Det är väldigt alarmerande utifrån hur det utvecklas, säger von Schreeb, som är verksam vid Karolinska institutet och varit på plats vid tidigare ebolautbrott.

Det pågående utbrottet, orsakat av den ovanliga varianten bundibugyo, har smittat och dödat människor i snabbare takt än alla tidigare kända ebolautbrott. Jämfört med det hittills största utbrottet, i Västafrika 2014–2016, sprids den fruktade sjukdomen nu tre gånger snabbare. Johan von Schreeb förklarar det med en katastrofal cocktail av svårlösta utmaningar.

– Det handlar om bristande resurser, konfliktområden och fattigdom, samt dåliga diagnostiska möjligheter för bundibugyo, säger han.

Gick under radarn

Mot den aktuella virusvarianten saknas vaccin och specifik behandling. Två nya, snabbt framtagna vaccin testas dock på människor i detta nu.

Viruset, som orsakar blödarfeber, tros ha spridits i östra Kongo-Kinshasa i flera månader innan utbrottet bekräftades i maj. På grund av den ovanliga varianten gick tidiga fall under radarn eller feldiagnostiserades.

– Överlag är symtomen på ebola väldigt lika malaria eller tyfoidfeber; det är huvudvärk, lite diarréer, muskelvärk och feber, säger von Schreeb.

Virusresponsen försvåras av de oroligheter som i decennier plågat östra Kongo-Kinshasa, där blodiga strider om de omfattande naturresurserna tvingat hundratusentals på flykt.

Minskat bistånd

Befolkningsrörelsen gör det svårt att smittspåra och övervaka viruset – och att nå ut med information. På det kommer skepsis mot myndigheter och en redan haltande sjukvård, liksom utbredd desinformation, som skapar vad Johan von Schreeb kallar en ”perfect storm”.

– Att vinna befolkningens förtroende och få dem att förstå allvaret, att de måste skydda sig och vara försiktiga – speciellt vid begravningar, är det som har visat sig både svårast och mest avgörande i de här lägena.

– Det är nästan omöjligt i sådana här konfliktområden, säger han.

Dessutom har omvärldens – inte minst USA:s – nedskärningar i bistånd slagit hårt. I juli sade sig WHO ha mottagit mindre än hälften av den finansiering som behövs för att tackla ebolautbrottet.