Diplomaten Su Wu - nitton år som ensam herde
Su Wu, den trogne diplomaten, illutrerad av Yeuan Fang, Epoch Times.


Under Handynastins tidiga år rådde en rastlös oro vid den norra gränsen mot Xiongnu. Det förekom ofta intrång av Xiongnu, vilket var Hankejsaren största problem. Situationen förändrades efter att kejsar Wu bestigit tronen, vars starka armé besegrades Xiongnu många gånger. Konflikterna kom så småningom att gradvis lugna ned sig.

Kungen av Xiongnu försökt sluta fred med Han genom att frige Hans budbärare som hade blivit frihetsberövad av Xiongnu vid ett tidigare krig. Kejsare Wu planerade att skicka tillbaka Xiongnufångarna till deras land, tillsammans med värdefulla gåvor, som en positiv reaktion på Xiongnus fredsinviter.

Su Wu valdes av kejsar Wu för att genomföra det diplomatiska uppdraget med fångutväxlingen. År 100 f. Kr. ledde Su Wu en grupp på över hundra delegater och de lämnade huvudstaden Chang’an för att ta sig till Xiongnu. Han var då fyrtio år gammal. Det var ingen som förväntade sig att denna resa skulle ta honom nitton år att genomföra.

Su Wu anlände till Xiongnu och avslutade fångutväxlingen. Emellertid togs gåvorna från Han som ett svaghetstecken, och Xiongnukungens ökande arrogans imponerade inte alls på den diplomatiska gruppen från Han.

Bara en dag innan Su Wu skulle resa tillbaka till Han, greps han och all hans personal av kungen av Xiongnu, som var rasande över att upptäcka att Su Wus assistent, med förödmjukelse och överträdelser, hade konspirerat mot honom. Som en konsekvens greps alla Handiplomater och Xiongnu förklarade krig mot Han igen.

När Su fördes till kungen av Xiongnu, fick han höra att han skulle undantas från straff om han som Hans toppdiplomat överlämnade sig till Xiongnu. Su Wu avböjde och uttryckte att även om han själv inte visste något om sammansvärjningen, så kände han sig ansvarig för sin assistents beteende. Su Wu sade vidare att han var villig att dö som ett sätt att ta straffet, men att han inte skulle kapitulera.

Kungen av Xiongnu använde då olika metoder för att försöka få Su Wu att kapitulera, med dödshot, löften om rikedom och makt, tortyr, fängslad utan mat eller dryck. Suwu gick igenom dem alla och förrådde inte Han.

Då kungen visste att det inte fanns någon chans att Su Wu skulle kapitulera, landsförevisade kungen Su Wu till Norra sjön (nu Bajkalsjön), ett ingenmansland. Han berättade för Su Wu att han skulle få återvända till Han när baggarna gav mjölk åt lammen. Inför utsikten vara herde för resten av livet och dö ensam utomlands, valde Su Wu att acceptera det.

Under dagtid vallade han en flock baggar vid sjön. På natten låg han i ett tält utan sällskap. Under den stränga vintersäsongen skar Xiongnus kung medvetet av hans livsmedelsförsörjning och Su Wu var tvungen att fånga sorkar till mat eller gräva efter gräsrötter för att överleva. Han behöll den kejserliga staven och använde den ibland som herdestav. De dekorativa strån på staven ramlade av med tiden och bara den nakna stången fanns kvar.

Åratal senare fick Xiongnu en ny kung som ville ha fred med Hanfolket, och han släppte Su Wu och hans delegater så de kunde ta sig tillbaka till Han. År 81 f. Kr. återvände till slut Su Wu efter nitton år till Han, bara nio delegater var då kvar.

När de anlände till huvudstaden Chang’an, gick kejsaren, alla ministrar, ämbetsmän och invånare ut för att hälsa honom. Alla grät när de såg att den gamle och svage mannen i grått hår och vitt skägg, fortfarande höll den kejserliga staven stadigt i sin hand, den som representerade Han.

För att belöna den trogna och patriotiska andan hos Su Wu gav kejsaren av Han honom stora mängder värdefulla gåvor och mark. Men Su Wu levde fortfarande ett enkelt liv och gav det mesta av skatter till andra. Su Wu dog vid en ålder av 83 år (år 60 f. Kr.).

Su Wu blev i den kinesiska historien symbolen för en ämbetsman med stor tro, orubblig vilja och handling, och sagan om ”Su Wu som vallar får” har förts vidare från generation till generation.