Det "nya normala" för Kinas ekonomi
Stålverken i Tangshan, Kina. (Foto: Xiaolu Chu/Getty Image)


Förra året myntade den kinesiska regeringen frasen ”det nya normala”, men sade inte vad det var. Faktum är att ”det nya normala” betyder ”farväl till välståndet”. Det innebär att det är osannolikt att Kinas snabba tillväxt, som vi sett de senaste två till tre årtiondena, kommer att fortsätta i framtiden.

Det kinesiska folket känner nog inte ens till vad som ligger bakom den snabba tillväxten de senaste årtiondena. Jag kommer redogöra för det här i två steg: först exportboomen, sedan byggboomen.

Exportboomen

Exportboomen syftar vanligtvis på trenden där många länder gjorde stora investeringar i Kina. Som en följd av den ekonomiska globaliseringen, där Kina gick med i World Trade Organization i början av 2002, lade man sin tillverkning i låginkomstländer. Det här ledde till Kinas snabba exporttillväxt, som låg på 25-35 procent under fem-sex år. En alldeles häpnadsväckande tillväxt.

Men frågan är om ett så stort land som Kina kan ha en exporttillväxt på 25-35 procent i två årtionden. Rationellt sett vet vi att det är omöjligt. Kina har en stor befolkning, och en fjärdedel av världens arbetskraft finns där. Om Kina skulle ha upprätthållit en så stor exporttillväxt skulle det krävt att alla världens fabriker skulle ha fått stänga, helt enkelt för att världsmarknadens storlek har en övre gräns.

 Arbetare i en skofabrik i Jinjiang, Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

Arbetare i en skofabrik i Jinjiang, Kina. (Foto: STR/AFP/Getty Images)

2008 saktade Kinas exportboom in som följd av finanskrisen i USA. Konsumtionen i de utvecklade länderna sjönk kraftigt, vilket satte stopp för en nästan sju år lång boom. I nuläget är det uppenbart att guldåren är förbi. Kinas exporttillväxt föll till 6 eller 7 procent, och 2015 var den nere i 3 procent – boomen var över.

Byggboomen

Hur kunde Kina upprätthålla en så hög tillväxttakt de senaste åren, trots den minskade exporten? Den kinesiska regeringen presenterade efter finanskrisen 2008 ett stimulanspaket på fyra biljoner yuan, eftersom man var rädd att tillväxten skulle stanna av. En av de viktigaste konsekvenserna blev att lokala myndigheter fick befogenhet att satsa på fastighetsutveckling med banklån. Den strategin användes också av de kinesiska statliga företagen.

Det här förvandlade hela landet till en stor byggarbetsplats. Den kinesiska ekonomin gick från att vara exportorienterad till fastighetsorienterad. Relaterade industrier, såsom stål, aluminium, byggmaterial, cement och glas blomstrade. Kinas stålproduktion, som var viktig för de storskaliga inhemska byggprojekten, mer än fördubblades på bara några år, och man uppnådde en produktionsvolym på nästan en miljard ton per år.

 Byggarbetare utanför en byggplats i Peking. (Foto: Wang Zhao/AFP/Getty Images)

Byggarbetare utanför en byggplats i Peking. (Foto: Wang Zhao/AFP/Getty Images)

Fastighetsboomen räddade det kinesiska ekonomiska välståndet för några år till. Men kan det verkligen fortsätta så här? Antagligen inte. Många bostäder har byggts, men vad spelar det för roll om de inte går att sälja? De lokala myndigheterna och fastighetsbolagen som lånade pengar för att bygga kommer ändå att gå i konkurs. Och det är precis vad som sker i Kina just nu.

Enligt en studie från Pekings universitet som kom ut förra året, så äger över 60 procent av hushållen i städerna redan en bostad, 20 till 30 procent äger två eller flera bostäder. Och av dessa äger flera tiotals miljoner människor fler än sex bostäder. Folk köper bostäder som investeringar, inte för att bo i. Man hoppas i slutänden kunna sälja till ett högre pris än vad man köpte för.

När bostäder säljs till rika personer som investeringar, inte för att faktiskt bo i, så har man en osund bostadsmarknad. Det handlar om en förvrängd form av utbud och efterfrågan, vilket har lett till en kortsiktig fastighetsboom. De som köper vill ju sälja så småningom, men vem vill köpa? Det finns inte många som vill köpa så dyra bostäder.

När priset på boendet kraftigt överstiger inkomsten blir fastighetsmarknaden mättad, och bostäderna går inte längre att sälja. Förra året började fastighetsbolag lida förluster, vilket resulterade i en bruten finansieringskedja och att folk blev desillusionerade inför fastighetsboomen.

2015 hamnade Kinas fastighetsboom i en kris, och ett årtionde av positiv exporttillväxt förbyttes i en negativ utveckling. Med de här två faktorerna har Kinas ekonomi trätt in i ett besvärligt skede som den kinesiska staten har kommit att kalla för ”det nya normala”.

Det nya normala

Det var specifika faktorer och möjligheter som ledde till en snabb tillväxt i Kina under de senaste två årtiondena. Nu finns inte de här faktorerna längre, och Kina tvingas in i en period av lägre ekonomisk tillväxt. Hur lågt den kan hamna är omöjligt att förutspå. Katastrofer, som fastighetskrascher eller ytterligare kaos i världsekonomin, kan leda till en ännu djupare nedgång.

I början av 2016 meddelade Kinas nationella statistikbyrå att Kinas BNP-tillväxt 2015 hade sjunkit jämfört med året innan. Med andra ord så betyder ”det nya normala” att den kinesiska ekonomiska tillväxttaktens nedgång inte har någon botten, och att taket kommer inte att nå högre höjder än i dag. Kanske är dagens ekonomiska tillstånd det bästa Kina får se på mycket länge.

Cheng Xiaonong är sociolog från Princetonuniversitetet. Den här artikeln är en förkortad översättning av en intervju med Radio France International den 25 januari 2016.

VIDEO: Kinas ekonomiska dilemma – China Uncensored

Därför kommer Kinas inhemska konsumtion inte i gång