Juridiken har varit en avgörande kraft bakom framväxten av det moderna välfärdssamhället och ett starkare skydd för både människor och miljö. Men när lagstiftningen växer utan tydliga gränser riskerar den att bli ett självändamål. Regleringen av klimatpolitiken och invasiva arter har blivit exempel på en byråkratisk expansion där politikens maktambitioner ibland tycks väga tyngre än verkliga samhällsproblem.
Framväxten av välfärdssamhällen har skett på gott och ont. Juridiken framstår under kapitalismens era som en viktig kugge i detta maskineri för plus och minus. Det har blivit nödvändigt att reglera den demokratiska staten; mängder av avtalsområden och rader av sociala skyddssystem. Så även miljön. Enorma rättsliga framsteg har skett.
Men juristers arbete har inte stannat vid regler för människans basala skyddsbehov. Växande nationella statsapparater – stora byråkratier – söker ständigt efter nya sysselsättningar för juristens yrke. Under bara de senaste hundra åren har därför en ofantlig mängd regler skrivits om allt mellan himmel och jord.










