Det genomsyrar hela samhället. Vill du inte agera destruktivt, blir du undanträngd av dem som vill det. Vill en jordbrukare inte använda gifter, antibiotika, konstgödsel och stordriftsproduktion av kött, blir han ersatt av en som vill det; vill en annan inte profitera på andra människor för att tjäna pengar åt storkapitalet, blir han själv en som andra profiterar på; vill man inte arbeta i verksamheter som när sin verksamhet genom att ödelägga naturen, får man gå ut i laglöst land och bli villebråd åt den nya världens hundar.
Är människan verkligen en statistisk enhet som kan moduleras, formas och manipuleras till att passa ett totalitärt samhälle? Eller är hon en individ med egna unika anlag, känslor och behov som, likt pusselbitar i ett stort pussel, bidrar till samhällets helhet? Kanske kan hon med dessa sina kapaciteter och förmågor lämna sina individuella andelar till ett samhälle som, i sin tur, underlättar livet för övriga medborgare och som gör att trivsel, självrespekt och livskvalitet främjas. Platon menade att själva ”samhällets” idé var att underlätta för mänskligheten – inte att undertrycka, kväsa och döda varje form av eget ansvarstagande och egna inneboende kvaliteter. Samhället skulle vara till för människan – inte tvärt om.
Men vad händer i ett land där själva ändamålet med dess existens har förlorats, där det inte längre finns något gemensamt mål? Där individerna i samhället, likt cellerna som bygger upp människokroppen, inte längre ser vad deras arbete och ansträngningar tjänar för nytta? Säkerligen kommer dess invånare även där att försöka realisera sina förmågor, att leva sitt liv – men den goda och konstruktiva tillämpningen av krafterna, krafter som sammantaget skulle ha bidragit till att forma ett väl fungerande och friskt samhälle, kommer att undertryckas. Det blir likt en ond spiral; samhällets mål förloras och individer med en avtrubbad moral, med ett nedtystat och nedsövt samvete ger då utlopp för sina energier i detta nya samhälles tjänst; och samhället, som ju är en produkt av sina medborgare, fjärmar sig ännu längre bort från sitt ändamål.
Människornas tjänster och bidrag i ett sådant samhälle blir knappast särskilt konstruktiva och fredliga. Det ursprungliga syftet och idén med samhället blir alltmer förvridet; ideologierna får i allt högre utsträckning tjäna dolda krafters egenintressen, samtidigt som nitiska medborgare lämnar sitt engagemang och arbete åt en alltmer segregerande och förtryckande apparat. De blir det nya samhällets hundar som ges fritt utrymme och fritt utlopp för sina krafter, krafter som tjänar samhället – men tjänar de människorna?
Under tiden fortsätter ”livsmedelsproducenterna” att spruta gift på monokulturerna, där överskottet som ej tas upp av det som ska bli vår mat, sakta tränger ner i vårt grundvatten. Under tiden fortsätter läkemedelsindustrin att växa; våra medier blir ständigt mer beroende av en växande och likriktad ”informationsindustri” och; under tiden står Adam och Eva i förundran, betraktande vart vårt moderna samhälle har fört oss: Hur gick detta till? Hur hamnade vi här, och – är det sant som det sägs att, samhället förändras utifrån människans förmåga att föreställa sig något bättre?
