Är Kina en möjlig partner i kriget mot terrorn som man utgör sig för att vara? Eller befinner det sig på andra sidan i detta krig?

Vid ett möte mellan president Bush och den före detta ledaren för det Kinesiska kommunistpartiet (KKP), Jiang Zemin, i februari 2002, tydliggjorde Jiang klart att Kina är emot terrorn och man stödjer de globala insatserna mot terrorn. Vid ett möte i april 2006 mellan president Bush och den nuvarande ledaren för KKP, Hu Jintao, uttalade sig Hu på liknande sätt. Emellertid ges en annan bild om man tittar på KKP:s handlingar.

”Made in China”

Det är allmänt känt att Hizbollahs missiler Fajr, Zelzal och C-802/Noor kom från Iran. Många av de ballistiska missiler och kryssningsmissiler som Iran har är antingen kinesiska eller utvecklade med hjälp av den kinesiska regimen.

Det är känt att C-802-missilen (eller Noor-missilen), som sköts upp av Hizbollah och träffade det israeliska fartyget ”Hanit” och ett egyptiskt fartyg i Libanonkriget i somras, levereras till Israel från Iran. ”C-802” är i själva verket exportnamnet för den kinesiska Ying Ji 82. [1] Efter Gulfkriget 1991 importerade Iran kryssningsmissilen C-802 med 120 km räckvidd och turbojetpropeller från Kina. Enligt International Assessment and Strategy Center började den kinesiska regimen i mitten av 1990-talet göra det möjligt för Iran att samproducera C-802, vilken Iran gav kodnamnet Noor.

Fajr- och Zelzalmissilerna som hotade Israel under Libanonkriget rapporteras ha utvecklats av Iran med hjälp av Kina och Nordkorea, och baseras på kinesisk teknologi – till exempel deras propellerteknologi med fast bränsle. [2]

Enligt vissa rapporter är Fajr-5 i själva verket en variant av den kinesiska missilen WS-1 som Iran importerade från Kina i slutet av 1980-talet eller i början av 1990-talet. [3]

Det är också känt att den kinesiska regimen stödjer Irans ansträngningar för att uppgradera sina Scudmissiler [4], vilka utvecklades av Kinas ställföreträdare Nordkorea. Det finns också rapporter om att den kinesiska regimen tillhandahåller assistans inom teknik och tillverkning till ett antal inhemska iranska missilprogram. Enligt en CIA-rapport signerade Kina och Iran en affär på tre miljarder dollar i augusti 1996 som innefattade försäljning av kinesiska ballistiska missiler, vägledande missilteknologi och utrustning för missiltillverkning. [5] CIA:s rapport till kongressen konstaterade också att Kina fortsatt stötta Irans missilprogram.

Enligt Bates Gill, chef för East Asian Nonproliferation Project vid Monterrey Institute of International Studies, startade kinesernas vapenhandel med Iran i början av 1980-talet och innefattar konventionella vapen, missiler, kärnvapen och kemisk vapen. [6]

Stephen Pollard säger i en artikel som publicerades i The Times: ”Det [Kina] är också Irans huvudleverantör av okonventionella vapen och anses av nästan alla bevakare vara illegalt involverade i att leverera väsentliga delar till Irans kemiska och nukleära vapenprogram.” [7]

Den populära bloggen China Confidential antyder att missilerna som sänkte den israeliska helikoptern möjligen tillverkades i Kina. Där påstås att Iran har levererat kinesiska Qianwei-missiler (QW) till shiitiska libaneser. Dessa missiler är mycket effektiva ”surface-to-air”-missiler (SAM) som skjuts från axeln. Experter har beskrivit QW2 som världens mest effektiva enmans SAM-missiler vilka överträffar de amerikanska Stinger och de franska Mistral. Xinshidai-gruppen, ett statligt ägt kinesiskt vapenföretag som producerar de här missilerna, sanktionerades av USA för vapenförsäljning till Iran. [8]

Hizbollah använde 2004 Irantillverkade obemannade flygplan (UAV) för att tränga in i israeliskt luftrum, vilket chockade israelerna. I Libanonkriget i somras sköt israeliskt flyg ner Hizbollahs UAV 10 km utanför Acres kust i norra Israel. På grund av styrkan i explosionen antog man att den kan ha innehållit sprängämnen som kunde ha detonerat inne i Israel.

Ironiskt nog kan Israel själv ha stor del i skulden för Irans utveckling av UAV-teknologi. Israel sålde sitt radiostyra flygplan med anti-radar ”Harpy”, till Kina i början av 1990-talet. 2006 avslöjade Iran ett nytt UAV som liknar ”Harpy”. Det finns inga officiella rapporter som bekräftar att Kina använt israelisk teknologi för att hjälpa till att bygga det nya iranska, men dess konstruktion antyder att detta är möjligt. [9]

En explosion orsakad av en självmordsbombare i Mike´s Place i Tel-Aviv 2003 introducerade ett nytt, mer avancerat och mer dödligt sprängämne som terrororganisationerna inte hade använt förut. Mossad – den israeliska underrättelsetjänsten – informerade brittiska säkerhetstjänstemän om att samma sprängämne troligen hade använts vid explosionen i Londons tunnelbana 2005. Mossad känner till att detta sprängämne är tillverkat i ett kinesiskt laboratorium, inte långt från Peking. [10]

Till skillnad från USA:s och andra västerländers regeringar, vilka ser Hamas som en terroristorganisation, var Kinas mycket snabb att erkänna den nya palestinska Hamasregeringen och att bjuda in dess ledare till ett officiellt besök. Enligt Washington Times ger dessutom en kinesisk underrättelseofficer hemlig hjälp till Hamas. [11]

Vid en middag hos den syrianske presidenten Bashar al-Assad kallade Hu Jintao skapandet av Israel för en ”kolonialistisk kupp med syfte att skilja av en kär del från den arabiska nationen – Palestina.”

Det finns också bevis för att Kina stödjer Al-Qaida. En stor mängd ammunition tillverkad i Kina hittades i Al-Qaidas gömställe i grottorna i Tora Bora.

Dessutom rapporteras att kinesiska styrkor sänts för att hjälpa Al-Qaida under kriget i Afghanistan. Till exempel sägs 15 kinesiska krigare ha hittats i Kandahar. Den israeliska tidningen Debkafile rapporterade om långa kinesiska konvojer med uppskattningsvis 5 000-15 000 kinesiska muslimska servicemän som färdades genom nordvästra Kina in i Afghanistan för att strida tillsammans med Talibanerna och Al-Qaida. [12]

I juni 2006 visade rapporter från Amnesty International hur kinesiska vapen har hjälpt till att upprätthålla brutala konflikter, kriminellt våld och andra allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i länder som Sudan, Nepal, Burma och Sydafrika. Rapporten stämplade KKP som en av världens största och mest oansvariga vapenexportörer.

“Det kinesiska århundradet”

1994 sade Jiang Zemin att man borde motsätta sig det amerikanska ”herraväldet”, delvis genom att hjälpa länder som Iran, vilka redan utkämpade striden. [13]

En orsak till att motsätta sig den amerikanska makten ligger i Kinas snabbt växande oljebehov. Den kinesiska regimen vill säkerställa att USA inte kommer att störa tillförseln av olja till Kina. Det är därför man vill alliera sig och bedriva handel med Iran, Sudan, Saudiarabien och andra oljerika länder.

Mellanöstern är nu Kinas fjärde största handelspartner. Barry Rubin säger i tidningen Middle East Review of International Affairs: “Eftersom de kommit så sent in i regionen – och har mindre att erbjuda i fråga om ekonomi och teknologi än USA, Ryssland, Japan och Europa – så måste Kina söka perifera eller riskabla marknader… och förse kunder som ingen annan vill betjäna, med varor ingen annan vill sälja till dem.”

Dessa tjänster och varor är, naturligtvis, vapen och understöd vid vapentillverkning. Således blev till exempel Kina huvudleverantör av vapen till Iran.

Ett annat bra exempel är Sudan. FN:s säkerhetsråd och det internationella samfundet kämpar för att få ett slut på de grymheter som äger rum där. Kina förser emellertid i utbyte mot olja Sudan med raketpropellrade granater, vilket har intensifierat grymheterna. Enligt en före detta minister är Kina Sudans största vapenleverantör. [14]

Den kinesiska regimens motstånd mot USA sträcker sig dock bortom oljan.

Ledarna för den kinesiska regimen ser 2000-talet som ”Kinas århundrade” – århundradet då KKP kommer att leda världen. Den här ambitionen är höjdpunkten i den propaganda som KKP använder för att väcka den starka patriotism som är vanlig bland utbildade ungdomar i Kina idag. [15]

Denna patriotism är väsentlig för KKP:s egen överlevnad. KKP står inför många kriser på hemmaplan och kan inte längre basera sitt anspråk om att styra Kina på ideologi. Emellertid kan man presentera sig själv som motorn för att ge upprättelse åt den kinesiska nationens stolthet genom att bli den dominerande makten i världen. På denna grund kan man påstå sig representera Kinas framtid.

Den amerikanska makten står i vägen för sådana ambitioner.

Taiwan får sambandet mellan den kinesiska regimens patriotism och anti-amerikanism att hamna i fokus.

I en intervju med BBC den 17 augusti 2006 sade Sha Zukang, Kinas ambassadör vid FN i Genève: ”I det ögonblick då Taiwan förklarar sig självständigt, vem det än stöds av, kommer Kina inte att ha något val.”

Han tillade: ”Det är inte en fråga om hur stort Taiwan är. För Kina är en centimeter av territoriet mer värdefullt än vårt eget folks liv. Vi kommer aldrig att avstå från det.”

I juli 2005 klargjorde professor Zhu Chenghu vid Kinas universitet för nationellt försvar, på en presskonferens arrangerad av den kinesiska regimen, tydligt i vilken utsträckning KKP är villiga att riskera ”vårt eget folks liv” för att hävda sitt anspråk på Taiwan. Han sade att om USA blandade sig i ett krig mellan Taiwan och Fastlandskina skulle Kina vara först med att använda kärnvapen och utplåna hundratals städer i USA, till och med till priset av att förlora varje stad öster om Xi’an.

I ett tal som tillskrevs Chi Haotian, Kinas före detta försvarsminister och vice ordförande i Kinas centrala militärkommission, och som publicerats på flera webbsidor i Kina (på grund av Kinas hårt censurerade medier antyder en sådan omfattande spridning godkännande från KKP), säger han: ”Det är verkligen brutalt att döda ett- eller tvåhundramiljoner amerikaner. Men det är den enda vägen som säkerställer det kinesiska århundradet, ett århundrade under vilket KKP leder världen.”

I samma tal säger Chi också att KKP om det behövs kommer att offra det kinesiska folkets liv, eftersom ”befolkningen, även om mer än hälften dör, kan reproduceras. Men om partiet faller är allting borta, och borta för alltid!”

Den kinesiska atomklubben

Hela världen är oroad över det iranska kärnvapenhotet, men det är inte många som lägger märke till att utan den kinesiska kommunistregimen skulle Iran idag inte ha ett så välutvecklat nukleärt program.

När Iran för några månader sedan uppgav att man gjort ett ”betydande genombrott” i teknologin för utvinning av anrikat uran, bestod enligt en rapport från Radio Free Asia genombrottet i själva verket av Irans inköp av högkvalitativt processat uran från Kina. [16]

I juni 2004 citerade BBC kommissionen för amerikansk-kinesisk granskning av ekonomi och säkerhet vilken sade att ”kinesisk export har utvecklats från försäljning av kompletta missilsystem till export av missiler samt nukleära och kemiska komponenter och teknologier som kan användas både för civila och militära ändamål.” [17]

Med andra ord har det iranska kärnvapenhotet uppstått med aktiv medverkan av den kinesiska kommunistregimen.

Den kinesiska regimens motstånd mot att ta upp Irans nukleära program i FN:s säkerhetsråd är ytterligare ett bevis för deras position. Iran har räknat med Kinas stöd. I november 2004 insisterade en hög iransk tjänsteman på att Kina var ”emot att ta upp Iranfrågan i säkerhetsrådet”.

Den 10 augusti 2005, dagen då Iran bröt Internationella atomenergiorganets (IAEA) förseglingar från vid en uranfabrik, berättade Kinas FN-ambassadör, Wang Guangya, för reportrarna: ”Jag tycker att det är upp till [IAEA i] Wien att komma fram till en lösning. Jag tycker inte det är upp till säkerhetsrådet.” [18]

I april 2006 besökte Kinas vice utrikesminister Cui Tankai Teheran med det påstådda syftet att uttrycka oro över Irans tillkännagivande att man anrikar uran, och ville visa västvärlden Kinas positiva ansträngningar för att hjälpa till att hindra spridningen. Det är emellertid mer troligt att hans uppdrag var planerat att förstärka Kinas säkerhetsrelation med Iran. [19]

Den kinesiska regimen stödjer det iranska kärnvapenprogrammet eftersom man förstår att KKP och Iran har samma fiende. Den kinesiska regimen stödjer stater som motsätter sig USA. I Iran söker man en bundsförvant som kommer att stödja Kina i det fall en konflikt skulle uppstå med USA, en konflikt som KKP tror är oundviklig.

Den kinesiska regimen försöker hjälpa till att skapa ett block med kärnvapenmakter som kan motsätta sig USA. När Iran har kärnvapen kommer det att ansluta sig till Nordkorea som en kärnvapenförsedd regim med USA som fiende och Kina som allierad.

Den kinesiska regimen har talat om motstånd mot terror, men dess handlingar säger något annat.

Medan västerländer kämpar mot terrorister som breder ut sig med allt mer sofistikerade vapen, så måste de ställa sig själva en fråga: när västländerna hjälper den kinesiska regimen att ytterligare utveckla sin vapenteknologi, vem riktar dessa högteknologiska vapen in sig på?

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-9-7/45714.html

[1] http://en.wikipedia.org/wiki/C-802
http://counterterrorismblog.org/2006/07/Hizbollahh_missile_strikes_uav_or_ground_based.php
http://www.fas.org/man/dod-101/sys/missile/row/c-802.htm

[2] http://www.globalsecurity.org/military/world/iran/mrl-iran.htm
http://www.iran.org/tib/public/4001.htm
http://www.meforum.org/article/806
http://www.nti.org/db/china/miranpos.htm

[3] http://vitalperspective.typepad.com/vital_perspective_clarity/2006/07/index.html
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=asaKdKEgFBC8&refer=home

[4] http://www.globalsecurity.org/military/world/iran/mrl-iran.htm

[5] The Iran Brief, 1 October 1996, p. 4; and 5 December 1996, p. 6; Al-Sharq Al-Awsat (London), 29 August 1996; in FBIS-NES-96-169, 29 August 1996

[6] http://meria.biu.ac.il/journal/1998/issue2/jv2n2a7.html

[7] http://www.timesonline.co.uk/article/0,,6-2302757,00.html

[8] China Confidential, August 13, 2006. http://chinaconfidential.blogspot.com/2006/08/missile-that-downed-israeli-chopper.html

[9] China Sows The Whirlwind: Implications on Hizbollahh’s Iranian-Chinese Weapons by Richard Fisher, Jr, July 26th, 2006, International Assessment and Strategy Center.
http://www.strategycenter.net/research/pubID.117/pub_detail.asp

[10] http://web.israelinsider.com/Articles/Security/5997.htm
http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3111121,00.html

[11] http://washingtontimes.com/national/20060615-111752-3841r_page2.htm

[12] China Moves Forces into Afghanistan, DEBKAfile, October 6, 2001
http://www.debka.com/article.php?aid=76

[13] http://www.timesonline.co.uk/article/0,,6-2302757,00.html

[14] http://www.sudantribune.com/article.php3?id_article=7165

[15] See Losing the New China: a Story of American Commerce, Desire and Betrayal, p 1-18 for a powerful description of how the Chinese regime cynically manufactures such patriotism. (Ethan Gutmann, Encounter Books: 2004)

[16] China Exporting Weapons to ‘Rogue’ Countries, Chen Jingsong, Radio Free Asia, July 3, 2006
http://www.theepochtimes.com/news/6-7-3/43493.html

[17] US accuses China of weapons trade
http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/3809067.stm

[18] Confront China’s Support for Iran’s Nuclear Weapons, John J. Tkacik, Jr., April 18, 2006
http://www.heritage.org/Research/AsiaandthePacific/wm1042.cfm

[19] Ibid.