De "hackar" för att rädda planeten
Robin Kraft från Redd Metrics skriver på tavlan. EcoHackNYC sammanförde en brokig skara forskare, hackare och grafiska formgivare för att tackla komplexa frågor och diskutera idéer. (Foto: Jessica Louise Dye)


Nyligen samlades dussintals forskare, programmerare, grafiska formgivare och visionärer på New York University för att ”hacka” miljödata.

Arrangemanget, som kallades EcoHackNYC, och ingår i en större rörelse där man försöker göra bra saker för samhället genom vad man kallar ”att hacka”. Tillställningen i New York tog fram nya sätt att samla, använda, presentera information om miljön.

För de flesta väcker orden hacka och hackare antagligen bilden av en datanörd i tonåren som bryter sig in på NASA:s hemsida bara för att det är kul. Men termen har på senare tid kommit att stå för att hitta snabba, oortodoxa lösningar på problem.

– Att hacka är att försöka hitta snabba lösningar på problem. Inte alltid de vackraste och mest raffinerade lösningarna, men den snabbaste vägen till svaret, sade Andrew Hill från företaget Vizzuality, som var en av organisatörerna bakom EcoHackNYC.

– Det har också alltid haft en lekfull sida. Det gäller att tycka problemen man ställs inför är roliga, då arbetar man snabbt och det går lätt att hitta lösningen, sade han.

Epoch Times träffade Andrew Hill tillsammans med medarrangören Robin Kraft ett par timmar innan starten, på fredagskvällen. Hill är biolog och Kraft har en blandad bakgrund inom bland annat ekonomisk utveckling och geografi.

Båda företagen arbetar med olika sätt att åskådliggöra vetenskapliga data och göra dem tillgängliga, såväl som att involvera ”vanliga” nätanvändare i vetenskapliga projekt. Vizzuality är till exempel involverat i NASA:s projekt Planet Hunters, där vem som helst som har en dator och internet kan hjälpa till med att hitta planeter genom att gå igenom data från rymdteleskopet Kepler. Krafts företag, Redd Metrics, arbetar bland annat med att kartlägga och bevaka avskogning på internet.

Kraft sade att ett av målen för EcoHackNYC är att sammanföra olika människor i en öppen och kreativ miljö.

-Jag tycker det är väldigt spännande att se oväntade, konstiga grejer hända. När man för samman folk från så här olika bakgrunder så vet man inte vad för slags framtida samarbeten och annat som kan uppstå, eller hur de kommer att ta sig an problemen, sade han.

Nuförtiden anordnas hackarträffar
på en mängd samhällsnyttiga teman. Många av dem koordineras och stöds av organisationen Random Hacks of Kindness (RHOK), som också var en av organisatörerna bakom EcoHackNYC.

På RHOK:s webbsida kan man hitta rapporter från globala eller lokala ”hackathon” som behandlar så vitt skilda ämnen som utvecklingen i Latinamerika, autism och vattenproblem i London.

EcoHackNYC var lokal i det avseendet att den inte pågick samtidigt i andra städer, men den var global i meningen att det fanns deltagare där från länder som Brasilien, Spanien, Storbritannien och Kina. Ämnet, miljön, är naturligtvis också i högsta grad globalt och lokalt.

Evenemanget startade på fredagen 4 november med korta presentationer av projekten och fortsatte på lördagen med att deltagarna fick gruppera sig som de ville och började arbeta med problemen.

Tretton mycket olika projekt presenterades, bland annat visualisering av avskogning över tid, kartläggning av historiska väderförhållanden med hjälp av gamla loggböcker från fartyg, en studie av invasionen av starar i nya miljöer samt att göra forskningen om klimatförändringar transparent och tillgänglig. Och sist men inte minst: att ta reda på exakt vart det som New York-bor spolar ner i toaletten tar vägen, något vi återkommer till senare.

På lördagsmorgonen samlades deltagarna med laptops och koffeinhaltiga drycker för en hel dags hackande. Under presentationen som gavs vid dagens slut märktes det tydligt att idéer undersökts och tillåtits korsbefruktas. Det hade även faktiskt skapat en del enklare webbsidor. Dessutom hade det  nätverkats flitigt, inte minst med utländska deltagare.

Craig Mills, som arbetar för FN:s World Conservation Monitoring Center i Cambridge, England, hade inte upplevt något liknande arrangemang tidigare men var mycket nöjd med formen, och kom fram till en del intressanta resultat genom att kombinera sina data med andra forskares, vilka studerade hur inbördeskrig påverkar den vilda faunan.

– Ibland arbetar vi med mycket likartade saker, nästan identiska projekt, så det här är en chans att se på saker från en annan vinkel, sade han.

Arrangemanget lockade såväl studenter som arbetar i sina egna källare, som representanter från väletablerade institutioner, som National Geographic. Frank Biasi kom för att presentera och göra reklam för National Geographics nya tjänst GeoStories, som kombinerar en världskarta med rapporter och bilder.

– Det vore lysande
om GeoStories plattform används i några av de här projekten, för att presentera deras resultat på ett mycket lättillgängligt sätt, sade Biasi.

Ett av de projekt som samlade störst antal samarbetspartners föreslogs av Andy Rossmeissel från Brighter Planet, en plattform för datainsamling som arbetar med att göra data om klimatförändringar transparenta och begripliga. De skapade en rolig sajt, inspirerad av Occupy Wall Street-rörelsen. Den visar hur många genomsnittspersoner bland ”de 99 procent” som krävs för att nå upp till de häpnadsväckande koldioxidfotavtrycken från de mycket få, rika människor som ofta reser med privata jetplan.

John Travolta, till exempel äger flera privata jetplan som han dessutom själv flyger, har ett koldioxidfotavtryck som motsvarar 3690 genomsnittspersoners.

-Det var jättekul att samarbeta med en massa människor som vi inte kände, som hade en massa olika kompetenser, sade Rossmeissl.

Men den lyckligaste deltagaren var kanske doktoranden Leif Percifield. Innan evenemanget hade Percifield skapat sajten dontflush.me, ett enmansprojekt med syfte att minska kloakutsläpp i New Yorks hamn genom att observera avlopp som rinner rakt ut, något som sker när stadens kloaker överbelastas på grund av kraftigt regn. Han har byggt en enkel övervakningsanordning av bland annat en billig mobiltelefon, och  snokat runt i New Yorks kloaker för att testa den. Tanken är att kunna etablera ett varningssystem så att människor kan minimera sin produktion av avloppsvatten under dessa perioder.

Deltagarna vid EcoHackNYC älskade hans idé och samlades runt den, och Percifield fick lov att stå ut med ett och annat kloakskämt.

– Allt det arbete som alla har lagt ner på mitt projekt idag motsvarar antagligen omkring en månads arbete, om jag hade gjort det själv, sade han.

– Det har varit till en otrolig hjälp, att få saker som jag har haft teorier om länge och dessutom få återkoppling och folks åsikter om det här, det har varit helt fantastiskt.

Översatt från engelska.