Därför måste vi lära av Förintelsens ondska
Rosor har lämnats vid ett av järnvägsspåren och forna transportvägen i Berlin som transporterade judar till koncentrationsläger för 70 år sedan till Auschwitz. (Foto: Carsten Koall/Getty Images)


Tisdagen den 27 januari var årsdagen av befrielsen av Auschwitz, dagen som FN:s generalförsamling år 2005 utsåg till en minnesdag för Förintelsen.

Jag vill säga några ord om hur vi på bästa sätt kan högtidlighålla minnet av den fasan. Vad borde vi komma ihåg när vi minns Förintelsen? Jag föreslår två saker. Vi bör komma ihåg vad som särskiljer Förintelsen. Och vi bör komma ihåg de lärdomar vi kan dra av Förintelsen för att kunna tillämpa dem på andra ohyggliga brott.

När vi talar om andra brott har vi tyvärr en uppsjö av exempel att välja mellan. Jag kommer att fokusera på bara ett, som en fallstudie, de övertygande bevisen för att Falun Gong-utövare har dödats i Kina i tiotusentals för sina organ, som sedan säljs till transplantationspatienter. Detta är, tror jag, ett lärorikt exempel, därför att nazisterna i Tyskland på den tiden, liksom kommunisterna i Kina idag, leder ett land som är mäktigt på världsscenen.

Förintelsen var en unik händelse i mänsklighetens nedskrivna historia

Vi måste akta oss för falska analogier och att likställa andra brott med Förintelsen. Ändå får vi inte isolera Förintelsen från resten av den mänskliga erfarenheten.

Förintelsen var unik i hur frånkopplad den var från verkligheten. Andra folkmord växer ur politiska och etniska konflikter. Medan dödandet av oskyldiga alltid är irrationellt, så kan man i andra folkmord se den politik som ledde till folkmordet. I fallet med Nazityskland fanns ingen sådan kontext eller förklaring.

Historikern Yehuda Bauer skriver:
”För första gången i historien, hade motivation [till folkmordet] lite, om ens något alls, att göra med ekonomiska eller sociala faktorer, utan var rent ideologisk, och ideologin hade ingenting som helst att göra med några realistiska situationer.”

Folkmordet på judarna var utan motstycke i sin omfattning, i försöket att döda varenda jude, oavsett hur gammal eller ung, oavsett hur långt de stod från judendomen och det judiska samfundet. Varken konversion till kristendomen eller ens till nazismen, blandäktenskap, vänner bland högt uppsatta nazister, eller att icke-judiska föräldrar adopterade judiska barn kunde inte stoppa de nazistiska mordmaskinerna. Ingenting kunde stoppa dem.

Auschwitz utställning av barnskor är slående, inte bara på grund av det stora antalet skor, utan också för att det är en synlig påminnelse om nazisternas beslutsamhet att döda barn. Av de sex miljoner som dödades under Förintelsen, var uppskattningsvis två miljoner barn. I sina fältrapporter från morden på judar var nazisterna noga med att katalogisera alla barn som dödats för att visa att de slutförde den uppgift som tilldelats dem.

Under flera andra folkmord har många barn dödats. Men inte under något tidigare folkmord var barn en måltavla helt enkelt bara för att de hade satts till världen.

Historikern Yehuda Bauer skriver:
”För första gången i historien skulle varenda person som av förövarna ansågs vara medlem i målgruppen, alltså judarna, dödas för det brott de hade begått genom att födas.”

Andra massmord, både före och efter andra världskriget, var lokala, territoriella, nationella. Förintelsen var utan motstycke, inte bara i sin obegränsade omfattning, utan också i sin obegränsade räckvidd.

Aldrig, varken före eller senare, har en grupp människor försökt erövra världen för att döda varenda medlem av en annan grupp. Förintelsen var ett brott där praktiskt taget alla länder i världen var delaktiga, antingen genom att de deltog i dödandet, genom att de inte erbjöd en tillflyktsort för de utsatta, eller genom att de beviljade en fristad för nazistiska massmördare.

Den globala karaktären hos folkmordet, hatet mot ett folk som trängde sig in i varje skrymsle i världen, var utan motstycke före Förintelsen och har inte upprepats sedan dess. Förintelsen var inte bara ett brott mot mänskligheten. Det var ett brott av mänskligheten. Förintelsen var en galenskapshandling, där hela världen blev galen.

Lärdomar från förintelsen

Vad kan erfarenheten av Förintelsen säga oss om dödandet av Falun Gong-utövare för deras organ? Till skillnad från de nazistiska förövarna och deras judiska offer försöker inte Kinesiska kommunistpartiet erövra världen genom vapenmakt för att döda Falun Gong varhelst de kan hittas. Ändå anstiftar det kinesiska kommunistpartiet och Kinas statliga organ genom sina ambassader, konsulat, statsägda multinationella konglomeratföretag och Konfuciusinstitutens projekt till hat och diskriminering av Falun Gong-utövare över hela världen.


81-åriga Paula Lebovics, 79-åriga Miriam Ziegler, 85-årige Gabor Hirsch och 80-årige Eva Kor håller i en bild tagen i Auschwitz, av dem som barn, det togs när Krakow befriades. Nu är det 70 år sedan Auschwitz befriades. (Foto: Ian Gavan/Getty Images)

81-åriga Paula Lebovics, 79-åriga Miriam Ziegler, 85-årige Gabor Hirsch och 80-årige Eva Kor håller i en bild tagen i Auschwitz, av dem som barn, det togs när Krakow befriades. Nu är det 70 år sedan Auschwitz befriades. (Foto: Ian Gavan/Getty Images)

Till skillnad från de nazistiska förövarna och deras judiska offer, accepterar det kinesiska kommunistpartiet och staten omvändelse. Om en utövare överger Falun Gong, avstår från det skriftligt, slutar öva, berömmer det kommunistiska partiet och fördömer medutövare, kan utövaren undvika kommunistpartiets tortyr, frihetsberövanden och avrättningar genom tvångsskörd av organ.

Till skillnad från nazisternas dödande av judar, har dödandet av Falun Gong för deras organ ett samband med verkligheten, hur förvridet det än är. Falun Gong är en serie med övningar med andlig grund som började spridas 1992 av Li Hongzhi. Det är en blandning och uppdatering av de kinesiska träningstraditionerna, buddhismen och taoismen. Från början uppmuntrades metoden av kommunistpartiet, såsom varande bra för hälsan, men förbjöds 1999.

Falun Gongs andlighet stod i kontrast till kommunistpartiets ateism. Falun Gongs koppling till kinesiska traditioner kontrasterade med västtillvändningen och modernismen inom kommunismen. Framför allt gjorde Falun Gongs snabbt växande popularitet kommunistpartiet avundsjukt och osäker på sin förmåga att upprätthålla sin egen ideologiska överhöghet.

Partiet inledde en förtalskampanj mot Falun Gong för att motivera förbudet [som inte har stöd i kinesisk lag, redaktionens anmärkning]. Denna kampanj ledde till en avpersonalisering och en avhumanisering som gjorde dödandet av Falun Gong-utövare enklare för fångvaktarna. Kommunistpartiets indragning av statliga medel från sjukvårdssystemet, som ett resultat av dess övergång från socialism till kapitalism, innebar att sjukhus och läkare var i stort behov av ekonomiska medel, som försäljningen av organ från Falun Gong-fångar försåg med.

Trots dessa skillnader mellan Förintelsen och dödandet av Falun Gong för organ så finns det likheter. Förintelsen inträffade inte bara för att det satt rasister vid makten i Tyskland, utan för att vanliga människor runt om i världen antingen samarbetade eller inte gjorde någonting alls. Det är vilseledande att tänka på Förintelsen som en berättelse om djävlar och änglar, monster och hjältar. Det är framför allt en berättelse om vanliga människor. Det var vanliga tyskar som var huvudansvariga för Förintelsen. [1] De var dock långt ifrån ensamma ansvariga.

Av de sex miljoner judar som dödades under Förintelsen var endast 210 000 tyskar och österrikare. När nazisterna kom till andra platser kände de inte till språket, platserna eller människorna. Vart de än gick förlitade de sig i hög grad på lokal polis, administrativ personal och de lokala fascisterna, som var organiserade i miliser, för samla in judarna till dödslägren. Utan tiotusentals människors aktiva deltagande och miljoner människors passiva likgiltighet, kunde nazisterna inte ha genomfört sitt dödliga uppdrag.

Idag ser vi utländska resebyråer och mäklare som ordnar så att patienter som behöver transplantation får sina organ i Kina, sjukhus och läkare som tillhandahåller utbildning till kinesiska transplantationstekniker, internetleverantörer som är värdar för kinesiska transplantationswebbplatser och universitet som tillhandahåller forum och även ger hederstitlar till kineser verksamma inom transplantationsindustrin. Utanför nätet av de skyldiga finns en massiv okunnighet eller likgiltighet.

Regeringar undlät i årtionden att göra någonting för att ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta; den inaktiviteten var en återspegling av den offentliga likgiltigheten inför frågan om rättvisa för Förintelsens offer. Idag kommer man ingenstans med ansträngningarna runt om i världen för att ställa personerna bakom förföljelsen av Falun Gong inför rätta.



En kvinna går inne i det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau, som har texten ”Arbeit macht frei” (”Arbete gör dig fri”) ovanför ingången till lägret i Oswiecim, Polen, den 25 januari 2015, två dagar innan 70-årsdagen av befrielsen av lägret. (Foto: Joel Saget / AFP / Getty Images)

Utveckling vaccinerar inte mot ondska

Historien om Förintelsen handlar helt klart om judarnas död. Men det handlar också om hur illusionen om ondskans gränser har dött. På grund av Förintelsen har allt förändrats. Vår syn på mänskligheten kan aldrig bli den samma. Men om vi sätter Förintelsen åt sidan kommer ingenting att förändras.

Förintelsen var en produkt av en civilisation som gick i spetsen för mänskligheten vad gäller kultur, teknologi, medicin, juridik och administrativa strukturer. Österrike och Tyskland var, vid den tidpunkt då de ledde världen i att slakta sina judar, Beethovens, Bachs, Mozarts, Brahms och Schuberts länder; Goethes, Schillers, Schopenhauers, Hegels, och Kants länder.

Även mitt under Förintelsen, var många av de mest högutbildade på den tiden bland de mest entusiastiska anhängarna av antisemitism, inklusive den tyske filosofen Martin Heidegger, den amerikanske poeten Ezra Pound, och den franske författaren Céline. Förintelsen berättar att varken utbildning, kultur eller intellekt kan vaccinera oss från ondskan.

Läkarna, som var världsledande, använde i strid med sin yrkesetik sina läkande kunskaper till barbariska experiment på ovilliga testpersoner, och dödade dem på det här sättet. De slaktade handikappade under doktrinen ”liv ovärdigt till liv.” De bedrev rasmässig sterilisering med sådan entusiasm, på eget initiativ, att den nazistiska regeringen kände sig tvungen att tygla dem. Förintelsen säger oss att vi inte kan lita på enbart medicinsk etik för att förhindra övergrepp.

Den teknologiska utvecklingen ändrar inte den mänskliga naturen. Men den ändrar på förmågan att skada andra. Civilisationens framsteg gjorde det lättare snarare än svårare att begå Förintelsen. Den avancerade organisationen och det systematiska genomförandet av planen för att utrota judarna, identifieringen, ghettosystemet, transporterna, dödslägren, ugnarna och gaskamrarna var produkten av ett teknologiskt avancerat och industriellt samhälle. Förintelsen lär oss att industriell och teknologisk utveckling, medan de ökar vårt materiella välstånd, även ökar vår kapacitet för ondska. I en avancerad civilisation kan mördare döda en hel värld.

Transplantationskirurgins utveckling har gjort mycket för att förbättra möjligheterna för mänskligheten att hantera sviktande organ. Men denna utveckling inom transplantationskirurgin har inte förändrat vårt sätt att tänka.

Det finns en tendens att tänka på varje ny medicinsk utveckling som något som är till mänsklighetens fromma. De som utvecklar dem tänker helt klart så. Men medicinsk forskning, oavsett hur avancerad den är, kommer att möta samma gamla kapacitet för gott och ont.

Mer avancerade teknik inom transplantationskirurgi i Kina betyder inte ett mer avancerat kinesiskt politiskt system. Det kommunistiska systemet kvarstår. Utvecklingen av transplantationskirurgin i Kina faller offer för den grymhet, den korruption och det förtryck som genomsyrar Kina. Framsteg inom transplantationskirurgin ger nya sätt för gamla kadrer att agera ut sin girighet och sin ideologi. Vi bör inte vara så naiva att vi tror att transplantationskirurgi inte kan skada, bara för att den har utvecklats för att göra gott.

Tvärtom är bevisen på att transplantationsteknik används för att stjäla organ från Falun Gong-utövare i Kina bara en ny kontext för en läxa som vi har lärt av Förintelsen. Vi har sett tidigare att modern teknik som utvecklats till förmån för mänskligheten har förvrängts för att i stället skada. Vi ska inte bli förvånade om det här också har hänt inom transplantationskirurgin.

Ett hot mot alla

Felix Frankfurter, domare i USA:s högsta domstol, som själv var jude och väl förtrogen med antisemitism, sade när han 1942 fick kännedom om Förintelsen, till sin sagesman, ”Jag kan inte tro dig.” När han konfronterades med tillförlitligheten i informationen, svarade han: ”Jag har inte sagt att den här unge mannen ljuger. Jag sade att jag är oförmögen att tro honom. Det är två olika saker.” [2]

Förintelsen var en sådan otrolig händelse att den för en ytlig betraktare, även i efterhand, är nästan omöjligt att förstå. Det är en sak att höra om Förintelsen som ett faktum. Det är något helt annat att acceptera och förstå den som en del av den mänskliga erfarenheten. Idag har överväldigande bevis för dödandet av samvetsfångar i Kina för sina organ skull bemötts med samma misstro.

Före andra världskriget sjöd jorden av etniskt, religiöst och ideologiskt hat. Uppvigling till hat fanns överallt.

Hat mot judar hade alltid gjort dem till offer. Men före andra världskriget hade detta hat mestadels lämnat icke-judarna i fred. I och med nazisterna förändrades situationen dramatiskt.

När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 frågade sig många människor: Varför ska vi bry oss om vad nazisterna gör med judarna? Vad har det med oss att göra?

Nazisterna dödade oskyldiga vart de än gick. Dödslägren och dödsskvadronerna som nazisterna organiserade för judar dödade inte bara judar. De nazistiska dödsmaskinerna krossade romer, homosexuella, Jehovas vittnen, mentalt och fysiskt funktionshindrade och antinazister. Dödandet av funktionshindrade i Tyskland föregick dödandet av judar. Nazisterna dödade fem miljoner icke-judar i Förintelsen, vid sidan av de sex miljonerna judar. Dödslägren och de mobila dödspatrullerna dödade alltså totalt elva miljoner oskyldiga.

Kopplingen mellan antisemitism och nazisternas aggression var direkt, eftersom Nazityskland invaderade främmande länder för att döda deras judiska befolkning. Lucy Davidowicz skrev i sin bok ”The War against Jews 1933-1945” att andra världskriget i de tyskas nazistledarnas medvetanden var en täckmantel för det planerade mordet på judarna. [3]

Det fanns en direkt koppling mellan antisemitism och den japanska aggressionen. De japanska invasionerna i Asien möjliggjordes genom dess trepartsavtal med Italien och Tyskland och det maktvakuum som skapades i Asien av de tyska attackerna på de asiatiska kolonialmakterna – Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Hatet mot judarna drog med sig hela världen ner i avgrunden.

Antisemitism blev en cancer som invaderade och förstörde hela den politiska kroppen. På grund av Förintelsen utvecklades en medvetenhet om att det var omöjligt för mänskligheten att förgöra judarna utan att förstöra sig själv. Förintelsen genererade den mänskliga motsvarigheten till Gaia-hypotesen, en insikt om att mänskligheten är en organism som lever och dör tillsammans. Efter årtusenden av antisemitism insåg folk äntligen att om vi dödar judarna så äventyrar vi vår egen säkerhet.

Det behövs inte att Kina invaderar andra länder för att döda Falun Gong-utövare för att vi ska förstå den globala fara som dödandet av samvetsfångar för deras organ utgör. Förintelsen berättar för oss att brott mot mänskliga rättigheter är som en fläck, vars spridning inte går att begränsa. När brott mot mänskliga rättigheter är normen går ingen säker.

Trots att Förintelsen innebar dödandet av miljoner människor under några få år, tog det årtionden för medvetandet bakom den att växa fram. Medvetandet var en utrotningsantisemitism, kulmen på ett rasistiskt tänkande som började med fördomar och stereotyper, inte med mordplaner. Förintelsen är den ultimata läxan när det gäller i faran med uppvigling till hat. Den visar, som inget annat exempel, vart uppvigling till hat leder, och varför det måste undvikas.

Dödandet av utövarna av Falun Gong för deras organs skull är ett brott som Kinesiska kommunistpartiet förnekar. De kan inte förneka uppvigling till hat mot Falun Gong. Det är något som syns offentligt varje dag. Kinesiska kommunistpartiets propaganda mot Falun Gong är en vardaglig diskurs.

Om det fanns en sak som vi kunde ha gjort för att stoppa Förintelsen, så hade det varit att protestera kraftigt och globalt mot nazisternas diskriminering av judar, från samma stund som den började. Vi kan naturligtvis inte vända på historien. Men vi kan ta lära av den. Om det finns en läxa som mänskligheten borde lära sig av andra världskriget, så är det att statligt hat mot en missgynnad minoritet i ett repressivt land kan leda till skador för hela världen.

Förövaren döljer sina brott

Förintelsen är exceptionellt väl dokumenterad, delvis till följd av att nazisterna besegrades och alla deras register blev tillgängliga. Vi kan i nuläget inte se den kinesiska statens register. Ändå skulle det vara ett misstag att jämföra den information vi har nu om nazisternas övergrepp med den vi har om det kinesiska kommunistpartiets övergrepp. En bättre jämförelsepunkt skulle vara den information vi hade om Förintelsen medan nazisterna satt vid makten.

Röda Korset genomförde en inspektion av Theresienstadts getto/läger i juni 1944. Nazisterna skapade en ”Potemkinby” i Theresienstadt; De förskönade lägret för att vilseleda Röda Korset, så att de skulle tro att judarna behandlades väl. Och Röda Korset lät sig vilseledas.

Röda Korset besökte också Auschwitz i september 1944, men upptäckte inte gaskamrarna. Röda Korset rapporterade:
”Inte bara tvättplatserna, utan även anläggningarna för bad, dusch och tvätt inspekterades av delegaterna. De fick ofta vidta åtgärder för att göra installationerna mindre primitiva, och för att få dem reparerade eller förstorade.” [4]

Röda Korsets representanter insåg inte att duschmunstyckena i gaskamrarna inte fungerade på grund av att de var falska.

Den Internationella Rödakorskommittén har inte tillåtits att besöka fångar i Kina. Inte heller har någon annan organisation som arbetar med fångars mänskliga rättigheter släppts in.

Kinas utrikesminister Qian Qichen sade, då han talade till amerikanska journalister i november 1993, som svar på en fråga angående människorättsgruppers begäran att inspektera fängelser: ”Jag tror att om Röda Korset kommer med en sådan begäran … skulle vi se positivt på den.” Röda Korset har kommit med en sådan begäran, men inget positivt svar gavs.

FN:s särskilda rapportör om tortyr och FN:s särskilda rapportör om religiös intolerans bad under 2007 och 2008 den kinesiska regeringen att förklara skillnaden mellan dess enorma mängd av transplantationer och dess jämförelsevis lilla volym av erkända organkällor. Kommittén mot tortyr, som inrättats enligt konventionen mot tortyr i december 2008, uppmanade Kinas regering att samarbeta med en oberoende utredning av källorna till organ för transplantationer. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har fått en petition från en och en halv miljon människor runt om i världen för att genomföra en egen utredning av frågan.

Europaparlamentet uppmanade, genom en resolution som antogs i december 2013, till en fullständig och öppen EU-utredning om Kinas organtransplantationsmetoder. Parlamentet har vidare uppmanat de kinesiska myndigheterna att låta FN:s rapportör om tortyr och religiös intolerans att genomföra en utredning om organtransplantationsmetoder i Kina.

Det har redan genomförts flera oberoende utredningar av transplantationsmetoder i Kina, som har kommit fram till att samvetsfångar, främst men inte enbart Falun Gong, dödas en massa för sina organ, som sedan säljs till transplantationspatienter. Den kinesiska regeringen har inte samarbetat med någon av dessa undersökningar. Tvärtom, ju mer bevis som ackumuleras, desto mer försöker partiet/staten dölja vad som pågår.

Röda Korsets utredning av nazisternas grymheter var så förblindad och naiv att det har blivit en tacksam källa för nynazistisk propaganda som förnekar Förintelsen. Vi bör lära oss av den erfarenheten något som jag skulle ha trott att Röda Korset på den tiden redan skulle ha känt till: att förövare försöker dölja och förklä sina brott. En modern oberoende utredning gällande bevis på grymheter i det kommunistiska Kina måste tränga sig bortom det Kinesiska kommunistpartiets/statens mörkläggning, tvetydigheter och förklädnad.

Frasen ”Aldrig mer” upprepas ofta. Dock upprepar sig historien aldrig på exakt samma sätt. Att begränsa frasen ”Aldrig mer” till en exakt kopia av Förintelsen är ett recept för aldrig göra någonting igen. För att ge frasen ”Aldrig mer” en mening  måste vi dra generella lärdomar från Förintelsen, så att vi kan anpassa oss till rådande omständigheter.

Dödandet av samvetsfångar i Kina för organ är inte Förintelsen. Ändå skulle det vara respektlöst mot arvet från Förintelsen att ignorera bevisen på dessa mord och inte agera. Vi hedrar minnet av Förintelsens offer bäst genom att hålla arvet efter Förintelsen levande.

Polen och det judiska samfundet har båda en särskild roll i att hålla minnet av Förintelsen levande. Det judiska samfundet, som det drabbade folket, och Polen som platsen, mer än någon annan, där det hände. Jag välkomnar möjligheten att komma till Polen för att här dela minnet och den samtida relevansen av Förintelsen.

David Matas är en internationell människorättsadvokat från Winnipeg i Kanada. Han är medförfattare, tillsammans med David Kilgour, till “Bloody Harvest: Organ Harvesting of Falun Gong Practitioners in China.

1. Daniel Goldhagen “Hitler’s Willing Executioners: Ordinary Germans and the Holocaust
2. “Karski: How One Man Tried to Stop the Holocaust,” by E. Thomas Wood and Stanislaw M. Jankowski (John Wiley & Sons, Inc., 1994; paperback February 1996). Copyright 1994 by E. Thomas Wood and Stanislaw M. Jankowski.
3. Bantam Edition, 1976, New York, page 122.
4.”Activities of the ICRC during the Second World War, Volume III,” page 594

Åsikterna i den här artikeln är författarens och återspeglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Översatt från engelska