Den 31 augusti meddelade Nationella folkkongressen i Peking hur Hongkong ska styras. Det blev ett rejält bakslag för de som kämpar för allmänna val i den forna brittiska kolonin.
Folkkongressens beslut innebär att medborgare i Hongkong verkligen kommer att ha möjligheten att rösta fram sin regeringschef, chief executive, 2017. Men samtidigt måste alla kandidater till regeringschefsposten få godkännande av åtminstone hälften av de 1200 medlemmarna i nomineringskommittén – en som till stor del består av ”Peking-vänliga”.
Mot bakgrund av detta beslut kommenterade Chris Patten, den sista guvernören över Hongkong innan kolonin lämnades över till Kina 1997, om situationen i en krönika för Financial Times den 2 september. Enligt honom påminner förslaget – där kandidaterna granskas – om den statliga ”demokratin” i Iran.
”Den här gången är inte mina kommentarer främst riktade till Peking eller Hongkongs demokrater”, sade Patten i sin krönika.
I stället uppmanade han ”Storbritannien att visa sin hederskänsla och göra en utfrågning”.
Patten syftade specifikt till den sino-brittiska samarbetsdeklarationen som fastslogs innan Hongkong lämnades över till Kina. Han sade att britterna är ”förbundna med heder att stå upp för Hongkong” på grund av deras ”moraliska ansvarsskyldigheter för vad som händer i Hongkong”.
Han menar att samarbetsdeklarationen ligger ovan de potentiella politiska konsekvenserna som Storbritannien ådrog sig. Deklarationen garanterar Hongkongs kapitalistiska levnadssätt fram till 2047 och började gälla när Hongkong lämnades över från brittiskt till kinesiskt styre 1997.
Patten sade att Storbritannien lovade Hongkong demokrati, och uttryckte sin förvåning över att den ”30 år efter samarbetsdeklarationen, fortfarande är ett rättvist valsystem bortom horisonten”.
Patten summerade sitt resonemang: ”Vi lovade ju [Hongkong] demokrati. Vi borde belysa denna springande punkt mer diplomatiskt än någonsin. Om inte vi gör det, vem ska då göra det?”
Vissa höll inte direkt med i det Patten sade. Regeringschefens kansli i Hongkong gick ut med ett meddelande där man anklagar Patten för att vara en hycklare eftersom han, precis som andra guvernörer i kolonin Hongkong, inte blivit demokratiskt valda till sina respektive poster.
Man tillade också i meddelandet att samarbetsdeklarationen inte nämnde något om allmänna val för Hongkong, och att främjandet av politisk utveckling i området var en intern angelägenhet vilket bör bestämmas av centrala regeringen i Kina och folket i Hongkong.
Rita Fan Hsu Lai-tai, en medlem i Nationella folkkongressens ständiga utskott som röstade för Pekings utvalda valsystem, delade liknande tankar.
”Jag vet verkligen inte vad Patten pratade om”, sade Fan.
Hon påpekade att regeringschefen endast ska tillsättas av centrala regeringen ”på basis av resultaten i val eller konsultationer som hålls lokalt”. Allmänna val, noterade hon, nämndes aldrig explicit i samarbetsdeklarationen.
Occupy Central with Love & Peace, en rörelse som är för allmänna val i Hongkong, kom också ut med ett meddelande efter beslutet. Occupy Central fördömde Nationella folkkongressens ständiga utskotts beslut att man ”orimligt har begränsat ramen för 2017 års val till regeringschef.
Occupy Central var orubbliga trots detta bakslag och vidmakthöll att kampen för rättvisa och allmänna val 2017 var för Hongkongfolkets bästa. Man tillade att man beklagade att dess planerade icke-våldsockupation i centrala Hongkong, vilket Occupy Central betraktar som en sista utväg, ”definitivt kommer att ske” nu när ”alla chanser till dialog är förbrukade”.
Slutligen uppmanade Occupy Central Hongkongs lagstiftande råd ”att rösta ned det här reformförslaget och regeringen att påbörja en konstitutionell reformprocess från grunden igen”.
Översatt från engelska
