Frågan om toaletter och sanitet omgärdas av både humor och sociala tabun. Men denna globala hälsofråga är ingenting att skratta åt, och inte heller något vi kan fortsätta att ignorera.
Exkrementer dödar miljontals. Brist på nödvändig sanitet är den huvudsakliga orsaken till smittsamma sjukdomar i världen och världshälsans största fiende. Den berövar inte bara hundratals miljoner människor hälsa, utan också energi, tid, och värdighet och livskvalitet.
Denna fråga har ignorerats alltför länge på grund av att man ser den som besvärande och oanständig. Omvärlden behöver ta itu med stigmat kring sanitet och dra lärdomar av hur man tog itu med stigmat kring hiv och aids.
Så gott som halva världens befolkning, 2,6 miljarder människor, saknar tillgång till grundläggande sanitet. Fler än en miljard saknar tillgång till rent dricksvatten. Bristerna i dessa grundläggande faktorer för ett hälsosamt liv är världens mest skrämmande och minst rapporterade humanitära kris.
Enligt Världshälsoorganisation (WHO) dör dagligen 4 500 barn av konsekvenserna av orent vatten och osäker sanitet, och totalt sett dukar årligen cirka 3,4 miljoner barn och vuxna under. För ett århundrade sedan var liknande förhållanden vanliga i Nordamerika, och medellivslängden var lägre än 50 år. I dag ligger den på 80 år.
Huvudorsaken till medellivslängdens dramatiska ökning var förmågan att kraftigt hämma spridandet av smittsamma sjukdomar, till stor del på grund av kloaksystemens uppkomst. Prestigefyllda British Medical Journal rankade nyligen sanitet som det viktigaste medicinska framsteget sedan 1840. Det hade till och med högre rang än antibiotika och narkos i fråga om inflytande på mänskligt välbefinnande.
Det är bara åtta år kvar till millennieutvecklingsmålen (MDG) ska ha uppnåtts år 2015. MDG är den internationella handlingsplanen för konkreta förbättringar av människors villkor. Sanitetsmålet, som syftar till att halvera andelen människor utan grundläggande sanitet, kommer dock inte att uppnås. Detta är i kontrast till MDG-målet för rent vatten, som på det hela taget går enligt handlingsplanen. Sanitet är definitivt MDG:s eftersläntrare.
Dessvärre finns det tydliga tecken på att bristande sanitet hejdar framsteg i ett antal andra millenniemål, inklusive jämlikheten mellan könen i grundskolans intagning, begränsad barnadödlighet och ekonomisk tillväxt i utvecklingsländer.
Det är inte heller självklart hur man ska göra snabba framsteg i sanitet. Grundläggande sanitet handlar mer om ”mjuka” frågor som att ställa krav på och uppmuntra förändring av vanor och uppträdande, snarare än de ”hårda” frågorna som att erbjuda brunnar och infrastruktur.
Man har framhållit kravet på vatten medan krav på sanitet ofta göms undan och man behöver höja rösten innan ett system har konstruerats och införts. Tidsåtgången skiljer sig också. Medan en ny vattenutrustning kan installeras mycket snabbt, så kräver ett framgångsrikt sanitetsprogram långsiktiga psykologiska förändringar och beteendeförändringar.
Som ett bekräftande av det stora behovet av att världen sätter fokus på sanitet och hygien, har FN officiellt deklarerat 2008 som det ”Internationella sanitetsåret”, och ”Världstoalettdagen” är den 19 november.
Kvinnor lider mest av dålig sanitet. Att bege sig ut i fälten eller skogarna, eller till offentliga latriner, är ofta stressande och farligt, framför allt nattetid. Kvinnor bär dessutom ansvaret för vård av barnen och släktingar som lider av sjukdomar som orsakats av dålig sanitet. Men kvinnor i fattiga länder har inte mycket att säga till om när det gäller planering och beslutsfattande, och kan därför inte påverka den politiska agendan.
MDG:s sanitetsmål handlar om tillgång till det som bara är första pinnen på sanitetsstegen: övertäckta latringropar på landsbygden och gemensamma toaletter i tätbefolkade slumområden. Täckta latringropar kostar så pass lite som 10 dollar styck, och gemensamma toalettenheter kostar 25 dollar.
Hygienutbildning är det andra viktiga elementet i sanitetsprogrammen. Skolor och kliniker kan införa enkel handtvätt med tvål och vatten, vikten av att bära skor i latriner för att undvika infektioner och parasiter samt medvetenhet om hur sjukdomar sprids. Övergången är enkel, grundläggande sanitets- och hygienförbättringar leder till mer än en 30-procentig minskning av barnadödlighet.
FN:s “ Human Development Report” 2006 fokuserade delvis på den globala sanitetskrisen och uppmanade till att bilda en global fond för att införa sanitet, liknande den enormt framgångsrika Globala aids-, tuberkulos- och malariafonden. Med hjälp av stöd från FN:s generalsekreterares rådgivande panel på vatten och sanitet, fastställdes en ny Global sanitetsfond i oktober.
Syftet med den Globala sanitetsfonden (GSF) är att hjälpa ett stort antal fattiga människor att få säker och bärkraftig sanitetsservice och lära sig goda hygienvanor. Den är skapad för att stimulera nationella åtgärder och kommer endast att verka med de nationella regeringarnas uttryckliga välkomnande. Den är framför allt riktad mot fattiga på landsbygden och urbana slumområden.
GSF:s huvudsakliga fokus är att höja medvetenheten och skapa krav snarare än att konstruera latriner. Erfarenheten har visat att latriner kommer att byggas av husägarna själva så fort de är medvetna och motiverade. GSF kommer att använda WHO:s ramverk för resultatbaserade åtgärder, är fullständigt transparenta och ansvarskyldiga och har en nolltoleranspolicy vad gäller bedrägerier och korruption.
Fördelarna med förbättrat vatten och sanitet är inte bara en humanitär angelägenhet då det också finns ekonomiska vinster att göra. Enligt FN uppskattas den ekonomiska vinsten i ökad produktivitet och minskad hälsokostnad till åtta dollar för varje dollar som investeras. En undersökning från University of California i år kom fram till att investeringsavkastningen i sanitet var cirka nio dollar för varje dollar som användes, där man till och med förväntas få högre avkastningar om universell tillgång åstadkoms.
Sammantaget går man miste om en hela fem procent av Afrikas BNP på grund av sjukdomar och dödsfall som orsakats av smutsigt vatten och brist på sanitet. Man uppskattar att den dödliga plågsamma malarian, som dödar fler afrikaner än hiv/aids, minskar Afrikas BNP med 1,2 procent varje år.
GSF håller dörren öppen för insats från vem som helst, inklusive regeringar, fonder, den privata sektorn och individer. Till att börja med krävs 10 till 15 miljoner som ett första steg mot en 100-miljondollarsinvå. Flera länder har visat intresse, men ingen har ännu bekräftat någon donation.
Rika G8-länder har ett ypperligt tillfälle att skapa betydande förbättringar av hälsan i världen genom att bli donator till den nya globala sanitetsfonden. Detta skulle också kunna bli en start på 2008, det internationella sanitetsåret, och därmed sätta världstoalettdagen på agendan.
Om skribenterna
Blaise Salmon är ordförande för Results Canada, en ideell sakfråge- och utbildningsorganisation som jobbar på att få bukt med de värsta aspekterna på fattigdom och försvagande sjukdomar. Dr. Bob Dickson, som är från Calgary, Alberta, är familjeläkare och partner med Results Canada (http://www.resultscanada.ca).
Översatt från engelska.
