Vilka möjligheter öppnar sig när man ägnat mer än ett halvt sekel åt en slöjdart? Sonja Berlins händer har format ett eget språk, ett tyst levande alfabet av rörelser. Kunskapen har förflyttats från sinnet till kroppen. Brickorna vrids som av sig själva.
En varptråd träs genom små hål på brickor. Oftast är de fyrkantiga med ett hål i varje hörn. Garnet fästs i en fast punkt, ett dörrhandtag eller en krok. Den andra änden knyts fast i ett bälte runt midjan. När utövaren lutar sig tillbaka spänns varpen och arbetet kan börja.
Medan varpen hålls sträckt vrids brickorna framåt eller bakåt. Vridningen gör att trådarna tvinnas och bildar ett utrymme där en tråd kan föras in. Efter varje inslag pressas trådarna samman. Processen upprepas, vridningarnas riktning och ordning styr vilket mönster som växer fram.
