Spektaklet kring Wang Lijuns försök till avhopp till USA har fascinerat människor båda i och utanför Kina. Det har öppnat ett fönster in till de maktkamper som hotar det kinesiska kommunistpartiet. Men affären i sig erbjuder ett allt för snävt fokus för att ge en bra bild av hur svår situation partiet befinner sig i.
Wang Lijun var polischef och förste vice borgmästare i den centralkinesiska staden Chongqing, med status motsvarande provins. Sedan hans chef Bo Xilai fick veta att Wang var föremål för en utredning av partiet, kastades han överbord av chefen, genom avsked.
Bo fruktade att Wang skulle avslöja hans korruption för att gagna sina egna intressen. Bo arresterade 13 av Wangs närmaste medarbetare, av vilka tre var döda inom en vecka.
I fruktan för att Bo skulle låta mörda honom flydde Wang den 6 februari i en fyratimmars bilfärd till Chengdu där han gick till den amerikanska ambassaden och sökte asyl. Med sig hade han en bunt med papper och en berättelse: Bo konspirerade med chefen för Kinas polisstyrkor, Zhou Yongkang, för att avsätta den tilltänkte näste ledaren för Kinas kommunistparti, Xi Jinping, efter att denne tillträtt vid den 18:e partikongressen senare i år.
När konspirationen avslöjats började det spekuleras om hur Bos och Zhous planerade kupp mot Xi var en del av maktkamperna mellan två fraktioner inom kommunistpartiet, den ena leds av förre partiordföranden Jiang Zemin och den andre av nuvarande partichefen Hu Jintao tillsammans med premiärministern Wen Jiabao.
Jiang och Hu står för den för närvarande viktigaste maktkampen, men det finns åtskilliga andra fraktioner och faktorer som drar kommunistpartiet åt olika håll.
Betänk att makten över partiet håller på att lämnas över till en generation som växte upp under kulturrevolutionen.
Pekingprofessorn Qian Liqun publicerade nyligen en artikel i Hongkongtidningen Sing Pao Daily med rubriken ”Oro över att rödgardisterna tar makten”.
Medan Hu Jintao och Wen Jiabao tillhör generationen som var universitetsstudenter då kulturrevolutionen pågick, hör Xi Jinping till den generation som 15 år gamla gick med i rödgardisterna.
Dessa personer kommer från familjer med hög ställning, men hade som utbildade unga varit ute på landsbygden och sett hur folket led. Många har varit utomlands och vissa av dem kan verka för reformer inom partiet, och föra in nya element i det kinesiska samhället.
”Vi kan inte bortse från den effekt som kulturrevolutionen har haft på dessa personer, skrev Qian Liqun i Hongkongtidningen.
”Glöm inte att de var Mao Zedongs rödgardister. Maos inflytande på dem kan inte ignoreras, och de gamla rödgardisterna kan i viss mån bli som ‘små Mao Zedong’.”
”Sett från mitt perspektiv måste vi vara uppmärksamma på den grymma mentaliteten från kulturrevolutionen som handlade om att ’till varje pris’ uppnå målet. Det skulle bli väldigt svårt om vi fick en maktfullkomlig ledare som Mao Zedong eller Deng Xiaoping idag.”
Det finns många uppdelningar bland de gamla rödgardisterna. Frågan om hur de kan samarbeta blir viktig under Xi Jingpings period. Om det går illa kan det bli interna strider eller så går alla åt olika håll.”
Bo Xilai är en tidigare rödgardist, även om han inte gick med förrän han var 17 år. Mao påstås ha gjort djupt avtryck på Bo som lär ha sagt att han ska leda Kina in i framtiden. Men han är inte den ende som har ögonen på makten.
Fortsättning följer…
Översättning från engelska.
